Du makalösa vårsol! Så efterlängtad, så välgörande.
När solen skiner så hör jag en röst som fullkomligt skriker du måste ut! Det är en rest från uppväxten där vi nog var många förr som tvingades ut så fort det inte var spöregn eller snöblask – alla skulle ut. Jag har inte riktigt överfört detta till mina små och de är inte lätta att få med ut. Varje utflykt eller promenad börjar med övertalning och tjat men väl ute så är de små som kalvar på grönbete. Värt kampen alltså.
Efter en grå vinter behövs det nu sol och påfyllning av d-vitamin så ut skulle vi. En långpromenad som visade sig ge 13 854 steg för mig. Undrar då hur många steg barnen tog?
Lite kallt och lite varmt om vartannat. Och halt på den kvarvarande isen.
”Mamma, håller isen?” För guds skull NEJ!!!
När klättrade jag senast? Nästa promenad vill jag också klättra.
En sprittande vårbäck får vårkänslorna också att spritta.
Att ha ett mål för långpromenader har jag förstått är ett måste. Att bara gå ut och gå lite planlöst för att sedan komma tillbaka till start är inte poppis. Att ha ett café där det lovas något gott gör att det går att hålla humöret lite längre.
Ett mål som detta gör att alla lägger in ett till kol.
Och detta blev årets första uteservering. Så fantastiskt med sol på nosen!
Nu är det bara några månader kvar tills vi kan återvända till denna strand fast då med syfte att få svalka oss i vattnet och ha färre lager kläder på oss. Snart, mycket snart!
