Semesterresan må vara slut men barnens sommarlov är det inte. Som egenföretagare så kan man ju flexa rätt duktigt med tiden så nu varvas lov med jobb rätt duktigt. Mycket sena kvällar blir det nu när dagarna fylls av lovlediga barn.
Vad göra om en heldag på stranden inte känns helt rätt? Museum bestämde vi och efter en omröstning föll valet på Tekniska museet.
De tekniska undren började redan i väntan på bussen. Pekskärm med promenadstider. Fast vi tänkte ändå ta bussen.
Tekniska museet
Vi har varit många gånger på Tekniska museet och barnen var superpepp på den goda gulaschen de ätit där tidigare men nu var restaurangen helt omgjord. Lite besvikna blev vi allt.
Nu var vi redo för all teknik vi kunde tänka oss. Speciellt spelen.
Våningsplanet med spel, testa nya och gamla spel, hur spelföretagen gör sina spel och skapa egna är verkligen superbra.
En annan bara avdelning är hjärnan. Där olika sporter får testas.
En plats som vanligtvis brukar vara helt knökfullt och kö till varje plats. Nu var det bara vi här.
Så klart körde vi hårt på dansstationen.
Klara, färdiga, gå!
Och sen gick vi. Hem igen. Nu var vi varma och riktigt möra så ett bad var ett måste. Och en enkel middag – hämtmat av bästa sort. Pizza!
Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är för mig att ha nära till vatten. Det ligger så djupt i mig att ha sjön ”ner för backen”.
Min favoritpizza är Pompeji. Den med bacon, lök och svamp.
Ljudet av båtarna når upp till vårt hus och det är något så underbart. Vet att vattenskotrar inte är något som uppskattas för att de kör för fort, rätt vårdslöst och väsnas men samtidigt är det ett ljud som påminner om sommar på ett kantigt sätt likt den känslan svalorna ger. Inte alls samma sköna känsla men ändå tydliga sommartecken.
Stark sol på väg ner.
Vem hade kunnat tro att sommaren skulle komma efter semestern? Bra i och för sig, då blir övergången från ledigt och enkelt till jobb och vardag väldigt smidig.
Fick med mig tre superhjältar med caper hem.
Åh, att få bo nära badplats!! Vilken lyx!!! Och grattis till fotot på djupdykaren, precis i rätt ögonblick.
Det enda jag saknar i Frankrike (utanför Paris) är just de svenska badsjöarna. Och så blåbär inpå knuten förstås.