Jag, mamma och dottern heter Ingrid i mellannamn och det är ju då helt klart en högtid för oss så det ska firas med buller och bång. Eller i alla fall firas.
För några år sedan åkte vi tre på en Ingrid-resa till London så jag tänkte att vi skulle fira denna gång med afternoon Tea men lillkillen här har fullkomligt ropat efter brunch så det blev en brunch-tea eller vad man ska kalla det.
Jag vet inte vad det är men jag verkligen älskar att bygga upp bufféer i köket. Det spelar ingen roll om det är ostar och vin på fredagen, tacobuffé på helgen eller en frukost. Det är något väldigt givande att liksom steg för steg bygga fram allt gott och sedan säga ”varsågoda!”.
Brunch ska innehålla vitabönor så sonen. Jag säger äggröra. maken säger bacon. Bra att vi kompletterar varann.
Det vi alla i alla fall kunde enas om var att amerikanska pannkakor är ett måste på en brunch. Älskar DESSA.
”Mamma jag tar bild spå dig!” Ja men tack.
Alltid något att visa.
Och så var det det där med afternoon tea. Då måste det finnas scones. Jag gör alltid DESSA.
Dotterns fina servettringar.
Presenter från mamma/mormor. ”Jag går alltid på etiketten. Vi behöver alla lite hope!” Sant ju!
Myset och tacksamheten.
Definitionen av solkatt.
Vad kan det vara???
Mamma hade spart en sten dottern hade gillat i somras och gjort ett smycke av. Så himla fint.
Ett måste: scones, salt lagrad ost och apelsinmarmelad.
Det var ett memory. Gissa vem som vann?
Vad är det för nötcreme du kör på? Såg den i något annat inlägg också. Letar febrilt efter en bättre version av nutella.