Stiger in i Astrid Lindgrens Värld & njuter

Våra barn är djupt inkörda i många av Astrid Lindgrens alla figurer och sagor. På morgnarna hemma, till frukost, lyssnar barnen på sagor och väljer gärna Lotta på Bråkmakargatan, Emil, Madicken, Pippi, Karlsson på taket, Nils Karlsson Pyssling mfl.

Vi var i Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld för två år sedan men då var ju barnen supersmå (och en var inte ens påtänkt) och de enda figurerna de då kände var Pippi och Emil. Nu, detta året, skulle vi nog se mer.

Superladdade klev vi in strax efter öppning och nästan åtta timmar senare, strax innan stängning hoppsade vi ut. Dottern med Madicken-rosett i håret, storsonen med pilbåge á la Bröderna Lejonhjärta. Lillkillen sa Pippi-da, Pippi-da, dvs han sjöng ”Här kommer Pippi Långstrump”. Jag å maken var mätta efter god mat – så alla nöjda alltså.

Först besökte vi Lotta på Bråkmakargatans hus. Det är faktiskt just det huset som användes vid filminspelningen så den otroligt fina scenografin står där, som en tidskapsel från 40-50-talet. De där köksluckorna i ljusblått känns på nåt sätt rätt.

En av mina favoritsaker på Astrid Lindgrens Värld är alla de små miniatyrhus och gator som byggts upp. Som stora jättar går man runt och tittar in i dessa stora dockskåp. Bäst är den godisaffär som ska vara den Pippi besöker för att köpa 18 kilo karameller. Där stannar alla barn till och tittar länge, länge.

Vissa kåkar är som fina lekstugor. Som vuxen riskerar man ryggskott när man ska försöka tråckla sig in genom dörren. Här är det på barnens villkor.

Förra gången när vi skulle hit så visste jag väldigt lite om Astrid Lindgrens Värld och tänkte väl att det skulle vara en sorts nöjespark med sagofigurer. Men här finns det inga karuseller, bergådalbanor eller go kartsbilar. Fokus är på lek, teater och sagor. Så befriat från kommers och popcorn.

Det är teatrar överallt och uppbyggda efter de olika karaktärerna. Vi såg två föreställningar om Pippi och två om Emil, en om Madicken, början på Ronja och mötte Rasmus och Paradis-Oskar.  Väldigt påkostade scener med bra platser för de minsta.

Ronjaföreställningen är den som hörs mest över hela området. Det smäller och åskar så det dånar om det. Sen så är det den där stämsången från filmen som hörs tydligt, även om man inte är nära scenen.

Karlsson på takets ställe är en stor härlig rutschkane-historia. Här är det barnen som klättrar och svischar. Föräldrarna står nedanför och ser avundsjukt på.

Vet inte vad det är men jag hade nära till tårar så många gånger under dagen. Det är liksom så häftigt att höra hundratals små barn sjunga med i sångerna. Som en religiös upplevelse nästan. Nostalgi och barndom för oss alla. Så sjukt blödig sedan jag blev mamma.

Väldigt imponerad av det genomarbetade arbetet med miljöerna. Skapat en stämning från Astrid Lindgrens barndom som för våra små barn kändes grymt främmande och historisk. Bara att knappa på en gammal skrivmaskin var ju helt nytt för dem. ”Vad är det här, mamma?” Jösses vad jag i ett kast kände mig lastgammal.

Här är det en gammal polisstation med fängelse som skapats. I en av cellerna låg DunderKarlsson och sov.

Nåt annat jag verkligen, verkligen gillar är att de slängt ut all fast food. Inga pommes frites går att finna utan här serveras svensk husman och barnen älskar det. Genomtänkt ut i alla led. Sen så är råvarorna så långt det går eko och närproducerat. Deras egeninlagda gurka och lingonsylt skulle jag lätt kunna ha köpt med ett gäng burkar av. Produktutveckling?? Den bjuder jag på 😉

Varför lagar jag inte raggmunk oftare? Nu har barnen fått nys på rätten så det lär bli till och riva potatis snart.

Tack för denna gång. Ses säkert igen.

Ps. Fler tips i Vimmerby: Bo på fantastiska Söderhult, besök även Astrid Lindgrens barndomshem Näs och ät ljuvliga stenugnsbakade pizzor på Ingebo Hagar