Nu ska vi tuffa vidare i tågluffen. Jag lämnade sista inlägget på stationen i Hamburg och nu skulle vi kliva på tåget mot Paris med tågbyte i Karlsruhe.
Som jag skrivit tidigare så hade vi den underbara flaxen att boka våra Interrailpass i våras när det fanns ett boka-tidigt-erbjudande där vårt pass automatiskt uppgraderades till förstaklass. Och det fick vi verkligen känna när vi klev på tåget i Hamburg vi fick en egen kupé. Jag vet inte om jag kan förklara hur lyckliga vi alla blev för det var som vi verkligen dragit en vinstlott. För en barnfamilj är ju detta toppen.
Det kostar extra att boka platsbiljetter men som jag skrivit tidigare är platsbiljett att rekommendera att man har. Dels för att visa sträckor kräver platsbiljett och sedan är vissa rutter mer poppis än andra och fullbokade. Så bra med en planerad resa ändå.
Men det ska sägas att vi inte kunde med att åka första klass i Frankrike för där var platsbokningspriserna helt orimligt dyra. Så där valde vi bort möjligheten till första klass.
Vart ska vi? Var ligger Paris?
Vi reser som sagt utan skärmar men jag å maken har med våra telefoner så ljudböcker och musik var poppis. Och med hörlurar som kan kedjekopplas är ju magiskt bra! Alla tre lyssnade på samma ljudbok.
På stationen i Hamburg köpte vi lunchpicknick. Måste säga att tyskarna inte fått den berömmelse för sitt bröd som de förtjänar. Här i Sverige är det franskt levainbröd och italiensk panini standard men det tyska brödet har liksom inte slagit? Varför då??? Det är så galet gott. Kan längta tillbaka till en varm, nybakad, saftig pretzel med saltkorn på fylld med färskost och gräslök så badly.
Vad innebär första klass på tyska tåg? Jo, det går runt personal och frågar om man vill ha något från restaurangvagnen så man måste alltså inte gå dit om man inte vill. Sedan går de runt med brickor och bjuder på choklad. Och den där brickan kom väldigt ofta. Var tvungen att tacka nej till slut.
Det man som Interrailpassagerare måste göra är att för varje byte av tåg fylla i sin Travel Diary. Och det måste du göra för varje resenär i alla pass och vid alla byten. Roligt att se hur listan växer längs med resan.
Sedan var det faktiskt lite si och så med kontroller av biljetten. Det var ungefär varannan resa biljetterna kollades och på hela resan var vi bara tvungna att visa pass en gång. Men på boendena var ett pass från vuxen tvunget att visa så klart.
Har du inget att läsa, inget att lyssna på, inget att skriva eller att spela – då finns alltid den magiska naturen utanför fönstret.
Så var vi framme i Karlsruhe och byte. Och byte av tågföretag. Nu lämnade vi de tyska tågen mot de franska.
Alla dessa stationer. Så vackra och så fyllda med historier.
Alla barn fick en present att hämta ut i restaurangvagnen. Lillkillen fick ett sovtåg.
Och så vips så var vi i Paris. Så roligt hur man tycker det spritter i benen och man får träsmak i baken av tågresandet men sedan blir det plötsligt bråttom att packa ihop sina saker för ”nu är vi framme!”
Paris östra station kom vi till. Paris har flertalet stationer och maken som luffat tidigare vet hur det kan vara knepigt att göra tågbyten i Paris för det är ju inte så att det bara är att byta perrong utan du kan behöva gå nån kilometer till innan station.
Väl varit i Paris i 3,5 minuter och redan imponerad av arkitekturen.
”Okej, är alla med? Nu ska vi gå till hotellet.”
En promenad genom Paris och det gav verkligen en fin känsla, som att sugas in i staden.
Paris hotellpriser skojar man inte bort! Jösses vad de tar bra (eller dåligt för oss då) betalt. Vi valde hotell Mondial då det hade lediga rum, låg relativt nära stationen och med de kriterierna bäst pris.
Möra efter resan, hungriga och så pepp på att få en rejäl parisisk dos lämnade vi rummet fort för att hitta en middagsrestaurang.
Runt hörnet, bokstavligen låg Le Brebant och mer Paris än så här är väl svårt att få?
Inga platser inne så det blev utomhus. Detta var innan värmen slagit in men med värmelampor var det okej.
Maken frågade mig på tåget vad jag hade för parisönskningar. Jag ville sitta på en fransk restaurang, gärna på uteservering. Jag önskade äta ostron. Jag hoppades på att ”få känna Parisstämning”. Jag checkade in alla dessa saker på ett å samma ställe ju!
En damrumsselfie får man väl då bjuda på????
Mörkret sänkte sig och glassen dök upp. Kul sätt att servera glass i strut. Det ska jag komma ihåg.
Kvällen innan vi reste på vår luff såg vi filmen Råttatouille. Gissa då om vi höll på att skratta ihjäl oss när det sprang små möss över hela uteserveringen när det började mörkna. Jag är inte ett dugg rädd för gnagare men det var min engelska bordsgranne. Vår väldigt franska servitör sa bara: Don’t worry – she works here med ljuvlig fransk brytning om musen. Älskart!!!!
På denna uteservering bestämde jag å maken att nu ska vi verkligen göra vår altan i ordning. Blev så förtjust i hängande lampor utomhus. Cool ju!
Sedan var det inte mycket kvar att be för. Tur vårt hotell låg runt hörnet så det var direkt i säng. Wow vad mycket man kan hinna med på en dag.
Nästa dag skulle vi ta oss över hela Paris. Inte hade vi väl kunnat ana att vi skulle hamna mitt i ett historiskt tillfälle med nyhetssändningar över hela världen.
Så underbart härligt. Och ett så roligt sätt att se Europa. Du har en så härlig familj. <3