Gotta catch ’em all! Porslin är min typ av Pokémon. Jag jagar hela tiden efter de delar jag saknar och känslan av att ”ha alla” är intressant. Den liksom stiger i mig och jag kan identifiera min iver, när jag känner vittring. Ett handmålat dansk porslin dyker upp i mitt synfält och jag ställer in siktet. Jag ska fälla den och dra med den hem.
Jakten är allt men mitt troféskåp är en oväntad tillfredställande vinst. När man samlar på porslin som inte längre görs vilket ger att man är hänvisad till second hand så blir det en sport, denna jakt.
Detta är mitt senaste byte. Ett avlångt fat, en form jag aldrig tidigare sett. Denna hittade jag på Cervera Vintage och övriga är en salig blandning av Tradera, Blocket, Myrorna och diverse antikbutiker. Loppis kan jag glömma då dessa är alldeles för poppis för att hamna där.
Idag öppnar Formex (mässa för återförsäljare och producenter) och så länge jag har bloggat, sedan 2011, har jag varit på mässan och i år är jag verkligen intresserad av att se om företag ställt om och kommer presentera nya saker som framställts hållbart. Att det varit med hållbarhet i fokus de senaste åren är fakta men nu vill jag se det hela skruvas upp lite till. Jag hoppas få se många cirkulära idéer, återbruk, nya materialval som fungerar i längden osv. Jag lär inte se så mycket dansk handmålat antikt porslin så jag lägger mitt jaktgevär hemma.
Om du vill se vad jag ser så får du haka på på Instagram där jag kommer posta i Stories. Vi ses!
Mitt bästa loppisfynd gjorde jag på loppis i vår by här i Frankrike. Kom över servisen EDEN från Rörstrand, design Sigrid Richter. Detta var i slutet av 90-talet och jag fick hela servisen för 250:-! Den är så vacker för mig men fransmännen gick ju förbi. Kvinnan som sålde hade fått den som bröllopspresent inköpt på La Maison de Suède (finns inte kvar) på Champs Élysée. Efter skilsmässa ville hon bli av med allt som påminde om hennes ex. Varje gång jag är i Sverige letar jag efter delar men det är snudd på omöjligt. Nyproduktionen är inte lika fin,… Läs mer »
Åh wow vilken helt underbar historia du bjuder på Karin. Tack för den. Och lyx för dig.
Kram
Helena