Då var jag 48 år på riktig. Mamma påminner mig varje år om att jag föddes 21.21 så det är inte för än på kvällen den 25.e jag verkligen fyller år. Men nu så, nu är jag 50 minus som jag säger. And I’m loving it!
Som vanligt när man fyller år vaknar man tidigt och sover räv. För gudsskull ska man inte avslöja att man är vaken för övriga familjemedlemmar. Jag hörde hur maken tassade ner i köket och sen måste jag somnat om för det var med ett lätt överraskande ryck jag reagerade på sång och tomtebloss. Väldigt härligt på en måndagsmorgon som ju i vanliga fall är allt annat än tomtebloss och skönsång om man så säger.
Jag hade bett om lite fransk frukost i all enkelhet men som så klart inte är så enkel för den kräver ju sitt inköp och planering. Krämig yoghurt, bär, nötter, honung och en varm café au lait. Perfekt.
Presenter hade jag bett om att vara utan, jag hade ju fått de finaste skorna jag kan tänka mig i Paris (måsta visa) och de räckte gott. Men av äldste sonen fick jag en bra bok, av dottern ett SPA-besök och av lillebror ett presentort på bio där bara han och jag ska gå. Finaste gåvorna!
Sedan var det vanlig måndag förutom att jag hade två barn hos Folktandvården. Men inte samma tandläkare så det var med viss svårighet jag sprang mellan rummen. Tänkte att det var smart att de just fått tider med 10 minuter mellan men nej, inte bra.
Jaja, alla kom därifrån med utförda undersökningar och jag bara skämdes lite för att jag sprungit runt i korridorerna och ropat mina barns namn.
Jobb hemma medan solen verkligen visade sig från sin bästa sida. Det är jag inte riktigt van vid på min dag.
Maken var lite krasslig så jag åkte och handlade vad jag ville äta på kvällen. Det blev en moluskmiddag! Ja först en tartar jag gjorde på kallrökt lax (ingen mollusk dock) med pilgrimsmussla. Sedan ostron och de var magiska.
Festligt så det förslår!
Ni som vet vet att storebror inte bangar för nåt i matväg. Detta var tredje gången han testade ostron. Han tog två.
Lillebror slukade kallrökt lax som om det inte fanns någon morgondag medan pilgrimsmusslan petades bort likt pesten.
Sedan gav maken mig den finaste presenten: en moulesmiddag – den jag letade efter i Paris men aldrig fick bra.
Härlig middag som värmde mitt hjärta. Så tacksam över de mina.
Sen gjorde jag någon knasig variant av änglamat. Hälften av bären som var kvar från frukosten mosades och blandades med grädde. Jag fyllde glassrån och toppade med en liten kula vaniljglass, bär och en rosa hallonmaräng jag hade i förrådet. Man tager vad man haver efterrätt.
Sedan så kollade jag och barnen på Röd medan maken städas i köket. Återigen en mycket bra gåva – att slippa städa nåt.
Sen kom jag på att det faktiskt var måndag och barnen ju skulle upp som vanligt dan därpå. Blev väldigt mycket lördagsfeeling där på oss alla. Så mars i säng och jag var inte sen efter. Men väldigt glad.
48! Alltså detta känns så bra. Och hur jag minns att jag tyckte det var jobbigt att fylla 27. ja jösses. Jag var ju bara barnet. Och jag vet att jag kommer känna så om mig nu när jag är 80. En god känsla på något sätt.
