Brännö, Galterö, Varvet & sommarnatt

Dag två på Brännö skulle bli en utflyktsdag. Jag har hälsat på min bror på Brännö många gånger men aldrig varit på den lilla ö som nästan sitter ihop med Brännö; Galterö.

Med stadiga skor, matsäck och stegräknare gav sig vår trupp iväg efter en stadig frukost.

Vem vill inte gå på Dunderstigen?

Innan Galterö skulle vi tillBrännös högsta punkt och det gamla lotshuset. En stadig klättring för de minsta benen.

Sådana härlig utsikt och vi såg ända in till Göteborg.

Här är det gamla lotshuset och på väggarna är alla som arbetat som lots här porträtterade. Min bror lyfter upp lillkillen.

Mäktigt jobb att här ha uppsikt över hela Göteborgs infart och all sjötrafik.

Och här är jag! I årets sommaroutfit. Nya skor men elva år gamla shorts. Försökte räkna ut hur länge jag haft dem och tror mig minnas att jag köpte dem första sommaren som mamma. De passade så bra till min nya kropp då vet jag att jag tänkte. Och den kroppen verkar vara här för att stanna.

Vila lite innan utflykten fortsätter.

Alltid så kul att prata natur, väderstreck och himlar med barnen. Så vetgiriga och suger åt sig all information som svampar. Och att solen går ner i havet här på västkusten, att havet ligger ”åt andra hållet” än hemma kunde vi prata ett bra tag om.

Två av de somrigaste ting.

Mot Galterö

Nu gick vandringen vidare. Tydligt markerat vilket gjorde turen roligare för de små – att leta prickar.

Och så var vi framme. Den lilla bron som skiljer Brännö från Galterö.

Den lille hobby-marinbiologen. Har sagt det förut men han älskar verkligen allt som lever på land, i luften och i vattnet.

På Galterö bor det inga människor men många får. Nyfikna får. Och det var ibland svårt att veta om det var stenar eller får som stod på ängarna.

Välförtjänt picknick.

Mackor och ägg med kaviar. En klassiker. Och sedan barnbensin i form av kakor.

Hon som alltid är först i.

Vidare ut på ön för att komma till Sveriges ände. Eller startpunkt. Beror på hur man ser det.

Beviset på att det kan blåsa rejält här.

Ständigt iakttagna av öns ägare.

Nånstans här ute tar Sverige slut och världen tar vid. Alltid så mäktigt att stå vid en horisont.

Bergshällar i vackra mönster.

När bensinen i våra kroppar började ta slut tackade vi naturen för skönheten och vände tillbaka. Nu vill vi ha glass.

Först ett litet middagskompletteringsstopp i butiken. ”En in, en ut”. Mycket föredömligt hanterat här.

Som sagt så är Brännö bilfri och flakmoppar är färdmedlet utöver fötterna. Ljudet av en flakmoppe är numer så förknippat med sommar.

Brännö varvet

Sedan några år har en servering öppnat i Brännös varv. Ett sådant där ställe man älskar för att det är så där kreativt fixat. Superhärligt avslappnat och välkomnande.

Tidigare har det varit föreställningar, konserter och frågequiz mm här men inte i år. Så klart.

Som sagt, ett riktigt varv.

”Var är glassen?”

Om man skulle hitta en titel för inredningsstilen så skulle jag kalla den för ihopplock av bästa sort.

Nej, detta är inte vår mat men jag var bara tvungen att plåta vad som finns här utöver glass. Makalöst va?

Något vi inte heller gjorde var att spela minigolf. Det hade vi inte tid med för nu skulle vi laga middag.

Men nästa gång vill jag ta en omgång.

En gammal båt som lekstuga.

Sommarmiddag

Det blev en grillmiddag av bästa sort. Burgare med alla tillbehör man önskar.

Kvällar som dessa vill man inte ska ta slut. Brorsan tog fram eldfatet så vi stannade ute och uppe länge.

Och de där godsakerna från dagen innan åkte fram de med.

Och jag spettade barnfavoriter.

När livet är som bäst.

Och den lille, som egentligen inte är så liten, somnade i min famn. Han som hade gått 29 850 steg denna dag visade det sig på stegräknaren. Jag bar honom i säng så hade han gått själv hade han passerat 30 000 så vi kallar honom nu 30 000-stegs-killen.

Vilken dag vi fick! Och detta var bara första stoppet på vår västkustturné.