Att vakna upp i en ny säng, den femte denna resa, på en ny plats och känna hur det bara osar av sommarlov gör att semestern känns oändlig. Det är något med att byta plats som liksom drar ut på det, att vi får mer sommar då. Det är något med det och därför jag älskar att tågluffa, båtluffa och bila som vi som oftast gör, vilket du nog märkt om du läst mina reseberättelser.

Hur som helst, nu sov vi länge och det kan man göra med gott samvete på semestern men speciellt när man vet att dagen kommer vara solig HELA dagen. Frukost i det gröna och sköna.

Hur svalorna far in och ut under takpannorna, hur sädesärlan flög kors och tvärs och andra fåglar gav konsert får du bara gissa hur det var.

Dags att bestämma vilken strand, lyxen med att vara på en ö är att kunna välja på många och efter hur vinden ligger på, och packa matsäck. Svärmor-liksom hade en bondkakedeg i kylen som jag ska upp och bakade.

Kalkstensvägar. Det är väl så mycket Gotland det bara kan bli??!

Ingen bil på Gotland kommer undan. Alla bilar blir grå i baken…

Det bestämdes att vi skulle ta stenkusten och lägga oss på klippor.

Underbara klippor.

Svågerns tonfisk- och pastasallad. Jag tog receptet och ska skriva ner. Detta måste jag göra många gånger hemma.

Skugg-selfie.

När kusiner skapar massagetåg. Då vet man att de mår bra och gillar varann.

Ett sista bad innan vi åker hem. En perfekt liten ”trappa” ner i vågorna.

Alltid bra betyg för en stranddag när skuggorna går långa. Kvällsljuset har kommit.

Alltid älskat skylten på ICA i Fårösund.

Och älskar ännu mer att köpa lokala varor. Och att det finns saffranspannkaka att köpa.

Hemma igen och den stora attraktionen var att klippa farfars gräsmatta. Gräsklipparen gick väldigt väldigt långsamt men här var det härligt att se att alla kids ville vara med och klippa.

Annars så kan man alltid gunga.

Middagen blev en resa till Nordafrika, till Marocko.

En väldoftande lammgryt, en tagine. Fullt med nötter, aprikoser och kryddor.

Serverad med böngryta och saffrans couscous

Vi!

”Mamma, kan vi recreata bilden på mig?” frågade sonen. Jag fattade inte alls vad han menade. ”Den där jag sitter i den här”, sa han och drog fram den gamla skrindan.

Den bilden som blev framsidan på hans Det-här-är-jag-pärm som förskolan skapade åt honom när han började. Vi skulle ha med lite olika bilder vid inskolningen och den till vänster valde de att fronta med så han minns den bilden väl.

Det är tio år mellan bilderna. Allt är det samma men ändå så annorlunda. Att den lille gosen blev vår underbara minsting, lillebror och bäste vän. Han som alltid har en fråga och kram att ge.

Förövrigt kan jag säga att de där pärmarna från förskolan är något av våra barns finaste ägodelar. Fyllda med bilder och minnen. TACK Kattresan ❤️