Nu har vi lämnat vårt lilla hus för att styra kosan mot Koster. På vägen passade vi på att övernatta hos våra vänner strax utanför Strömstad. Regn och blåst kunde inte ta bort vår sommarstämning och sommarglädje.
Efter en ljuvlig kväll med samtal långt in på småtimmarna var det frukost och lite utelek innan vi skulle hoppa in i bilen igen.
Denna lilla bit av världen är så ljuvlig. Haft lyxen att få vara här både en och två gånger tidigare.
Med egen strand och brygga. Sådant man just kan kalla paradis.
Kompisar som liksom tar upp samtalet när de senast sågs.
Detta inspirerade mig: spaljér målade i samma färg som fasaden.
Kompisarnas äldste är en akrobat. Denna lilla språngbräda/studsmatta var sjukt rolig. Min yngste gjorde några försök, till vänster. Proffset till höger.
Det är inget snack om att vår dotter är familjens modigaste. Inget är läskigt och ju högre och snabbare det är är alltid bäst. Att testa ”banan” var ju en självklarhet för henne. Ingen av brorsorna ville.
Storebror som alltid vill ta det lugnare och säkrare testade kajaken istället. Det älskar han.
Med många upplevelser på kort tid skapade kramade vi våra vänner farväl och satte kurs mot Kosteröarna. I spöregnet…
