Jag skrev häromdagen om Mölle på Kullahalvön. På andra sidan halvön ligger det helt ljuvliga Josefinelust. En skattgömma att finna, ett ställe att besöka och bli helt betagen av, en vik med bland de vackraste stränderna i Sverige.
Förra gången vi var där var för 5 år sedan och hade då alltså en 5- och 4-åring samt en 8-månders baby. Varför jag nämner det är för att ta sig till denna plats krävs en duktig promenad med klättring nerför ett stup. Hur vi lyckades med det har jag förträngt… Nu gick det utan några problem.
Från vägen och bilparkeringen går en stig fram till viken med klättringen nerför. Man ska se till att inte ha glömt något i bilen för denna klättring vill man helst bara göra en gång.
En trappa av lite ojämna stenar och plank samt ett räcke gör det hela lättare men för mig som lider av svår svindel är det ändå med ett rusande hjärta jag klättrar neråt.
Men hela strapatsen är så klart värd det. Det är så vackert så det gör ont.
Jag som älskar Greklands ö-värld känner mig på något sätt hemma här. Vita kalkstensstränder, klart vatten och dramatiska klippor. Kanske att vattentemperaturen är aningens kyligare, ha ha.
Vår enkla picknick. Vi trodde Mölle skulle ha matbutik men den hade stängt pga utflyttning så vi fick handla lunchpicknick på campingen. Funkar ju ändå.
När man badat klart kan man bestiga klipporna och få sig en helt magisk utsikt. Jag ville ner på en gång. Jösses vad jag är höjdrädd alltså!
Dags att tack för oss och börja klättra hemåt igen.
Får se hur gamla barnen är nästa gång. Från små tulltingar till tweenies. Ja, jag säger då det! Tiden går för fort ibland!!!
Utsikten må vara vacker men skogen man promenerar/vandrar genom är också makalöst vacker.
Så med klorofyllhalten påfylld och salt i håret åkte vi vidare mot middagen. Den får du se imorgon. Den var sjukt god…
