Nu är jag rejält kluven i det jag ska säga. Först så är det det här med att vi har jullov under en pandemi så att gå på bio, gå på museum, gå på restaurang, simhall och badhus, träffa kompisar, resa bort med mera inte går. Sedan så lyser snön med sin frånvaro så att vara ute och ta en promenad eller utflykt är inte riktigt superkul för barnen att göra VARJE dag. Det är ett jullov som inte direkt skriker av action.
Sedan till min tudelade upplevelse – jag har nämligen fått en ny besatthet som gör att jag inte vill byta om från pyjamas utan bara sitta vid matbordet dagarna i sträck. Jag är helt uppslukad av pusslet jag gav till barnen som jullovspresent.
I aktivitetskalendern hade jag skrivit ”titta under din säng” den 20.e december. Jag hade gömt ett pussel under lillkillens säng och det var meningen att det skulle vara något för dem och hela familjen att göra under lovet.
Jag har nämligen lite i smyg avundats dem som haft egna sommarställen och haft ett 1000-bitars pussel framme under hela sommaren att då och då lägga några bitar. Nu när vi skulle bli hemma i tre veckor, hela jullovet, tänkte jag att nu kan vi också göra så.
Aldrig hade jag väl trott att det skulle bli jag som helt uppslukades av detta!? Lillkillen säger ”jo men mamma den här biten passar” och liksom bankar ner den. ”Ja men så bra” säger den diplomatiska modern och plockar upp bitarna sen…
Jag kom på mig själv efter 45 minuter efter jag sagt att jag skulle gå och lägga mig fortfarande leta bitar. ”Jag ska bara få klart den här delen…”
Jag har aldrig köpt ett stort pussel förut. Jag har heller aldrig lagt ett sådant här stort pussel förut. Jag har gjort många rookie mistakes. Så som att först välja golvet som plats. Inget bra för ryggen. Sedan att inte först göra ramen eller åtminstone ha koll på storleken av slutresultatet.
Motivet är från Polarexpressen som är en film vi alla ser innan jul. En av våra favoriter. Nästan så jag redan längtar till nästa uppladdning till jul. Ja jag vet – jag är knäpp!
Min mamma gav alla barnen var sin experimentlåda, alla olika. Bästa sortens gåvor tycker jag – de som man får skapa med och lära sig något av.
Här är det soterbror som är den lille kemisten. Riktigt häftigt.
Lillebror ställer så många frågor att storebror börjar tappa tålamodet. Klassiskt syskondrama.
Men tillbaka till mellandagsgörat. Det är underbart att vara lediga tillsammans men just nu går dagarna mest ihop. Vi har alla vänt på dygnet vilket resulterar att jag har mornarna i köket för mig själv då jag är familjens mest morgonpigga. Mysigt ändå. Dock måste vi hitta på något, det är 9 dagar kvar på lovet och då snön inte verkar vara med oss får vi göra nya upptäcktsfärder med ännu mera mackor och kakor i packningen. Vi har nog aldrig varit på så många utomhusfärder tidigare. Vilket jag gissar att vi inte är ensamma om.
De sista amaryllisarna sjunger på sista versen. Liksom maten från julen. Det är dock något vi gärna gör alla dessa hemma-dagar: planerar, lagar och äter mat. Se där – ett härligt nöje!
Tack för en sådan fin blogg!
Åh, jag känner lite samma.
Vi har försökt att hitta aktiviteter utomhus och då även kunna ta med en kompis. Tips frisbeegolf vet att det finns på Kärrsön. Och i dag ska vi till skateparken i Rålis.
Varma kläder för mig och varmchoklad.
Ja vad kul, har haft tankar på frisbeegolfen där men aldrig kommit till skott. tack för påminnelsen.
kram
Helena
Dina bilder andas hemma såväl som lycka och kärlek. Jag måste vara på affärsresa mycket, så den tid jag spenderar med min familj är mycket värdefull för mig. Dina foton ger dig goda minnen.
Hej Andrea! Stort tack för dina fina ord!
Kram
Helena