Tänk hur glad man blir när de första tecknen på vår och ljusare tider kommer. Vi är alla bekanta med aprilvädret i detta land och hur det kan lura oss rejält, i alla fall oss här i Mellansverige. Ena dagen är det uppåt 20 grader och i den andra så är det snöblandat regn. Inget nytt under solen där.
Men sedan så finns de där vårtecknen som inte går att ta tillbaka – har de kommit så har de. Och här om dagen så mötte jag två av de allra bästa. En vitsippeslänt i skogen jämte mitt promenadstråk samt Herr och Fru sädesärla hoppade framför mig på trottoaren.
Vitsippans vita stjärnor lyser på den fortfarande bruna marken och ger löfte om vår.
Sädesärlan har alltid varit en av mina favoritfåglar för att den just är den första (som iaf jag möter) flyttfågeln och jag imponeras av hur denna lilla lilla fågel flugit hela vägen över kontinenten och till min gata.
Min mamma kallar den för vippstjärt, jag vet inte om det är ett vedertaget smeknamn men det är ett mycket beskrivande namn i alla fall. För oj vad den vippar på sina stjärtfjädrar när den står still. Eller den är aldrig still. Vipp vipp vipp och kvitt kvitt. Ja glad av den blir jag.
Och glad över allemansrätten som ger alla i hela Sverige rätten att plocka dessa underbara vitsippor. Hoppas du också får några fina vårtecken.
Underbart! Älskar vitsippans tid, här i Småland har den precis kikat upp!
Den fina vasen, får man fråga var den kommer ifrån? Kram jess
Hej Jess. Den lilla vasen är den sk syltkrukan från Svenskt tenn.
Kram
Helena
På engelska kallas den för wagtail. Bättre officiellt namn än sädesärla.
Ja men se där. Tack för info.
Kram
Helena