När julens största dagar och nyåret ligger bakom oss är det lugnare dagar framför oss. Jullovets del där det är just lov. Även om det är lördag i dag känns varje dag som en lördag med sovmornar, långa frukostar som mer blir lunch, inga klockslag att förhålla sig till och stilla tempo för ta plats. Vi är ett lite hostigt gäng så att ta sig för saker är ändå ingen god idé så här hasar vi runt i mjuka kläder och rufsigt hår, kylens rester äts upp och filmmaraton i källaren långt in på natten. Kan jag inte bara ta in detta och tillåta mig slappheten?
Jo men faktiskt. Varför skulle jag inte, varför är det en grej då? Jag har alltid haft svårt att känna mig okej med att lägga to do-listan åt sidan för det finns alltid något att göra. Det har jag ju som mantra till barnen när de kommit med ”jag har inget att göra” så att då ”inte göra något” ju helt motsatt allt jag liksom står för. Uppväxt på 70-80-talet så var det inte ett alternativ att slappa utan kratta i trädgården, dammsuga, ut å lek, ut å cykla eller vad det nu var man fick göra om man bara satt ner för en stund.
Jag läste en sådan bra artikel i somras som handlade om vad man förväntas göra på semestern för det är ju det alla frågar när man möts där runt midsommar. För vad man frågar är att man vill veta personens schema av aktiviteter som vandra i fjällen, bila i Europa, lägga om taket, måla om fasaden, lära sig crawla, alla böcker man ska läsa osv. Ingen förväntar sig svaret: jo jag ska ta semester och vila. Det är ju motsatsen till ordet göra vilket alltid ingår i beskrivningen av ens semester. Så artikeln handlade om att sluta göra semester, utan bara ha semester. Bra råd!
Jag får aktivt påminna mig om att INTE göra något. Att det faktiskt är okej att bara vara. Men här kommer den viktiga biten: att vara ihop med barnen är nog det bästa jag kan göra.
Igår tog jag alla barnens mobiler och sa åt dem att hitta på något, som de varit världsbäst på. Med åldern kommer de längre och längre från att leka vilket är så klart som det ska och förväntas. Dottern och lillebror kunde leka i timmar, dagar och oj vad jag saknar deras rollspel och världar men allt har sin tid och nu är de tween och teen men hittar sin typ av lek som är mer bus kanske. Men de behöver en knuff för att komma ihop och igång.
Vill nån spela spel med mig? frågade jag och alla tre svarade snabbt ja. Vi hade förr tydliga skärmdagar där de fick använda plattor men övriga dagar var helt analoga och då var det mycket brädspel för familjen. Det har vi tappat, och i ärlighetens namn inte hunnit. Då alla barnen har aktiviteter och nu är är det så mycket mer skolarbete så finns absolut ingen kväll i skolveckan som är ledig för samtliga att sätta sig ned för ett spel i timmar tillsammans. Men jag vågar tro att de minns de där kvällarna med värme så de var snabba på att hoppa på nu.
Jag plockade fram flera av mina gamla favoritspel och det blev en underbar dag med maratonspel ihop. Och även om jag kan få nostalgiska sting av att sakna tiden med småbarn och deras lek så vinner jag nu att de sitter kvar vid bordet i timmar med mig och sugs in i spelen lika mycket som jag.
Spoiler: Det var Pastor Grön som var mördaren i Galleriet med ett rep
En dag som inte hade några stora avancerade planer eller utsvävningar men som kanske just var den allra bästa? Jag kommer i alla fall ta med mig denna som en av de mysigaste.
