Yngste sonen spelar fotboll och därifrån kom initiativet att gå på match tillsammans, att gå och se Sverige – Irland på Friends Arena. Massa glada pojkar födda -13 med lika ivriga medföljande föräldrar strömmade mot matchen.
Jag har inte gått på fotboll på, ja jag minns knappt hur länge sedan det var. Så jag var verkligen spänd. Men den största glädjen var att se dessa små stora killar engagera sig, hurra, hoppas och leva sig in i matchen.
Det blev en rysare med ett mycket efterlängtat mål i 84.e minuten. Glädjen var total på läktaren. Sverige är fortfarande med i spelet om platserna till EM 2025.
Det jag slogs mest av var den underbara stämningen innan utanför och inne på arenan. En folkfest för alla åldrar. Vi vuxna pratade en del om hur det är på derbyn och andra matcher som spårat ur. Hur några föräldrar vittnade om att de avstått att gå med sina barn pga osäkerheten. Så otroligt sorgligt att det blivit så. Men då än mer fantastiskt att de här killarna nu fick en helt fantastisk upplevelse med så mycket glädje och hög stämning.
Detta måste vi göra om!
Du vet hur känslig jag är och redan när ”den gula väggen” kom gående med flaggor, trummor och sång började min underläpp darra och ögonen tåras. Så mäktigt på något sätt.
Arenakäk är inte känt för att vara av hög kvalitet. Men det gjorde jobbet och tyvärr hål i plånboken. Dyrare mat än biljetter…
Mycket peppiga fotbollskillar väntar på damerna.
Till nästa gång är det jag som skaffar gul tröja. Otroligt orutinerat av mig…
Nationalsånger och avspark. Och en väntan i 84 minuter på…
MÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!
Som sagt, detta gör v gärna om. Och tar så klart gärna vinst varje gång.
