Min samling av jultallrikar växer i takt med min besatthet

Jag har pratat om min samling av jultallrikar tidigare men nu har jag något att berätta: Jag har blivit besatt. Kanske är det så att jag tagit det hela liiiiite för långt?

Det började för några år sedan när jag ville ha en blå jul. När mina ögon föll på dessa små tallrikar från Royal Copenhagen på loppis och priset var 10 kr/st hade jag svårt för att att inte få med mig några hem. Jag minns hur jag stod med en hel flyttlåda fullkomligt fullproppad med dessa små danska tallrikarna. Jag plockade ut dem med sötast motiv, de med de mest juliga bilderna. Det blev ca 45 stycken efter några års samlande.

Men nu har det som sagt tagit lite galna nivåer. Jo, jag vågar prata om detta nu. Se det som en del av min terapi. Det startade nu under hösten för att jag fick en idé. En mysig idé men kanske knasig.

Vi har en stor familj på både min och makens sida. Vi ska, om nu allt går åt rätt håll i denna pandemi, fira med min familj och vi blir då 18 pers. Varje tallrik är ju från ett visst år med året tydligt skrivet på. Då kom jag på; skulle det inte vara kul om alla i familjen fick ”sin egna” tallrik? Det är bara 4 pers som delar år så det ger 14 olika tallrikar.

Jag har nu köpt tallrikar på Blocket och Tradera för att få tag på vissa år. Många säljare säljer dem i paket så om jag vill köpa en måste jag köpa flera stycken. Inga problem egentligen då de är billiga och de går åt vid, en fullt normalt, glöggmingel, men jag är nu upp i, håll i dig, 80 stycken! Ja jag vet det är ju galet. Har insett att jag har många av vissa år så jag ska nog sälja vidare dem jag med.

Varje år görs det ett nytt motiv och av vad jag förstått så är det en story som går igenom några år. man ser det här i 80 – 83 där julgranen är i fokus medan 85 – 87 är det två barns utomhuslekar i vintertid.

Här fångade jag min, då lilla, samling vid godisbordet på julafton. Så härligt att erbjuda familjen att ta sig en tallrik och fylla med godsaker. Samma sak vid sillbordt och ostbrickan – jultallrikarna var med överallt.

Jag är inte i mål än för det är tyvärr svårt att få tag i tallrikar från 200-talet. Mina barn och brorsbarn kanske blir utan tallrik och det går ju inte. Jakten går vidare.