Dimmigt värre på afterski i Skihytta, Trysil

Vi reser hit, till Trysil, och bor ihop med två familjer som lärt känna varann genom att alla våra förstfödda söner går i samma klass och skola. Sedan är det nästan helt otroligt hur det är ytterligare 5 familjer med söner födda -09 från samma skola är här i Trysil samtidigt.

Dessa åtta 14-åriga killarna har åkt tillsammans i backarna i olika konstellationer under sportlovet. Då kom någon av föräldrarna på att vi så klart skulle ta en afterski tillsammans. De som vi bor grannar med, bara tvärs över gatan, men nästan aldrig ser då ingen hämtar på skolan ses längre nu är här, i Norge och Trysil. Det är faktiskt jättefnissigt. Och det ska tilläggas att vi har fler grannar faktiskt här men med barn i andra årskullar. Vad är det med vårt område och Trysil???

Hur som helst, 8 familjer med minst två barn i varje familj stämde träff på Skihytta för en afterski. Det var bara det att det varit riktigt uselt väder så många liftar var stängda och sikten obefintlig så det var ett äventyr att hitta dit. Speciellt för oss som var i Trysil för första gången.

Sikten var så kort. Läskigt kort. Jag är mycket tacksam över den första dagen vi fick, se HÄR, så jag kan minnas hur stora vidder det är egentligen här. Det är dagar och minnen jag kommer ta med mig.

Men det är något väldigt rogivande med denna dimma ändå. Och tystnaden är öronbedövande. Det är skoterförbud för privatpersoner fick vi höra så det är verkligen knäpptyst så fort man kommer bort från de stora nerfarterna och liftarna. Magiskt stilla.

Ur och in i dimman!

Typisk garderob på en afterski.

Stora delar av Södra Ängby in da house. Vi tog upp en helt egen del av restaurangen.

En norsk öl på det.

Ingen afterski utan trubadur. Och minsann, blev det inte lite pjäxdans.

Då hemfärden skulle ske via backarna och de inte skulle vara upplysta så var vi smarta att åka innan det blev för mörkt. Men sikten var ju ändå rätt begränsad om man så säger… Svårt att tro att där nere ligger en stad och bortanför den fantastisk vy över fjäll. Nu endast en mjölkig vägg. Men det är också ett minne det.