En helg i maj med sparris, trädgård, chokladbollar & salamandrar

Första helgen i maj har bjudit på två fantastiska sommardagar. Några få måsten så mest lata dagar. Faktiskt fick jag uppleva något jag inte gjort på flera år, säkert inte sedan 2009 – nämligen en ensam stund på en helg! Maken iväg på jobb och alla barn borta på olika saker gav mig, typ en timma helt själv på en ledig dag. La mig platt på en filt i trädgården.

Eftermiddagen på lördagen blev ett fejande och tvättande. Alla utemöbler kom på plats förutom en träsoffa som inte alls klarat vintern så bra. Och så börjar jag ju skissa i huvudet på hur jag skulle vilja ha det om jag hade massa pengar och tid. “Om bara…”

Helt fantastiskt solljus i trädgården.

När jag kan vara ute är det lättare att ta hand om de stora krukväxterna. Ut på trappen med dem och duscha dem rena och sköna. Ett riktigt härligt växtspa.

Och minsann, där hittade jag en citronblomma! Hoppas på frukt i år. Förra året kom det en massa små, små gröna skott, som minicitroner, men de föll av. Den stora här ovan har hängt med ända sedan butiken förra året.

Jag är lite av den där typen som inte gör nåt, inte gör nåt, inte gör nåt och sen allt! Och när saker väl sker kan det gå lite för fort. Jag vet inte vad som hände här till exempel. Klippte tydligen av en massa på min Dr Westerlund jag håller på och stammar upp. Återkommer med det.

Barfota i kvällssolen. Den bästa känslan.

Sedan lagade maken en underbar sparrismiddag.

Vit sparris med hollandais, portobellosvamp och grönsallad. Försommar på en tallrik.

Nästa dag började tidigt. Inte lätt att hålla kidsen sovande när solen fullkomligt drar upp en i ottan. Men ska inte klaga för så som vi längtat efter solen, eller hur?!

Vackert ljus i köket på vacker bukett.

Nu är kökstrappan vårt bästa ställe. Köksdörren står alltid öppen och alla, både människor i olika åldrar och katter, travar ut och in.

Min supergren: frukostbufféer. Sätts upp och äts av under flertalet timmar.

Men vad är detta egentligen? Maken köpte, för sonen önskade (säkerligen väldigt bestämt och högljutt i butiken) sig “nalleskinka”. Nja, den får ni inte i mig.

Med köksdörren öppen blir det för kallt tyckte lillkillen.

Maken åkte iväg på jobb och dottern kvistade över till kompis. Jag tog killarna plus kompis till skogen för nu skulle vi leta efter grodyngel. Äldste sonens högsta önskan.

På vägen lärde jag dem göra trumpeter av maskrosstjälkar, visselpipor av grässtrån och att suga nektar ur gullvivor. Blev en långsam promenad.

Väl i skogen blev killarna helt förtjusta i alla blommor. Varenda en de mötte skulle tittas på.

I vår skog finns det anlagda grod- och salamanderdammar för att öka på beståndet. Skyltar berättar att man får ta med yngel hem men lämna tillbaka allt när de växt till sig samt att man får fånga salamandrar för att undersöka och sedan lägga tillbaka. Så kul äventyr på hemmaplan.

Men var var grodynglen? Liten började storkna…

Ingen fångst i dammarna och ingen i sjön heller.

Strunta i grodynglen – nu siktar vi på salamandrarna.

Och det fann vi. Så himla söta små varelser. Ser så snälla ut. Med varsamma små barnhänder plockades de tillbaka i dammen.

Väl hemma igen vet jag inte vad som hände – det blev chokladbollar i alla fall. Jag skapade ett nytt recept jag velat testa medan killarna gjorde “vanliga” och gick loss på alla möjliga strössel.

Sedan var det kalas för storkillarna och lek hos kompis för lillebror vilket gav mig ensamtid som sagt. Jag la mig i skuggan med salta snacks och en hel tunna vatten.

Denna helg hände det ingenting samtidigt som det är en helg vi kommer minnas. Kanske den bästa typen av minnen är just så – att det är det enkla som betyder något.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara