Finaldag på Folegandros med egen strand & lokal pasta

Allt härligt har ett slut men som tur är är att resa runt, att luffa, alltid ett slut början på något nytt. När ett resmål är över så väntar ett nytt.

Sista dagen på Folegandros denna båtluff och vi tog oss till en strand nära hamnen, Livadi, vid campingen. Det trodde jag skulle ge en ganska välbesökt strand men så var det inte. Faktiskt var vi helt ensamma.

Lite märkligt, mycket härligt.

Ser du det lilla huset på ön där borta, bakom min snorklande son? Det är ett kapell. Jag fick fråga här i kommentar varför dessa grekiska kapell ofta är byggda på så svårtillgängliga ställen. Det jag har fått höra, rätta mig gärna om jag har fel, är att den som bygger kapellet vill liksom offra till gud. Eller så här; visa hur mycket man verkligen älskar gud och vill att han ska lyssna till ens böner. Av vad jag förstått kan det vara så att du har en, säg dotter som är sjuk och du vill få guds hjälp, då bygger du ett kapell till gud och du ska bli bönhörd. Och ju svårare ställe – desto mer vill du detta. Ungefär så.

Vi är som tur är friska och behöver inte bygga något i närmsta taget…

Men till mina barns ära så tog jag en promenad längs stranden för att leta de tre perfekt vita stenarena samt de tre perfekt svarta stenarna.

Dags för turnering i tre-i-rad, eller tic-tac-toe som det heter på engelska. Jag var helt urusel och förlorade varje match.

Lunch i hamnen.

En standardlunch dessa dagar: grekisk sallad, dakos, (lokal sallad med bröd i botten) tzatziki och saganaki cheese.

Sedan var det hem och packa. Känns helt fel att lämna Folegandros redan. Jag är inte klar här, ville jag ropa. Hade behövt minst ett dygn till. Här mår jag och vi så bra.

En sista solnedgång vid klippan.

Där uppe, till höger bodde vi förra gången 2018, på Anemomilos. Då hade vi den mest spektakulära utsikten och lyxigaste poolen men de hade ökat sina priser så in i bomben och krävde att vi skulle stanna minst fem nätter för att få boka så det gick icke.

En sista folegandrisk katt?

Middagen blev på Zimariki för vi ville testa den lokala sortens pasta som görs här på Folegandros. Den så kallade matsata. En färsk pasta som är lite mjölig, kanske mer som färska nudlar.

Aldrig lång väntan på mat när man kan ta en omgång M.I.G.

Det fanns fem rätter på menyn. Vi tog alla och delade. Nu vill jag göra matsata hemma.

Skoja bara, Så klart var det ungefär 43 katter till men jag tänker inte lägga upp bilder på alla. De spar jag i min hårddisk…

Packa, sova och ladda om för Schinoussa men med en natt på Naxos först.

Prenumerera
Notis om
guest

0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer

Du kanske också gillar...

0
Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar.x
()
x