En hel resdag mellan tre öar. Så blir det när man båtluffar, att det liksom blir en paus på sol, bad och läsa bok i skuggan när man ska transportera sig mellan öarna. Det får man lägga in i sin resplan om man ska ge sig ut på luff.
Vi lämnade vårt fina hus med den otroliga utsikten och solnedgångarna och gick mot färjan.
Den söta lilla hamnen var nu full av riktigt liv med fiskegubbarna, ja de var riktigt sköna gubbar, sålde fisk i det lilla ståndet. Jag frågade om jag fick ta bilder och de skojade att det kostade. Jag frågade om de tog kort och då skrattade vi alla. Jag fick mer än gärna kliva in i deras gäng. Jag skämtade om att jag kan be Tom Hanks betala. Alla vet om den store stjärnan som slagit sig ned på ön.
När vi skulle börja vår resa och ta oss till Antiparos från Paros, som är vår start och mål-plats, blåste det så kraftigt så den vanliga färjan var inställd. Nu var havet lugnt igen och den lilla färjan fick bli vårt färdmedel.
Klockan var tidig så den paus som blev mellan färjorna nyttjades väl med frukost i Paros stora hamnstad Parakia.
En reseoutfit – byxdress med vidd så det är luftigt och enkelt.
Här i hamnen var det fullt liv, men på ett annat sätt än med fiskegubbar som skrattade utan avgasig, högtrafik med färjor som kom och gick i ett med följden att massa bilar ska av och på. Flera trafikpoliser med höga visselpipor styrde i det trafikkaos som blir.
Och kaos kan det kännas som även för oss. Med små handskrivna skyltar på vänthallarna hänvisas man i fållor till sin båt. Vissa båtar som går samtidigt kan ha samma destination så det gäller att ha koll men samtidigt är det ett kontrollerat kaos. Allt flyter och alla resenärer hjälps åt.
Plötsligt öppnas grinden till den fålla man står i och vi visas till den del av hamnen, kajen vi ska vänta vid. Bilar och fotgängare samtidigt. Allt går fort. Båten som kommer har fällt ner sina landgångar innan den kommer nära land. Så fort den lagt till åker bilar av, människor promenerar med allt sitt bagage och innan sista ekipaget gått av får vi kliva ombord.
Där inne lämnar man bagage på bildäck på hyllor, ofta med skyltar dit man ska. Följer strömmen till incheckning, biljettkoll och sedan upp på båten.
Varmt så svetten rinner på bildäck men så fort man kliver in i båtens passagerardel är AC’n stark så man nästan fryser.
Hej då Paros, vi ses om ett tag för de sista dagarna på vårt äventyr.
Är det Speedboat, Fastrunner så sitter man på en plats, som på ett tåg. Med stora färjor som Blue Star är det hela havet stormar kan man säga. Sitt var du vill.
Vår resa var med mellanstopp, byte av båt, på Santorini. Den mest kända ön i ögruppen Cykladerna.
Nu är hamnstaden inget bevis på skönheten som finns i huvudorten Thira, som ligger på kanten likt ett örnnäste i den kaldera som Santorini är.
Nu var det skönt molnigt så vi såg inte mycket av staden men vi siktade ju mot vårt örnnäste på Folgandros…
Färjan kom och proceduren med avstigning/påstigning upprepades. Detta är första luffen med digitala biljetter. Allt i telefonen. Tidigare har jag fått gå till biljettkontoren i hamnarna för att hämta ut mina bokningar. Och innan det hoppas på att det fanns biljetter och köpa dem på plats.
Sista färjan till mitt älskade Folegandros. Fortsättning följer.
