Vaknade och hade inga bokade saker för än vid 10:30 vilket gav tid för en powerwalk/springtur/lufs/äntligen komma ut. Jag gör gärna mina fysiska aktiviteter direkt på morgonen, när barnen gått till skolan för då blir det av. Och detta är första gången jag har tid/energi för terminen.
Tog på mig mina träningskläder, som inte är några regelrätta träningskläder utan ett par cykelbyxor med spets jag har under klänningar samt en reklam-t-shirt, satte mina hörlurar i öronen med min power walk-lista och gav mig av. Möttes av denna vackra vy så fort jag kom till vattnet där min runda är.
Det är en knepig tid nu kan vi alla konstatera. Vädret är upp och ner pga klimatet. Jag gillar varken den förändringen eller värmen. Jo men faktiskt. Jag är klar med den.
Varför – jo för jag vill gå all in i denna hösttermin nu. Jag vill liksom ha vädret runt mig som draghjälp i att vara tillbaka på jobbet. Inte att temperaturen visar semestervärme.
Jag promenerar och känner att visst kan jag väl ta ett snabbare steg? Jo det kan jag. Och jag kanske till och med kan ta ett springsteg? Jo men det kunde jag också. Väldigt överraskad över detta fortsatte jag vändan runt. Vad skönt – ja klarade det. En hel sommar utan några fysiska övningar mer än att jag tagit lite promenader här och där så jag trodde det skulle ta längre tid att komma igång.
Jag har mött personer och sett i mina flöden personer som varit duktiga att hålla sin löpning och träning regelbundet. ”Jag har nu sprungit i 200 dagar i sträck” och allt sånt. Sådan kommer jag aldrig bli och vill inte heller. Jag kommer alltid låta min kropp säga vad den behöver, för att ge sig ut och springa bara för att en träningsapp eller vad det är man har för att hålla räkningen, fast man har ont kommer jag aldrig göra. Det kommer bara leda till att jag mår sämre.
Men för den sakens skull ska jag inte lata mig, hitta på ursäkter osv för det är verkligen välgörande att komma ut på en tur även om kroppen kanske är lite trött. Jag mår alltid bättre efter, det är ett faktum. Speciellt mentalt. Sådant som legat och malt i huvudet brukar jag reda ut eller kasta åt sidan under mina promenader.
Sista biten hem fick jag ta en omväg runt detta gäng. Egentligen är min sträcka rakt genom flocken men jag ville inte störa deras grupp.
Nu sitter jag här med ont i huvudet för jag tror jag druckit för lite vatten och ett av två teams-möten avklarade. Jag har tänt ett doftljus vid mig som doftar gran och hoppas på lite energi att ta tag i allt jobb. Ska sätta på en musikaliska med lite j**lar-anamma-drag. Så, nu kör vi torsdag.
