Igår gick en efterlängtad baluns av stapeln. Vi skulle inte fira de själva juldagarna med min sida av släkten utan just vara i Göteborg med med makens familj men då stjärnorna skulle stå rätt den 28/12 och 16 av 18 skulle brinna sig i samma stad fick min släkt ändå till det. Ett juligt firande minus julklappar, julmat och klockslag att passa tv.n. Kanske den bästa sortens firande egentligen?

Då vi skulle komma hem kvällen innan hade jag och maken begränsad tid för fix för måltid för 16 pers så då slängde vi in det fenomenala konceptet knytkalas. Åh vad det är bra, alla blir delaktiga och lika viktiga kan man säga. Upplägget var enkelt: jag och maken stod för potatisgratäng (sådan man köper i påse och gratinerar), krispig grönsallad, såser (bearnaise på burk och makens egen långkokade rödvinssås), ostar med tillbehör (massa över från både glöggen och julen) samt dryck. Protein i form av olika slag samt efterrätt fick då övriga i släkten ta med till det gemensamma buffébordet.

Jag ville ha en julig dukning för det ju är så mysigt men höll mig borta från att ha julduken med stort J för den är helig, bara på julafton. Men de blå jultallrikarna med alla i släktens födelseår som bordsplacering, julröda tygservetter och de röda ljusstakarna. Alla julblommor som sjunger på sista versen kapades och ställdes i vaser. Och sedan orimligt mycket levande ljus och ljusslingor. Juligt ändå.

2009, den finns det två av i min stora samling då både vår äldste och en av kusinerna är födda samma år. En snygg tallrik.

Min från 1974 med en ensam uggla i en snöig skog är inte en av de snyggaste men men.

Allt redo men den sista detaljen som gör att dukningen blir komplett kommer…

… här. Dvs mörkt utanför fönstret och mysbelysning.

Svidade om i sista sekunden, varför är det så – man har massa tid men sista kvarten är det alltid helt plötsligt kaos? Hur som helst, den röda byxdressen åkte på och jag tror alla mina juloutftis har fått vara med denna jul.

Åh vad jag älskar långbord. Det är något helt underbart med att slå sig ned vid bord där man vet att vi kommer njuta, samtala, skratta under många timmar. Så tacksam över att ha ett hus där vi just kan få till långa bord.

Min yngste äldre bror är Inspector Gadget om du minns serien. Alltid något iögonfallande som man aldrig sett förut. Sluta aldrig vara du T!

Mormor/farmor omringad av sex av nio barnbarn.

Maten fixades fram och med gemensamma krafter blev det hur bra som helst.

Något som älskas av alla i den här familjen är ost. Det finns alltid plats för ost!

Och ja, även efterrätt. En god apelsinsallad med granatäppelkärnor och vaniljglass samt en polsk fantastisk äppelkaka med maräng. Den måste jag lära mig. Vilka brorsor och svägerskor jag har alltså!