Att båtluffa är ett äventyr. Det är inte en charterresa med glad reseledare från Sverige som berättar dagens schema, där allt är planerat och färdigt. Att luffa ska vara sin egna resa, helst bara vara spontan men med barn så har vi bokat resor och boenden i förväg. Men så kommer de där stunderna av äventyr och drar igång adrenalinet som luffen ju ska innehålla. Denna dag skulle bli turbulent… Men vi börjar från början. (alla inlägg från vår resa här)
Sovmorgon, långsam frukost och lite häng vid poolen för att sedan åka till hamnen. Det visade sig dock vara nästan storm på havet så vi fick meddelande om att färjan försenats. Det blev att stanna i stan med lunch i gränderna och till det ställe vi var för 24 år sedan, Nicolas’ place.
Då, för 24 år sedan var det inte så här snyggt. Fast då var det snyggt på ett annat sätt.
Grekisk sallad och tzatziki. Minst två ggr per dag!
Vi fick nya meddelanden om att båten var än mer försenad. Vi blev kvar lite till och vi upptäckte hyllan med spel och leksaker vi kunde låna.
Jag frågade tjejen som jobbade om det var samma ägare nu som då och det var det. Jag berättade om hur ägaren då kom ut varje kväll och skrek turbolenza med en knasig ställning för tre flaskor och attackerade gästerna med. De som föll offer fick en shot av de tre spritsorterna rätt ner i munnen.
”Ah, you mean this?!” sa hon och plockade fram samma manick. Se där, allt är som det ska. Vi slapp dock marineras i sprit denna gång. Tack för det!!!
Mer försening vilket gav läsning vid vårt hotell men sedan klartecken att ta oss till hamnen.
Som synes på flaggan blåste det kraftigt.
I övrigt lugnt. Men, att båten var försenad gav då effekten att vårt mellanstopp och båtbyte i Paros för vidare färd till Naxos minskade för varje minut. De 45 minutrar vi hade tillgodo började försvinna…
När kommer båten? Jo nu!
Vi lämnade mitt älskade Folegandros i den typ av båt jag gillar minst. Den lilla speedboaten som inte har något utedäck och är just mest känslig för vågor. Därför var den försenad…
Båten anländer och vi går på och hittar våra platser. Stämningen där inne var tydlig: detta är ingen mysig tur. Så fort vi lämnade hamnen var det som om vi åkte berg- och dalbana. Det sög till i magen och jag inser snabbt att de tre och en halv timmar jag skulle få njuta av min spännande bok i lugn och ro skulle bli något annat.
Det gungande och hoppade och min mage kämpade för att hålla sig på plats.
Bredvid mig satt en man, från Australien tror jag, som helt klart inte mådde bra. På samma rad över gången satt hans fru, de har delat upp sig för att få mer rum tror jag. Hon signalerade att hon inte mådde bra alls och han går över till henne. Hon zoomar ut, blir blek och okontaktbar med vidöppna ögon. Han slår lätt på hennes kinder samtidigt som han ropar hennes namn. Han panikar, hennes ögon börjar bågna utåt. Då släpper allt mitt illamående, jag går på autopilot och jag säger åt honom att hon måste dricka vatten. När hon får vatten i sin mun liksom vaknar hon till liv. Det har jag lärt mig, att kroppen liksom vaknar för att kunna svälja Jag ropar på mina barn att ge mig chokladen vi hade i väskan för kvinnan behöver något sött, energi snabbt. Hon får tillbaka medvetandet och färg. Jisses vilken grej! Två minuter senare var allt bra igen förutom att mitt illamående var tillbaka. Och att då den kraftiga sjögången inte alls avtagit.
Det syns inte men jag mår verkligen pest och pina, yngste sonen kräktes två gånger.
Jag pratar med personalen om förseningen. Hur påverkar den vårt byte? Vi är nu 50 minuter efter schemat så det ger ju 5 minuter på helt fel sida på vår tidstabell. Illamående och småpanik är ingen bra kombo. Jag börjar i mitt huvud planera för ombokningar och blir arg/besviken på det fina boende jag bokat på Naxos som kan brinna inne. Hur hittar vi boende för natten på Paros för oss fem? Hur bokar vi om färjan???
Men svaret från personalen är att om vår båt är försenad pga vädret är nog den andra det med. Jag fick godta detta ”nog” och hoppades att de hade rätt.
Vi rusar av färjan så fort den lagt till. Dels av att det var bråttom men även för att få fast mark under fötterna. Vi går snabbt till de fållor för resenärerna att vänta i och ser att vår båt som skulle gått för fem minuter sedan inte har anlänt än. Phu! Vi klarade det!
Mycket lättade klev vi på den nya färjan. En stor trygg och stadig färja och han knappt sitta ner innan vi var framme på Naxos. Paros och Naxos ligger supernära.
Appollons tempel, Naxos mest kända siluett och symbol. Det perfekta stället för en solnedgång om man är här vid 20:43 dvs.
Konstigt det där – hur minnet av det som skett senaste timmarna, det som tagit kontroll över min kropp så jag mådde pest och pina på en gång försvunnit. Eller så här: jag har nog aldrig varit så glad över att ha kommit fram.
13 minuters promenad genom underbara Naxos stad till det fina boendet Casa Amare för att lämna väskor, sätta igång två tvättmaskiner (tack för det!) och leta upp den restaurang, Doukato, vår genomgoa värdinna Kiriaki tipsade om.
En labyrint av gränder fyllda med butiker, barer och restauranger.
Somnade inte så snabbt som jag trodde sen. Kanske för mycket att processa i huvudet. Men glad var jag. Och spänd på det nya äventyr som nu börjat. Vidare resa mot Schinoussa.
Ja men vilken dag! Men tur i oturen att ni hann med följande färja till följande mysiga ö.
Och tur för mannen vars kvinna mådde dåligt att du kunde hjälpa.