En liten tripp till Sigtuna & jag blev kär

När det är jullov och vi önskar göra saker ihop är små dagstripper superkul. Runt om Stockholm finns så mycket att se och jag som är uppvuxen med föräldrar utan körkort, och bil så klart, har inte sett så mycket egentligen. Att ta en tripp till Sigtuna har jag velat göra länge. Sveriges äldsta stad och “Sveriges vagga” får ju mig att gå igång som hade historia, utöver bild, som favoritämne i skolan.

Har hört en hel del om staden men inte sett  så mycket egentligen. Kul att få göra ett besök och vara helt ny för allt.

In i bilen med gänget och 40 minuter senare var vi i Sigtuna och jag hade inte tagit många kliv innan jag kände en stark förälskelse.

Kan man annat än få kolsyra i kroppen av välbehag när man går på en sådan här stadsgata???

Sigtuna stadshus. När jag ser detta torg med detta hus skulle jag inte bli förvånad om någon kom fram till mig och sa att alla i Sigtuna är bra på roliga historier, är baddare på allsång och är proffs på att baka fikabröd. Det kändes som att det bara fanns godhet här.

Nu snackar vi utsmyckning.

Jag vet inte hur många gånger min pappa läste om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin när jag var barn. Uppemot tusen, säkert. Jag är inte riktigt upp i det omfånget med mina barn men de är klassiker här hemma.

Elsa Beskows mostrar och morbror som bodde tillsammans i Trosa sägs vara förebilderna till figurerna men här i Sigtuna är det verkligen lätt att applicera figurerna. Jag skulle så gärna vilja lava och vara Tant Brun o få baka hela dagarna. Dottern vill hellre vara Tant Gredelin men så är också lila hennes favoritfärg.

Oavsett vilken stad det är så finns helt ljuvliga kaféet Tant Brun här.

Falurött hus med ett vågigt tak. Jag vill in NU!

Huset är från 1600-talet och här ser ni maken ståendes inne i huset. Ganska lågt i tak, ha ha.

Blev både goda julmackor och julfika. Och chokladtårta med vispgrädde. Och att få kaffe i kopparkanna är ju bland det mysigaste man kan tänka sig.

Finns det pennor och servetter har man alltid skoj. Sonen skapade pop-art medan dottern…

körde “hänga gubbe”. Undrar hur många gubbar som hängts på sistone? Rätt många faktiskt.

Helt proppfulla av allt gott promenerade vi vidare i den söta staden.

Så förtjust i hur effektfull och enkel julskyltningen var; granar lutade mot fasaderna.

Hörde att julmarknaderna i december hade lockat rekordmånga besökare i år, hela 65 000 pers. Wow, det måste ha varit festligt värre.

Det här med godisaffärer!!! Blir man inte som ett barn varje gång?

Hade vi haft mer tid hade jag gärna gått på den lilla biografen.

var ju bara tvungen att kliva in i butiken Knocks. Inte ofta man ser en butik med en eldstad mitt i rummet. Med en sprakande, värmande brasa är stämningen total. Köpte världens vackraste ljus. 70 cm långt, handgjort av Sveriges enda hovleverantör. Ska ta bild på hur fint det är här hemma.

Färgglädje! Det är något speciellt med hus i olika färger, visst blir man glad av en rosa vägg?

Ja, så här glad blev i alla fall jag!

Vi bestämde att vi skulle ta vår promenad vidare ner mot vattnet och den lilla hamnen.

Passerade den söta och roliga bokkiosken. Den var tyvärr stängd för säsongen vilket gjorde att jag genast kände att jag vill tillbaka i vår och sommar.

Entrén till Sigtuna Museum var ju helt underbar.

Vill också göra flaggspel med målade vimplar. Så fint och festligt!

När jag såg stadshotellet önskade jag verkligen att vi hade haft mer tid och kunnat bo över. Har ingen aning om hur det ser ut där inne men bara med fasaden som referens så gillar jag det. Hoppas på blommiga bolster och randiga tapeter…

Promenad mot hamnen i den vackraste solnedgången.

Det går inte att se sig mätt på sådana här himlar.

Barnen älskade det lika mycket som vi vuxna. Sonen ville fiska så klart.

Så vackert, så stilla. Skulle kunna ha stannat en evighet. Men kylan började krypa in undr kläderna och middagen väntade där hemma. Dags att vända tillbaka till bilen.

På väg genom stan och med hus som detta kände jag det; jag blev kär i Sigtuna. Hur fint och sött kan det vara? Och så generöst med små prång och ögongodis överallt!

Och som sagt – en massa historia. Tur våra barn är luttrade och inte protesterar alls när vi ska trava genom ruiner. Det kanske ärvt förtjusningen för historia? Socialt eller genetiskt arv?

Precis innan vi satte oss i bilen tog vi en andaktsfull paus inne i den mäktiga kyrkan. Byggd på 1400-talet. Så mycket historia och historier som skett här.

Fint att få tända ljus här och tänka på de som behöva stöd. En fin start på året.