Hej från Norge och Trysil. Jag har aldrig varit här och med det inte heller min familj. Så nu med ett dygn i bagaget kan vi säga att vi redan blivit mycket förtjusta. Att vi reser med två familjer som är här för tredje gången och kan systemet och alla knep hjälper till men så klart är också vädret en stor bidragande faktor. Alltså jisses vilket väder, vilken skidåkning.
Men jag ska ta det från början.
Sju timmar i bil från Stockholm till Trysil. Det gick otroligt snabbt och smidigt. Och vi kom faktiskt för tidigt men då dörren til vå stuga faktiskt visade sig vara olåst kunde vi snabbt packa upp alla kläder och mat för en vecka. Vips var vi ”hemma.
Stugan är inget för ett glossigt inredningsmagasin men det är inte heller det som behövs. När 13 personer ska bo ihop med alla den enorma packning det ger så är det väldigt skönt med ett funktionellt och avskalad stuga. Den vi hyrt i Vemdalen är ju en privatbostad så där är det en helt annan känsla. Men denna stuga är alldeles perfekt.
Sedan så har jag vänner som fattar det där med att skapa stämning så både ljus, ljusstakar och tulpaner var med i packningen. Proffs!
Och proffsigt är det med en lasagne som är klar och redo att värmas. All tid kan läggas åt att packa upp och göra sig hemmastadd.
En redig laddning som faktiskt blev lite lunch till dagen efter.
Det var ett rätt mört gäng som var tidigt i säng men kanske även ville komma upp tidigt för första skiddagen. Det skulle nämligen bli klarblå himmel och det får man ju inte bara missa.
Frukost för ett helt kompani. Batterierna laddas på bästa Gunde-sätt!
Dagen började disigt. Så magiskt och trollskt vackert med solen som kämpade genom de låga molnen.
Sen sjönk molnen och var ovanför dem. Wow, vilken känsla. Lyckoruset for genom kroppen.
Sedan var det strålande sol på klarblå himmel, vindstilla och -2° hela dagen. Jag tro inte att jag någonsin haft en sådan fantastisk skiddag. D-vitamin och minnen för livet fyllde kroppen.
Stora och mellan bocken Bruse.
Tillbaka i stugan med en lunchklassiker.
Funkar varje gång.
Sedan var det skidåkning tills systemet stängde.
Nu sitter jag i vårt lilla sovrum, nyduschad och rätt mör i kroppen. En av de andra familjerna är middagsansvariga och det går rykte om en bœf bourguignon och kanske det blir en spelkväll efter det. Jag vågar dock tro på att jag kommer gå ner för räkning rätt snart efter middagen…
Jag får återkomma med svaret.
