Nu ha jag varit igång på jobbet (som art director på reklambyrå) i 2,5 veckor efter mammaledigheten och en ny vardag är redan inkörd. Det tog inte så lång tid men det är några saker som jag reagerade stort på. Att gå från en verklighet till en annan på två röda visade mig tydligt hur olika mina liv varit. Här är mina punkter:
1. Varför står jag i en hiss utan barnvagn?? Första gången jag skulle ta tunnelbanan utan medföljande barn i vagn gick jag på reflex till hissen. Stod där inne och tryckte på nedknappen. Nåt var annorlunda. Det var väldigt luftigt där inne. Ingen barnvagn!! Jag hade glömt bort hur det var att GÅ I TRAPPORNA för att jag alltid tagit hissen med vagnen. Röd om kinderna och lätt mammachockad gick jag ut ur hissen. Bam! Där insåg jag nog på riktigt att jag var småbarnsmamma.
2. Har jag glömt något? När man under 1 år och 2 månader hela tiden har burit på ett barn, gått med en vagn eller rört ihop en gröt så känns det rätt tomt nu. Händerna har varit konstant upptagna tidigare och jag har nu på riktigt letat runt mig efter något som jag ska bära eller ta med mig. Det känns tomt.
3. Underbara tunnelbana. Jag har inte körkort (kommentarer överflödiga) så jag åker mycket buss och tunnelbana. Med barn och barnvagn gör jag helst dessa resor korta och så sällan som möjligt. Med lillkillen är det en konstant aktiveringsjakt. Är det alla tre barn med på resan så är det krishantering på högsta nivå. Nu när jag har mina 30 minuter för MIG SJÄLV på tunnelbanan till och från jobbet så ler jag och njuter. Struntar i om det är mycket folk och trötta blickar. Detta är min stund av avslappning. Helt galet egentligen.
4. Sitta ner och äta. En hel måltid. Har saknat det här med att kunna sitta ned och äta utan att känna mig splittrad. Det är supermysigt att luncha med lillkillen hemma men all fokus har varit på att han ska få en bra lunch och jag har hastat i mig när tillfälle givits. Nu kan jag äta och snacka strunt med kollegor i EN HEL TIMMA. Och t.o.m avsluta med en kopp kaffe. Som kan vara nära bordskanten dessutom.
5. Dagens timmar. På jobbet är det möten, deadlines och lunchtider. Hemma med sonen så är det andra typer av pass. Inget har varit helt tidsbestämt. Det är lek, mellanmål, lunch, blöjbyte, sovstund, lek, förberda middag, hämta på förskola och sen hålla i hatten. Jag förhåller mig till dygnets timmar på ett nytt sätt nu. Kl 13 var förut ett klockslag givet för sovstund. Nu är det som oftast mötestid.
6. Färre kramar. En liten parvel kan krypa, stappla sig fram och sträcka upp armarna bara för att vilja kramas lite. Det är det inte så många som gör på jobbet…
7. Åh, tunga väskan! Att alltid ha med sig en vagn gör att jag blir väldigt bekväm med att packa den med allt jag i vanliga fall haft i handväskan.
8. Social media-abstinens. Hemma är dator och mobil hela tiden uppkopplad och jag har haft kontakt med omvärlden. Via blogg, facebook, mejl, instagram håller jag kontakt med vänner, nyheter, trender och kontakter. Nu får jag öppna på den sociala dörren på luncher och transporter.
9. Trött, tröttare, tröttast. Jag gjorde det inte varje dag men möjligheten fanns – att ta en liten sovstund mitt på dan. De nätter som varit jobbiga kunde jag ta igen på dan med en liten sovstund. Åhhhh, det saknar jag galet mycket!!
10. Vad ska jag ha på mig? Mitt sällskap om dagarna tidigare brydde sig väldigt lite om jag hade samma outfit på mig för fjärde dan i rad. Vet inte om mina kollegor egentligen gör det men jag bryr mig något oerhört. Vet att det finns fina kläder där inne men varje mårgon är just nu en kamp.
101. Musik i hörlurar. Älskat att göra spellistor på Spotify och med hög volym i lurarna gå loss i musiken. Låtlistor är inget jag gjort på evigheter och ligger efter 14 månader. Lurar är inget jag velat ha när vi varit på vagnpromenad för jag ville ha alla sinnena alerta. Jobbar ikapp nu och dansar med lurarna på väg till jobbet.
Är det bara jag som upplever detta? Någon annan som känner igen sig??
________________________________________________________
Följ mig gärna på Facebook: facebook.com/hemmamedhelena
Och på Instagram heter jag @helenalyth
Förstår precis! Stod och drog kundvagnen på ica lite lugnande fram o tillbaka, nynnandes;-)
Haha, jag känner igen mig precis i alla punkterna 🙂
Jag har också helt tankspritt dragit kundvagnen fram och tillbaka i affären, för att få mjölken att somna eller nåt 🙂
Haha vad kul att du också hade gjort en liknande lista! Tack att du länkade till din – kul att läsa!
Och alltså nummer 1!! Jag har gjort och gör det, nu 6 månader senare, alldeles för ofta! Tar hissen och trycker alltid på dörröppnaren i butiker… Haha #förlatförattöppnaendörr ??
Kom min förra kommentar med?
Hur som helst så måste jag lägga till ett PS och länka till den här listan som jag satte ihop av kommentarer från mina läsare där de skriver om ”spår som barnen satt i ens beteende”. Så himla roliga grejor!
http://blogg.loppi.se/hejhejvardag/2015/02/04/20-tecken-pa-att-du-ar-vaaaldigt-inne-foraldrarollen/
Med tanke på din lista och kommentaren om kundvagnen här ovan… haha!
Underbar lista! Så befriande att veta att det inte bara är jag som har sömnbristhjärna och allmänsplittradhjärna.
Du vet väl att det är en fördel att skriva ”småbarnsförälder” i sitt CV i Danmark. De fattar att man kan hantera krissituationer 😉
KRAM!