29 juli, 2023
Hej då huset & Bretagne, nu bilar vi norrut igen
En sista vända inne i huset för att se att inget lämnats kvar och sedan bära ut all packning till bilen. Nu lämnar vi Concarneau och Bretagne för att vända hemåt igen. Vår vecka i Bretagne är slut men vår bilresa genom Europa fortsätter ju med hemresan också.
Säger hej då till detta underbara och lite knasiga hus. Ett otroligt vackert hus med exakt alla stilar samlade i ett och samma hem. Åh vad vi har mått bra här.
Kanske den fulaste bilden jag tagit men kanske de godaste picknickmackorna man kan tänka sig. Det blir en lång bildag och vi tar inga matstopp på vägen utan njuter de sista baguetterna från vårt fina härliga bageri i bilen.
Att katter har ett sjätte sinne tror jag stenhårt på. När vi öppnar dörren sitter vår grannkatt Simba där för att säga hej då. Han som välkomnade oss så fint men sedan liksom gömt sig.
När kommer jag få bo med en palm utanför dörren nästa gång?
Eller ha vindruvor på min tomt?
Jag brukar ofta få hemlängtan så där lagom tills jag ska åka hem men inte denna gång. Hela jag vill stanna kvar.
Simba verkade hålla med mig. Han vakade över oss och vårt packande hela vägen tills vi åkte.
Hej då Concarneau och det blå huset. Tack för dessa underbara dagar.
Det kändes både bekant och ovant att sätta sig i bilen igen och åka långt, som den tur vi hade ner till Bretagne. Färden började med vackra gröna vägar.
För att sedan gå över till stora vida fält i lejongult.
Och så var det det där med biltullar.
Sedan blev naturen mer böljande och med långa backar och dalar. Vårt mål var till Troyes där vi bokat stopp på vägen för en natt. Det var när vi satt och kollade laddstationer, motorvägar och lediga hotell det liksom “fick bli” Troyes. Aldrig hört talas om men det såg ut att vara en söt fransk stad på vägen mot Tyskland. Spännande med nya äventyr…
Tina
Om du längtar efter vinrankor så finns det sorter som är härdiga och går bra att odla i Sverige, även utan växthus. Jag bor i växtzon 4 och har en ranka som följde med i husköpet för 20+ år sen. Den lever fortfarande och ger gott om blå druvor. Tyvärr är sorten med tvekan härdig så de längsta rankorna fryser bort då och då, och druvorna hinner inte alltid mogna innan nattfrosten kommer. Men det är själva plantan och grönskan som jag är mest förtjust i! Ett plus är att den är väldigt lättskött.
Berit
Du berättar så intressant och trevligt, så det känns som man åker med er på resan!
Helena Lyth
Hej Berit. Vad snäll du är som säger så. Tusen tack för dina ord.
Kram
Helena