Tänk vad dagarna går. Det är som tiden står still samtidigt som allt rusar. Jag gör en massa nytta men det syns inte för det som sker nu är väldigt mycket bakom-jobb.
Här på bloggen är det en massa förjobb för de stundande högtider jag har med mycket jobb och uppdrag. Fotojobb, workshops, Nyhetsmorgon, signeringar och olika sorters samarbeten ska alla planeras och jag försöker så gott jag kan hålla allt uppe i luten samtidigt. Det är inte alltid så lätt att vara jonglör och ena sekunden prata halloweenpyssel för barn och i den andra julsillrecept. det känns som det är helt olika kvarter i hjärnan och kopplingarna där mellan är trögöppnade. Så det är mycket som sker men ännu inte synligt.
På det privata fronten, hemmavid är det lite samma men mer greppbart. ”Skit rinner neråt” heter det och vår källare är inte ett skithål (tvärtom så är det vårt favoritrum för där är vi alltid tillsammans och ser film, kidsen gamear eller bara hänger) men det samlas helt obegripliga högar där. Jag-ska-bara-lägg-det-här verkar vara ett genomgående tema på så otroligt mycket. Och de senaste veckorna har jag kavlat upp ärmarna och rensat mig både svettig och så jag fått träningsverk efter. (säger en del om min kroppsliga kondition iofs) Om du skulle kliva in så ser du absolut ingen skillnad men om du vrider huvudet åt sidan så ser du enorma högar av ”till insamling/loppis/sophögen”. Det har alltså rensats helt otroligt. Men då mycket av grejerna har varit bakom förrådsdörrar så syns det ju inte egentligen. Bara det att när du öppnat en dörr utan att vara beredd hade du kanske fått massa grejer över dig.
Och sedan har jag lagt ett nytt golv. En heltäckningsmatta faktiskt. Det ska jag återkomma med. Det tog en dag och jag lider fortfarande svårt av träningsverk. Att sitta på knä en hel dag är jag inte bra på. Skinkor och baksida lår skriker av smärta. Men värt! Det blev så snyggt.
Sedan var det två premiärer här i helgen. Nu klev vi in i vårt Harry Potter-maraton som vi brukar ha på senhösten. Kanske den bästa bryggan i mys mellan höst och novent om du förstår vad jag menar. Och den andra premiären var äldste sonens första konfirmationsträff. Det var lite konstig känsla i mig när jag gick med honom dit för jag minns så tydligt min egna konfirmation. Hur liksom min historia och hans nutid gick ihop. Och det hela blev så tydligt när han, på sitt väldigt fina sätt, signalerade att jag inte behövde följa med hela vägen fram, ha ha. Den pinsamma mamman får gärna hålla sig i bakgrunden.
Lång text, mest för att bara få skriva av mig för att minnas tillbaka senare. Nu blir det bildregn.
Enastående himmel på väg till kyrkan med konfirmanden. Så vackert och med den där höga klara luften man älskar. Men jag skulle in…
Här spenderade jag hela lördagen. Krälandes på golvet ha ha. Med äldste sonen i kyrkan, dottern på basketmatch, yngste sonen gick på stadsvandring (med frågesport) ihop med mamma och maken rensandes i källaren var jag helt ostörd i mitt jobb. Jag var så koncentrerad så jag märkte inte att timmarna gick. återkommer med resultatet.
Jag la min ömma kropp att vila för en kvart och då var det som om himlen öppnade sig och en orkan kom. Det slog hårt på fönstren och jag blev orolig. Våra stora fnkisfönster nästan buktar när det blåser hårt. Men lika snabbt som ovädret kom var det borta igen och jag slutförde golvet.
Mormor och barnbarn kom hem från stadsvandringen, nu vet han allt om Söders höjder, och vi hade tysk middag tillsammans. Maken hade varit i Berlin hela veckan och hans väska hade nätan övervikt av alla korvar han hade köpt med sig. Och senapssorter.
Min ljumma potatissallad, se HÄR och hela åtta korvar blev det. Samt pretzels, surkål rostad lök, saltgurka och pommes.
Väldigt mätta och goa rullade vi ner i källaren för första Harry Potter-filmen.
Jag ska resa till London med dotter och mamma senare i höst och har bokat in oss på Harry Potter-museet, och då mamma inte sett någon film var det bra att få lite kött på benen. Och nu är Hagrid, Dumbledore, Snape, Hogwarts, quidditch, mugglare, 9 3/4 och allt vad det är planterat.
Söndagen var verkligen en söndag. Lugn och långsam. Inga måsten eller stora beslut behövde tas. Bara fortsätta rensa och flytta grejer. och som sagt – det syns ingen stor skillnad med det är det. Jag vet det och det är gott nog.
Sedan var det yngste sonenes basketturnering. Vilka kämpar!
Sedan hem och äta upp alla tyska rester och avrunda en intensiv och samtidigt lugn helg. Så kan en helg också vara.
