Allt har ett slut och även vår vecka i Concarneau. Förra gången vi var i Bretagne var vi här i tre veckor och innan vi kom hit nu så tänkte jag ”hur sjutton fyllde vi hela tre veckor?” men det hade inte varit några som helst problem att stanna längre för det är så mycket vi inte gjort som vi hade önskat. Som att åka båt ut till alla de små öarna som ligger här utanför, besökt fler städer, handlat på olika marknader, haft fler stranddagar, vandrat i de stora skogarna och ätit så mycket god mat vi ännu inte hunnit testa. Konstigt att lämna något man inte alls är klar med så att säga.
Ja ja, Bretagne ligger kvar och vi får längta till nästa gång helt enkelt. Men en sista kväll har vi. Och den bjöd på ljumma vindar och skön sol.
Med all packning packad i huset, maten i kylen uppäten och reskläder framlagda så tog vi oss mot den lilla färjan över till gamla stan.
Sådana här små boklådor har jag sett lite överallt. Små bibliotek, så trevligt.
Biljetter kirrade och båten på ingång.
Som vi upplevde vår första kväll var mycket i stan stängt men nu hade vi kommit in lunken så det var bara skönt att strosa i lugna gränder. Men nej, här var det inte alls lugnt för det var ju gratiskonsert innanför murarna.
Ett energirikt fransk reggaeband körde hårt. Nu sitter publiken men efter ett tag stod exakt 100% upp och röjde loss.
Vi hade dock ett annat mål för turen: glass.
Ja, jag valde romrussin. Yttersta beviset på att man är vuxen har jag hört ha ha.
Och när vi ska lämna och ta färjan tillbaka till vårt hus hade himlen blivit grå men allt var så stilla. Där kom en båt fylld med folk lugnt och fint tillbaka från havet. En av de där båtturerna vi hade så gärna tagit. Som sagt; nästa gång…
