Det blev lite tyst här på bloggen men i mitt liv IRL så har det varit exakt det motsatta. Jag vet att jag har sagt ”att det aldrig tidigare varit så mycket som nu” men då visste jag inte om hur det skulle vara denna vecka.
Min älskade underbare make fyllde 50 och nu när tiderna är som de är så skulle firandet bli litet fast ändå storslaget. Det vill säga maxat för ett fåtal. Med facit i hand kan jag säga att det inte var en dum sak. Hur många gånger har man inte varit på en fest, härlig och generös fest, men ändå inte hunnit prata ordentligt med någon. Artighetsfraser och snabb uppdatering från senast man sågs. Nu blev det på riktigt tid för samtal med de närmsta och käraste.
Planering för firandet råkade infalla samtidigt som både diskmaskin och halva spisen la av. Inget bra för matlagning till fest kan jag säga. Det blev engångsartiklar denna gång.
Och för att toppa har vi samma vecka startat en fönsterrenovering vilket innebär att alla fönster får yttre fönsterlagret bortmonterat och sedan slås fönstret in i en slags presenning-paraply. Det vill säga att allt dagsljus tas bort. Vi bor i ett ständigt oktober inomhus nu. Det är så deppigt mörkt så jag vill gråta.
Och sen så var jag ju nominerad i Årets Inredningsblogg vilket från min sida krävde lite röstfiske vilket jag inte är så förtjust i men så är det med tävlingar nu för tiden så det är bara att ge sig in i leken. Men det kräver sin tid och tid är inget jag just denna vecka hade i överflöd som sagt.
Vidare blev det mest fantastiska jobbet i mitt liv blir underskrivet och avtalat samtidigt som det jobbet har den tajtaste tidsplanen någonsin så att jag egentligen skulle behöva lägga exakt ALLT åt sidan för det jobbet. Men av ovannämnda anledningar går ju inte det. Jag ska alldeles snart berätta mer om det. Vågar faktist lova att du som följt mig kommer gilla detta.
Så med detta vill jag säga ursäkta för min dåliga närvaro här. Och jag kommer inte vara den mest aktiva bloggaren resten av maj. Hoppas du håller kvar och hänger med ett tag till ändå. För att slutföra jobbet måste jag nästan stänga exakt allt ute.
50-årsfirande i dagarna två
Nog om detta. Vill du se lite bilder från firandet? Kanske du ska ha fest och vill få inspiration.
Tidigt tidigt klev jag upp och dukade upp makens favoriter till frukost.
Röda och rosa nejlikor hade vi som bröllopsblommor.
En liten söt broderad duk jag fått från mamma. Men som gjort den är oklart.
Jag och barnen sjöng så högt och vackert vi kunde, överöste juliblaren med kramar och tog honom ner till matbordet.
Med mer sång och presenter åt vi gott. Sedan var det bara att börja förbereda för fest. Nu var det närmsta familjen på själva födelsedagen och sedan några få vänner dagen därpå. Så därav fest i dagarna två.
Av vår snälle granne fick vi låna ett partytält. Det gick in precis i trädgården. Det blev mer som solskydd än regnskydd. Så glada för det!
Trädgården bjöd på naturliga dekorationer.
Två som inte kände stress över kalasfixet, ha ha.
Som sagt, med trasig diskmaskin skulle det bli engångsartiklar till allt. Förberedde min egna ”diskmaskin”. Bra va!
Och det är svårt att hålla reda på ditt och mitt när det kommer till glas. Bra att skriva sitt egna namn men kanske bättre att få en klistermärke att sätta på samt att det var ett bra sätta att se att alla hade kommit.
Blommor och flaggspel i tältet.
Makens norska arv måste med.
De viktigaste vi vet.
Halstrad pilgrimsmussla på kex med ingefäramajonäs, toppat med forellrom och gräslök.
En löjromstårta. Smetana utspritt på fat med löjromstäcke och gräslök att dippa chips med
Härlig fest i tältet, rörelse i hela trädgården.
Plockmat av bästa slag.
Ätbara blommor, dvs panséer gör allt vackert.
Baren är öppen!
En tallrik fyld av favoriter.
Vi borde det lätt för oss. Härliga färdigköpta cannelloni med kaffe till efterrätt.
Älskar att hela trädgården används, fram med alla leksaker och låt bara leken ske.
Sedan förlöpte eftermiddagen som övergick till kväll. De som ville stanna bjöd vi på grillmiddag. Med motkravet att alla fick hjälpa till. Det blev ett himla härligt matlag som gjorde såser, sallader, grillade och styrde upp.
En middag för alla, gjord av alla.
Festen må vara inomhus men toaletten ligger inne och barnen fick dispans och såg på film.
Med kvällen kom både mörkret och kylan. Jag tände eldfatet…
… och sprang ner i källaren för att hämta både julbelysning och kräftskiveslingan. Blev jättefint ljus.
Maken var glad som aldrig förr. Så mycket kärlek han fick dessa två dagar är obeskrivlig. Underbart. Jag höll mig vaken till 02, han till 04. Sova får vi göra annan dag.
Nu ska vardagen tillbaka fast med mer jobb än någonsin i ett helt mörklagt hus. Mycket spännande!
Intressant att se hur olika perspektiv vi har! Du skriver att ”närmsta familjen på själva födelsedagen och sedan några få vänner dagen därpå”. Jag räknar till 25 (!) namnlappar men vet förstås inte vilket av kalasen som lapparna avser. Vår närmaste familj skulle innefatta 7 personer utöver oss två. Och med ”några få vänner” skulle vi nog bli max 10. För att komma upp i 20-25 personer skulle vi behöva inkludera typ större delen av vänkretsen som vi normalt umgås med (dock umgås vi oftast i några olika konstellationer, d.v.s. sällan alla dessa personer tillsammans).
Hej Tina. Ja det blir verkligen olika med tanke på hur olika alla lever. Då jag har 3 bröder och maken 4 om man tänker in hela hans stjärnfamilj vilket vi så klart gör, blir det en hel drös fina familjemedlemmar med respektive och barn. Alla viktiga!
Kram
Helena
Ja, tänk så olika det är! Absolut närmsta familjen för mig är 20 pers, då jag har tre syskon som alla har respektive samt 1-3 barn och vi har 4. Lägg sedan till föräldrar på det. Skulle jag dessutom räkna in makens absolut närmaste familj blir det 9 till.
Hej Cilla. Låter som du och jag har exakt samma. Älskar våra stora bullriga släktträffar.
Kram
Helena
Vad roligt för din man (och er andra!) att få en sån fin fest efter ett jobbigt år! Tur att ni hade vädret med er, och snäll granne med partytält. Haha, skulle vilja att du kom och styrde upp mina fester också! Lycka till med jobbet och allt spännande som händer!
Hej Miriam. Ha ha, kanske att jag ska ta upp mina smal festfixartakter 😉
Tack snälla!
Kram
Helena