Skapar sommar på min tallrik i kaoset – äkta grekisk sallad

Men jösses vad det vräker ner där ute. Jag hörde att det ska regna lika mycket detta dygn som det gjort under hela maj hittills. Och då vi fått lite för mycket regn denna månad så låter det ju overkligt. Men med tanke på hur det ser ut så verkar det stämma.

Jag har nu en sådan sjukt galen produktionsperiod där det skapas julpyssel och julrecept på löpande band så jag tror det är december. Hemmet är i kaos redan vad det gäller fönsterrenovering och sedan ligger mina saker av julrekvisita överallt. Det ligger saffranskakor i köket och konstgjord amaryllis i vaser. Allt är helt klart upp och ner. Sagt det förut och säger det igen – förlåt för att jag inte är så jätteaktiv här just nu men det är så ont om tid.

äta måste jag ju så jag gör då det bästa jag vet – grekisk sallad. Jo men så är det. När barnen för femtielfte gången under deras livstid frågar mig om vilken min maträtt jag skulle kunna leva på för resten av mitt liv så är alltid svaret grekisk sallad. Den har ju allt ju!

Och enklaste grejen också: grovt skurna bitar av rumsvarm tomat, krispig gurka och grön parprika. Fint skuren rödlök och stora bitar av riktigt god feta samt svarta oliver. Ringlad olivolja, några skvättar rödvinsvinäger och strössla över lite oregano. Klart.

Observera att absolut ingen majs eller isbergssallad ska vara med. Och för guds skull ingen pasta. Det enda som ska vara till är gott bröd doppat i olivolja. Så, där är jag sjukt petig. Så ska min grekiska sallad serveras!

Det må vara typ oktober utomhus och januarimörker inomhus men på mitt köksbord är det juli och medelhavsvärme.

Svårt att se ett regn kanske men i pölarna i trädgården syns det. Jag ska ju i alla fall inte ha dåligt samvete över bevattningen av trädgården… Kommer frodas på bra nu. Men mina små erasseblommor jag planterat mår nog inte bra. Lär ju drunkna nu.

Och så här mörkt är det här hemma. Det skydd som ska vara för lilla toafönstret har rasat vilket gav ett ljusinsläpp. Inte bra att fönstret är oskyddat i regnet men glädjande med ljus. Så jag fotar alltså på golvet vid toaletten. hur galet är inte det. Men pysslet är fint så jag hoppas det ska bli fint ändå. Ja, u hör ju – jag är rätt uppgiven nu och glad för det lilla.