Ja då är jobbet igång även utanför mitt hemmakontor och jag åkte till Hanna Östberg för att spela in podd och förbereda det föredrag vi ska ha på Formex.
Det kändes lite avigt att klä sig för jobb, vardag och stad. Inte för att jag egentligen klädde mig så annorlunda bara att det var mentalt annorlunda var jobbkläder och inte skrota-runt-kläder.
Poddavsnittet blev en recap om vad som hänt under sommaren och min sommar har du ju kunnat följa här på bloggen väldigt innegående men som vanligt kul att prata av sig med Hanna och höra om hennes dramatiska vändor bland annat.
Sedan var det fullt ös på att göra föredrag. Eller vi tänker nog att det blir mer som ett samtal. Det vi ska prata på scen om är hur vi ser på att göra ett hem av ett hus. Vi bor i helt olika hus men tänker lika om hur vi vill skapa ett hem även om vi gör olika. Jag drar åt funkis och Hanna åt sekelskifte men båda med moderna inslag. Ja detta kommer vi dra på scen och få med i podden också.
Fyllde på med energi på fina kondiset Kardemumma. Vad jag saknar de där hederliga konditorierna. Älskar absolut de moderna caféerna som ofta drar åt surdegsfralla och franska bistron men en glasdisk med bakelser och gifflar. Det är barndom det.
Kramade min kollega hejdå och for hem för att styra upp middag åt delar av barnaskaran och sedan vidare tillbaka till stan med dotter och vänner i form av en mamma och dotter till. Vi mammor hade lovat att hålla oss i bakgrunden för vi skulle ju egentligen inte alls få vara med 😅 Men det blev en kvartett i alla fall.
Målet var Kulturfestivalen som nu är i stan. Jag blev påmind om alla de Vattenfestivaler jag var på på 90-talet. Åh vad de var lyckade. Varje kväll var en fest.
Nu var det Rix FM som hade gratiskonsert på Gustaf Adolfs torg. Massa artister som drog av 2-3 låtar var i ett rasande tempo.
De största dragplåstren var Medina, Marcus & Martinus och Molly Sandén. Så kul och festligt alltihop.
”Utomhusbion i Rålis börjar om 40 minuter, kl 21.00. Om vi är snabba hinner vi dit!” sa min smarta väninna. Det skulle vara premiär på Sommarbio där och Mamma mia skulle visas.
Sagt och gjort – vi gjorde ett ryck och med oss på vägen frågade vi i en butik om de hade gamla kartonger vi kunde få. Att sitta på barmark i vita byxor och kjol är inte jätteskönt. Barnen tyckte det var det mest pinsamma någonsin, att gå runt med gamla kaffelådor. Assmart om du frågar mig.
Vi hann med god marginal för filmen började ändå inte förrän 21.30 även om vi fick jättedåliga platser för bioduken var rätt liten och högtalarna stod långt från oss. Vi gjorde ett tappert försök men när man inte ser eller hör är upplevelsen inte jättebra. Vi vände hem rätt nöjda ändå. Så mycket kultur vi hade fått, helt gratis.
