Den stora metarkvällen, nyårslöften & boeuf bourguignon

Skolstart för barnen idag,  helt klart vardag och jobb på allvar för oss alla. Nu går allt tillbaka till det vanliga men jag känner starkt att det är nu det börjar. Den nya terminen och barnen går upp en årskurs – för två av barnen är det dessutom nya stadier och med det nya lärare och klasskompisar. En känsla jag verkligen minns. Så stort och pirrigt.

Denna nya start ger känslan av nyår och så har det alltid känts. Och det är jag inte ensam om. Det har blivit lite av en folksport att säga i sociala medier att augusti är det nya året men det är ju också en sanning. Det är ju nu man startar om på riktigt efter en lång paus. Jag är så redo för ett helt nytt år.

Igår hade vi den (nästan) årliga stora metarkvällen. Vi har försökt att få det till en tradition att kvällen innan upprop ha en kväll på bryggorna och meta. Och så skulle vi göra nu med. Bara det att det regnade helt galet. Men jag måste begåvats med söner som fått världens största tålamod.

Svärfar var med och vi två stod bredvid de fiskande killarna som inte gav upp. När mina byxor var helt genomblöta där under regnrocken så bad jag om att få gå hem. De kände nog att metandet inte var så lyckat där i regnet heller så de gav med sig.

Med dyblöta byxor och skor gick (klafsade) vi hem till huset där maken stått och kämpat ihop en underbar boeuf bourguignon.

“Det här är höstmat. Nu är det höst!” sa sonen och ja, terminen börjar så på visst sätt har han rätt.

Och vid sådana här nya stunder har man löften om hur bra allt nu ska bli. Här är mina nyårslöften:

Svara på mejl, sms, meddelanden och dm på en gång. Jag vet inte varför jag har så svårt för det men när någon kontaktar mig så är min reaktion “det där ska jag svara på men inte nu” och – hoppsan – så har det gått ett dygn. Kanske då det där meddelandet inte är aktuellt längre eller att det bara är pinsamt att svara på. Det finns ju diagnoser för det mesta och jag undrar vad detta är??? Jag lider av telefonskräck så är det att jag liksom undviker kontakt som inte är med ögonkastet för det är jag ju grym på???! Då jag ju är ensamföretagare är det rätt bra om jag svarar på mejl… Skärpning nu Helena!

Läsa alla veckobrev. Ja detta är lite samma sak. Barnens alla veckobrev måste läsas då det ju är asviktigt. Jag är verkligen sämst på det och de är ju så många. Det är från skolan X 3 och gärna även då fritids. Sedan alla barnens olika aktiviteter som skickar både kallelser och veckobrev. Inte helt enkelt att hänga med på alla läxor, prov, skolinfo, aktiviter, träningar, matcher, föreställningar, cuper och allmänna tillrop från klassföräldrar.

Använda kalendern, på riktigt. Läs punkterna ovan. Läsa alla brev och anteckna på en gång. Så många gånger jag stått där och insett att jag i panik fixar matsäck till barnen för att jag glömt skriva upp. Jag hoppas kunna ligga steget före istället för efter.

Ta morgonpromenader fast kroppen först säger nej. Den säger alltid tack sen. Jag tränar inget speciellt men power walks och promenader är min melodi och de måste bli mer regelbundna. Den här kroppen firar snart 50 och det märks…

Träffa vänner. Jag har som sagt telefonskräck och är usel på att ta och hålla kontakten med vänner. Jag är så glad att de som står ut med mig håller sig kvar och hör av sig så vi ses. Jag är så mycket bättre irl än via telefon och tangentbord. Och en sak som gör att denna punkt kan bli av är att vi är ute från småbarnsåren. Jag är inte lika behövd och med det får jag tid att faktiskt göra mer. Och då ge mina vänner tid.

Varje dag göra ett smart val. Vi lever i en galen värld och generationer innan oss har inte alltid gjort de smartaste valen vad det gäller konsumtion, materialval och hantering av resurser mm. En person kan inte ändra på årtionden av slitage men om alla gör ett bättre val, varje dag, så är det ju ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot att se över mina val och beslut och se vad jag kan göra bättre. Det är en utmaning jag tror på riktigt ska bli kul.

Ta kontrollen på mitt företagande. Våga sälja in mig och de idéer jag har. Jag har länge bara följt med och gjort det, tagit uppdrag, som kommit min väg och det är ett fåtal uppdrag och jobb som jag själv tagit initiativ till. Jag har så många idéer som jag nu skulle vilja göra verklighet av och faktist då äga projektet helt. Bli en företagare på riktigt.

En vända till för att se att glaset är halvfullt. Många gånger har jag inte planerat min tid så väl vid jobb och då har den där sista blicken på ett uppdrag inte kunnat ges. Att kunna få lite mer tid att ge ett jobb en vända till. Vad kan förbättras, kan jag se det hela ur en annan vinkel, ska jag addera/ta ifrån? Många av punkterna ovan är relaterade till denna. Om jag gör dem, som att använda kalendern och ta kontrollen på företagande så kan jag få till även denna punkt. Många gånger känner jag att jobbet är ett krav och en press fast det ju är bland det roligaste jag vet. Jag kan efter nån månad tänka tillbaka på ett uppdrag och då förundras över hur kul det borde ha varit men att jag liksom pressade mig utan att njuta av resan. Jag tror jag, med mina nyårslöften ovan, kan känna än mer glädje.

Ja och där får jag nog stoppa. Annars blir denna lista helt galen.