Lämnar Frankrike, mellanlandar i Luxemburg & checkar in i Tyskland

Då var det dags. Den ofrånkomligt sista stunden med Frankrike för denna gång. Dagen då vi lämnar baguetternas och grodlårens land var kommen.

Alla inlägg från vår resa i Bretagne finns HÄR och sedan alla med vår bilresa genom Europa finns HÄR.

Jag gjorde mitt bästa av resegarderoben och plockade fram mitt mesta franska jag innan vi gick ner till frukosten på hotellet.

En hotellfrukost som inte gjorde mitt frankofila jag besviken. Bara en sådan sak som att det fanns madeleinekakor på bufféen. Ok, må vara inplastade men ändå!

Det alla förhäxades av var den helt underbara juicemaskinen. Söt och rumstempererad juice av den sort som är av högsta klass. Så otroligt god men ett glas räcker – det är liksom essensen av apelsin och man blir ”mätt” på c-vitamin.

In med alla ben och armar samt väskor och sedan for bilen norrut. Målet var ju Skåne och vägen dit hade vi funderat på. Skulle vi till Danmark och NordJylland för att se de fantastiska vita stränderna där, Moseldalen som vi för 13 år sedan besökt och blivit helt kära i eller få lite storstad i Hamburg?

Då vädret inte riktigt verkade ge oss bad och sol gick Jylland bort och storstad lockade inte så mycket. Det som dock lockade var att ”plocka” ett land till så vi ville åka genom Luxemburg och sedan bo över någonstans längs Mosel.

Så fick rutten bli.

Men först de franska vackra gyllene landskapen. Att man gör bröd i Frankrike förstår man med tanke på de enorma fälten av olika sädeslag.

Ladda bör man, annars dör man. Eller bilen i detta fall.

Och återigen så är det så spännande att hamna på alla dessa laddplatser som är utplacerade på alla möjliga platser. Här hamnade vi bakom ett hotell och privathus varav ett hade hönsgård. Till vår yngste sons enorma glädje. Hans högsta dröm är att ha egna höns. Han fullkomligt älskar höns. Om jag kunde skulle uppfylla den men vår lilla villatomt är inte riktigt den rätta platsen tror jag.

Att åka förbi ett solrosfält – det gör under för ens mående. Det går inte att tänka en enda arg tanke när man ser detta vackra.

Från stora vida fält blev det gröna, skogigare och framför allt backigare.

Och se där  – då bytte vi land till Luxemburg. Det land som när jag var liten var förknippat med enorm lyx. Det kändes som om när man pratade om rikedomar och ”fint folk” så sa man Luxemburg. Nu ska jag se om detta stämde.

Så klart var det som vilken europisk stad som helst. Vi hamnade i en park för lunch.

Inget som tillhör vanligheten: en bild på oss alla fem. Eller en bild från Luxemburg heller från den delen.

Ja det var inte så mycket att säga om Luxemburg mer än att det var söta skolklasser som var på utflykt där vi var för lunch för vi lämnade rätt snabbt för vi skulle vidare till…

Tyskland igen. Som sagt var vi sugna på att återse vackra Moseldalen så vi hade bokat hotellrum i Gondor så dit skulle vi.

Om du inte varit i dessa trakter: Mosel är en vacker flod som rinner genom flera länder i norra Europa och vid floden är det en djup dal där det odlas vindruvor som blir till moselvin.

Det jag minns mest från när vi var här för 13 år sedan var allt det gröna. Först och främst all skog för det är bördigt så det förslår sedan alla vinodlingar och så klart floden som reflekterar allt det gröna. En klorofyllinjektion en mass alltså!

Från motorvägens grundnivå ner i dalen till vårt hem för natten: Gondor. Och så klart döpte vi om staden både till Gandalf och Mordor – för sånna är vi, ha ha.

Återigen hade vi träffat mitt i prick och hamnat i en supersöt stad. Vårt hotell grundades 1620. Det är ju galet längesedan och i ärlighetens namn under jag hur mycket som var kvar från den tiden. Vår dusch var väldigt mycket 80-tal…

Vi står och tittar på menyn till restaurangen mitt på torget och en ung pappa med barnvagn kommer fram och viskar: det där är en trevlig restaurang men lite längre bort ligger en ännu bättre. Jag tittade på honom och hela hans trötta nybliven-pappa-look och förstod att detta var allvar. Han ville inte att turisterna han hade framför sig skulle få en dålig schnitzel-upplevelse. Jag valde att tro på honom och vi gick vidare.

Moseldalen hade sina glansdagar på 60-telet tror jag. Många har berättat hur detta föräldrar eller mor- och farföräldrar rest till Moseldalen. Och när vi gick här i kvarteren så ser man spår av glansdagar där nästan varje hus hade skyltar med weinhaus. Det gjordes vin i varenda kåk och källare känns det som.

Och vi var nu hänvisade till ett av dem. Det fullkomligt osade av ”vi har passerat våra bästa dagar” om detta ställe. Servitören/hovmästern/allt-i-allon var nästan chockad över att det kom hela fem gäster på en och samma gång.

Och detta gjorde mig så ledsen för fler borde uppleva denna helt underbar del av Europa. Moseldalen är så vacker och har så mycket att erbjuda. Längs med Mosel ligger helt enastående städer så en roadtrip här är på min bucketlist. Och om man är intresserad av vin är det en självklarhet att ta en tripp.

Vår lilla restaurang hade så klart sitt egna vin och det var helt enastående. Vi beställde falskor av den nyvakne servitören för att ta med oss hem.

Jag beställde något som på menyn beskrev som en holländsk nationalrätt: kibbeling. Enkelt förklarat så är det en lite mer arbetad fish n chips. Bara dt att det var helt galet gott. var det extra panering? Eller bara extra saftig fisk? Ser inte jättelyxig ut men det var fulländat!

Som sagt; varje hus var förr ett vinhus.

Tumbrottning är sommaren 2023’s stora sport. Glöm inte var det var du hörde det först.

Innan sängdags var vi tvungna att se lite av Mosel.

Det blev en snabb kik för vi hade lång dags resa framför oss så tidig kväll fick det bli.

Imorgon är det vidare genom Tyskland men i huvudet är jag fortfarande i Frankrike. Kanske att jag kommer vara kvar där i själen länge än. Men min kroppen – den ska till Skåne…