Tjurpenisar i Naxos & kärt återseende i Schinoussa

Vaknade och innan jag slog upp ögonen fick jag fundera på var jag var. Detta är den fjärde sängen jag sover i på denna resa och när man som vi reser runt blir det just ”var är jag?” första sekunden och sedan ”vilken dag är det idag?” hela dagen, alla dagar. Ett mål med denna resa; att komma bort och koppla bort. Så – mission completed!

Här hade vi ingen frukost till boendet vilket gav att vi varken hade en frukostbuffé att tajma in eller lägga tid på att göra. Så med andra ord var det en rejäl sovmorgon vi gav varann. Jag väckte barnen 10.30 (de hade kunnat sova timmar till) och frukost formulerades snabbt om till brunch. 

Detta boende! De här två fina lägenheterna hos Casa Amare kändes så fel att lämna. Alla kände att vi gärna hade bott här längre men vår natt på Naxos var ett resultat av att båtarna inte gick som vi hade önskat när vi planerade. Vi skulle ju inte bo här alls så det blev en bonus. Short and sweet. 

Packade väldigt snabbt då vi inte packat upp. Lämnande kvar väskorna i lägenheten för att gå ut och äta.

På vägen trillade vi bokstavligt in i en drömbutik! Ja men kolla bara!!!

Dofterna, upplevelserna och inspirationen här inne var oändliga.

Som de snurrade piskorna gjorda av tjurpenisar. Så många följdfrågor här. En av dem; vem använder piska idag? De andra kan du fundera på själv…

”Snälla kan vi gå? Jag är så sjuuuukt hungrig” bönar dottern när hennes far fyller ännu en kryddpåse.

Och mat fick vi. Jisses vilken frukosttallrik. Precis som kvällen innan var portionerna enorma.

Jag var mätt från kvällen innan och hade valt en fruktsallad och sedan nalla av andra. Tur det för maten var ju väl tilltagen. Borde inte klaga men matsvinn går inte! Måste ätas upp!!! Och då blir det matkoma ha ha!

Killarna gick hem, jag och dottern köpte armband. Hon skulle ha fyra likadana – ett till sig och övriga till sina bff’s. Jag fick en undervisning av Naxos snäcksymbol (något om att ”circle of life” skyddar dig) och en stor dos second hand smoking inne i butiken av ägaren.

Passerade en sandalbutik/skomakare och undrade om jag inte behövde en sandal. Tyvärr blev svaret nej men de lockade.

Fast butiken hade kanske behov av en visual merchendaiser…

Sa hejdå till den korta bekantskapen med lägenheten och rullade våra väskor mot hamnen och den sötaste båten som finns i Medelhavet:  Express Skopelitis.

Båten som går från Naxos till det pärlband av mindre öar söder om Naxos och kallas för Småcyckladerna. Ingen båtluff utan en vända med Scopelitis Express. Och denna gång till min plats på jorden: Schinoussa. 

Klart jag köpte merch!

1,5 timmar av total njutning. En man gick runt med sin sovande son, gissar på 2-3 år gammal, mjukt i famnen och det högg tag i mig. Det var inte längesedan jag bar sovande barn tyckte jag men jag orkar ju inte ens lyfta mina stora knoddar. Vad fort tiden går och oj vad jag nu fick nostalgiskt sting efter den där känslan. Att ett barn helt och fullt lägger all sin trygghet hos dig så det somnar djupt. 

När vår lillkille just gör det mot mig lite senare tar jag in varje sekund, varje andetag han tar. Hur många gånger till kommer detta ske? Solen bränner min vänstra sida sönder och samman men jag vill inte bryta denna stund. 

”Kan vi få glass” bryter dock mina tankar och så blir det som vanligt igen och vips så var vi framme.

6 år sedan sist! Vår värd då är vår värd även denna gång. Panagiotis som driver sitt hotell ihop med sin flickvän är nog banne mig den vänligaste man jag träffat. Vi båda skiner upp när vi möts med ”so nice to see you again and the children are bigger” och han kör oss och ett tyskt par till sitt hotell. Vägen upp till staden, Chora, är brant men den är asfalterad. Ja, det är bara den vägen på hela ön som är asfalterad, överallt annars är det grusvägar. Inne i staden är det klassiskt stenlagda gränder. Här är det som om hela världen utanför inte finns. Här står tiden still. 

ÄNTLIGEN här!

Välkomstdrink i skuggan medan vi väntar på nycklar.

Vi fick vårt gamla rum men den hade en helt ny inredning. Panagiotis bygger allt själv och tar en sak i taget. Duschen till rummet ska han renovera till nästa år.

Varma efter resan parkerade vi oss vid poolen. 

Sedan på vår uteplats with a view. Jag är en ledighetsläsare. Det ska erkännas. Önskar jag läste mer regelbundet och hoppas det kommer.

Att barnen nu också kommit in i läsandet är underbart. Ska också erkänna att det inte har varit enkelt. Tjat och trug men det är väl det som kallas föräldraskap…?

Till byn och middag. Vi hamnade på Meltemi som är i det sista huset på stadsgatan vilket också ger det sista huset i stan. Sedan är det bara fält ner till havet. ”Undrar var det hus vi bodde i för 24 år sedan är” sa jag då vi just bodde i slutet av byn då med. Borde nu vara inne i då stan ju växt.  

Note to self: souvlaki on a spit är mycket större än en vanlig souvlaki. Jissesvad mycket mat.

Efter middagen frågade maken ägarna om de haft hotell och takterrass för gäster. Och de hade de! Det var alltså hos dem vi bodde för 24 år sedan. Nu var det ny generation som drev och utökat till restaurang. Dottern lagade all mat och brorsorna drev rumsuthyrning. Och fel av mig, stan hade inte växt!!! 

Kaffe, milkshake och godnatt!