Jag har sagt det förut och säger det igen: Jag älskar gröna växter men mina fingrar är inte gröna. Det sägs att 10 000 timmar ska ge en proffsstatus på vad än det må vara. Lite lång tid kan tyckas men jag kan absolut tänka mig att lägga ner mer tid på att bli bättre.
Mitt problem ligger just i att jag tar sats, köper mig en efterlängtad växt och tanken är att jag ska vårda den så att det ska bokstavligen frodas i min vård men jag misslyckas. Fast vad är det jag misslyckas med? Växten blir tanig, gles och tappar sin skönhet men är fortfarande vid liv. Är det verkligen då ett misslyckande? Ja, jag misslyckas behålla frodigheten men som sagt, den lever och har väl bara tagit annan form.
Jag har så svårt att göra mig av med växter. Måste ha att göra med att det faktiskt är ett verkligt liv, att jag på något plan känner att jag skulle svika detta väsen som kan finnas där inne i stammen. Läste många sagor som barn… Jag ställer undan dem, de hamnar i skämsvrån och jag pliktskyldig tar å vattnar men har tappat min kärlek.
Här är mitt ”skämsbord” – växter som liksom inte klarar sig på egen hand. Jag kallar det boy band-effekten. Var för sig är de inte snygga men tillsammans, i grupp, blir de snygga. Här får de stå och mingla tills de växt till sig, blivit solospelare.
Det är kanske här jag borde tänka om?! Istället för att se hur växten inte längre är så där lockande vacker som den var i butiken, se den nya skönheten. Att den har tagit sig en ny form och att den visst då kan vara vacker.
Såg det vackra hemreportaget hos Amelia Widell (så vackra färger och härliga mixer) och just hennes lila palettblad och vildvuxna växt i bakgrunden är just det jag tänkt på. Så där ser de verkligen inte ut i butiken men här har växten fått sig en personlighet. Vackrare? Allt ligger hos betraktaren men det händer något när växten ”gör” något annat
Pelargonerna där i fönstret skulle jag säga var redo att beskäras för att få den klassiska Carl Larsson-looken men nu blir de ju så mer intressanta.
Så, jag får sätta växterna som ändrat identitet i nya sammanhang och istället för att känna att de då blivit fula se den nya skönheten. Samt hålla tummarna för att få gröna fingrar…
