Att göra en äkta japansk middag med egen sushi och härliga japanska sallader, japanska inlagda picklade grönsaker och passande drycker är ju härligt men kräver sina kunskaper och kanske främst en massa förberedelser och inköp.
Om ni läst mig ett tag så vet ni att jag gillar genvägar. Och då jag har lyckan att bo i en storstad så är det ju pinsamt lätt att just ta genvägar vad det gäller exotisk mat. Tänk vad hämtmat är härligt va?!
Äldste sonen som är en riktig foodie och gormand har länge, länge önskat få äta sushi på tjocka träskivor på fot. Vet inte vad han har fått det ifrån, men säkert nån film eller program där det då ska vara som i Japan, på riktigt. Som den ömma moder jag är ville jag överraska med en middag i fredags med just detta. Skulle till stan på möten och tänkte ta en sväng i Stockholms Chinatown (runt Hötorget) och till butiken Japanska torget men gick bet. Inga stora uppläggningsfat i trä. Tänkte att då får det väl bli skärbrädor men jag kan ju inte köpa 5 skärbrädor till familjen för att äta sushi på en gång i halvåret!!!
Titta vad jag hitta: 4 lagom stora skärbrädor i bok hos Åhléns för 149:- Dessutom Bra Val-märkt. Konichiwa!
Med lite rapsolja blir de ju perfekta serveringsbrickor/-fat.
Alla fick varsin skärbräda som tallrik och för att det inte bara skulle bli en skärbräda på bordet la jag två smörknivar av trä under så skivorna kom upp lite.
En liten grej som gjorde mycket för upplevelsen.
Till sushin serverades böngroddar (så goda som de är tycker jag) min enklaste enkla japanska kålsallad (och grymt beroendeframkallande: fint skivad salladskål som får ligga och dra, så länge som det går, i japansk soya, lite rapsolja och vitvinsvinäger), ångkokta edamamebönor med flingsalt samt bläckfisksallad från butiken. Ja jag sa ju det; genvägar.
Är så kul och lyxigt att ha barn som är matglada och matmodiga. Blir roliga middagar för oss alla då.
Har inte visat min porslinsblomma med nio liv.
Den har glömts bort, fått alldeles för lite kärlek, vatten och rymd. Tentaklerna växte sig ändå långa, långa. Nu har den fått sin plats här i livet.
Innan sommaren virade jag grenarna runt tråd upp längs med fönsterkarmen. När vi kom hem efter semestern hade den visat sin tacksamhet och växt ännu mer. Nu kommer den nog ta över hela fönstret snart.
Tänk vad glad jag blev över de små brädorna. De hade nog aldrig tänkt bli japanska serveringsfat.
