Följ mig:
Min dag

Nä men ibland är man inte på topp

31 augusti, 2022

Livet är så himla spännande måste du väl ändå medge? Vissa dagar kan man flytta berg, solen skiner och alla runt en får dig att flyga. Samtidigt som folk runt om ber om råd och du får dem att växa vilket också stärker dig. Jag har något att komma med.

Andra dagar så börjar det redan innan man vaknar, den där känslan av att jag inte kan något. Att någon ska komma och säga att allt var på låtsas. Ingen vill nu hjälpa dig. Ensamhet och tomhet.

Detta är inga nyheter. Alla som skulle definiera sig som människa har det så här någon eller några gånger i livet. Om året. I månaden. Men det spelar ingen roll. När det är dagar av det lite mulnare slaget själsligt så är det tungt. Men nu med 48,5 års erfarenhet vet jag hur jag ska vända på det:

  1. Imorgon kommer jag vara på topp igen. Hoppas jag för så brukar det vara.
  2. Jag skapar en mjuklandning med musik som går i dur, får mig att dansa. Jösses vad det ger energi varje gång.
  3. Sluta titta utåt, titta inåt.

Det där med att mäta sig med andra är ju helt absurt. Ingen annan än jag kan vara jag. Är då inte jag skyldig mig själv att vara den bästa versionen av mig? Inte bättre än nån annan?

Det där tampas jag med just nu för jag har ett jobb som tar större delen av min tid och väldigt mycket kraft. Och tvivlen avlöser varann. Men som jag brukar ge andra råd när de tvivlar: kunden skulle inte ha frågat dig om de inte trodde på dig. Det är det jag nu säger till mig själv och tänder ljus, har rökelse som ger mig styrka och just musik som lyfter.

Vet inte om du som hamnade här och läst detta blev på något sätt inspirerad eller kan känna igen det hela men det kändes bra för mig att få skriva ner, skriva av mig.

Ta hand om dig. Imorgon är vi bäst igen!

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

  • Svara Lisa 31 augusti, 2022 at 23:21

    Är föräldraledig och känner så mest hela tiden nu, kanske för att jag saknar tillhörighet eller att vara den där som folk frågar om hjälp/råd. 🤷🏼‍♀️

    • Svara Helena Lyth 1 september, 2022 at 08:52

      Vet du, precis så var det för mig också. Jag mådde jättedåligt första tiden med första barnet. Ensamheten och känslan av att ha hamnat utanför var förödande. Det som då fick upp mig var:
      1) något så knasigt som att börja läsa tidningen Mama. Detta var 2009 så det fanns inte så mycket annat då att läsa men där fick jag läsa om andra som kände precis som jag. Det hjälpte.
      2) Jag hittade rätt i den mammagrupp jag hamnade i. Jag hade tur att det var mammor som var öppna och också vågade vara ärliga vilket gjorde att vi var varandras stöd i alla lägen. Det gav känslan av att vara behövd av vuxna, likasinnade.
      Jag hoppas du kan hitta den platsen, gruppen, där då kan må bra.
      Kram
      Helena

  • Svara Kerstin 1 september, 2022 at 07:18

    Tack för din text! Stor igenkänning!

    • Svara Helena Lyth 1 september, 2022 at 08:53

      Tack Kerstin. Det känns väldigt befriande att faktiskt våga vara ärlig med att det inte alltid är så bra. Och som så ofta får man höra att det är fler som känner samma. Det stärker massor.
      Önskar dig en fin torsdag
      Kram
      Helena

  • Svara Kicki 1 september, 2022 at 11:59

    Som landets bästa bloggare borde de tillfällen du hamnar i dessa tankar vara väldigt få! Men, reflektion är alltid bra!
    Tusen tack för fina texter och fantastiska bilder!

    • Svara Helena Lyth 2 september, 2022 at 15:55

      Åh men Kicki vad du ger mig energi. Stort tack söta snälla!!!! Du är så rar.

      Stor kram
      Helena

  • Svara Marina 1 september, 2022 at 13:00

    En till som känner igen sig här, tack för text ❤❤

    • Svara Helena Lyth 2 september, 2022 at 15:56

      Hej MArina. Det är bra at påminna sig om de stunder det är motigt för att sedan när det är medvind inte ta det för givet. Men det är lätt att säga när man just är på topp.
      Önskar dig en fin helg, med eller utan medvind. Det blir vad det blir.
      Kram
      Helena

    Lämna en kommentar

    Close