Sista dagen på sommarlovet, dagen innan skolan börjar. Då är det grejer som ska fixas. Nån behöver en ny tröja till idrotten, strumpor för alla slitits under lovet och frys att fylla för vardagens snabba middagar. Det blev en 35 minuters biltur till det enorma Costco.
Hur du varit där? Eller vet vad det är? Dt är som en gigantisk outlet för man vet inte vad som säljs gång från gång. Det kan vara en lastpall med eltandborstar för bara en bråkdel av det vanliga priset för det var ett parti ”över”. Men mest är det storpack av allt som är grejen. Som tex ville jag köpa schampo men förpackningen var på 2 liter och det går liksom inte att ha i vår dusch…
Här finns allt från Starlink-satelliter och hörnsoffor till tvättmedel och buljongtärningar. Väldigt stor bredd.
Jag märker hur jag på något sätt mår lite dåligt av alla grejer. Det är uppenbarligen så mycket saker som tillverkas runt om i världen som här hamnar i pallar för att reas bort. Det finns en rörelse som jag har börjat titta på som har fått namnet underconsumption-core och känner mig besläktad med. Dvs använd det du har, köp bara det du behöver. Här i detta överflöd av ting så skrek min kropp just av det: köp inget!
Men sedan så finns det ju det man måste ha. Allt nödvändigt och där finns det många bra dealer. Vi har nu matkällaren fylld av pesto för alla snabba måltider som vardagen kräver tex.
Dagen innan skolan betyder även den stora metarkvällen. Jag kollade här i mitt arkiv och den första gången var 2015.
Förra året fick vi med oss farfar och det regnade som aldrig förr. Nu var det jag och äldste sonen som tog oss ner i den sköna augustikvällen för att prova napplyckan.
”Tålamodet är fiskarens bäste vän…” Nä det verkade inte nappa alls.
”Vi går lite längre ut” sa sonen och där satte vi oss. Inga fiskar men många fina samtal fick vi. Kanske det viktigaste när allt kommer omkring. Och jag gick för att ta bild för att minnas. Och det slog mig då att han satt precis så här 2015 också. Fast lite mindre och kortare. Oj vad det då högg till i mammahjärtat.
Utan fisk men med fint minne gick vi hem. Ett sommarlov är över. En ny termin tar vid. Äldste sonen i nian, dotter i åttan och lillebror i femman. Det kommer bli en termin med mycket jobb kan jag tro och framförallt barn som sköter mycket själva. Något jag både ser fram emot och kan få lite tunga känslor för. Att de växer fort och och känner att jag står still. Men det är väl exakt så det ska vara?
