Etikett: tågluff

Vår resa hem till Sverige skulle bli Paris – Hamburg – Köpenhamn och så då slutligen Stockholm. (Se alla inlägg från vår Frankrikeresan HÄR) Och ja, några mellanstopp också. En resa som skulle gå från den vidrigaste botten till allra bästa toppen. Sånt som bara kan hända när man är på en äventyrsresa.

Då resan tar ett dygn hade vi bokat en natt på ett hotell i Hamburg nära stationen och då vi haft så trevliga kvällar där tidigare vid just mellanstopp var det med spänning vi såg fram emot ännu en. Att det sedan skulle bli det motsatta visste vi så klart inget om.

Vi tog bussen till Gare de l’Est och väntade in vårt tåg. Allt gick så bra sen. Riktigt smidiga, snabba tåg med mycket bekvämlighet. Det gick fort att åka och med några byten på vägen var vi i Tyskland. Jag satt med hörlurar när en konduktör kom med en bricka choklad och bjöd. Jag sa merci och barnen stirrade på mig med stora ögon som om jag svurit åt konduktören. ”Va vaddå?? Vad har jag gjort???” Frågade jag. ”Du sa MERCI!!!” Jag fattade ingenting. Tog mig lång tid att förstå att vi ju åkt över gränsen och nu var det Danke som var hälsningsfrasen. Så tokig jag kan vara då, ha ha.

Efter några byten så var det då kväll och vi var framme i Hamburg. Och en härligt tysk middag väntade. Tyvärr var den restaurang, Paulaner som vi varit på tidigare med väldigt goda minnen från stängd denna kväll. Så vi fick ta annan.

Incheckade och väskorna på rummet så började jakten på middag. Nagel mitt emot hade vi försökt komma in på tidigare men det hade inte gått då för vi haft för mycket bagage då tyckte de. Nu var vi ju utan väskor så det gick bra. Ett bord för 5 hittades och vi slog oss ner och väntade. Och väntade. Efter 30 minuter och med ett nödvändigt vift från mig kom den assura servitören fram. Som om vi störde. Han hade ingen bra dag tänkte jag och det var nog inte bara idag visade det sig senare.

Efter väldigt lång tid fick vi våra drickor och efter ytterligare 30 minuter fick vi vår mat. På vägen till vårt bord skrek servitören på en kvinna att flytta på sig. I Tyskland är det fortfarande restriktioner så inga får stå upp med glas, inga får röra sig i lokalen utan munskydd och hon satt helt fredligt på sin plats. Jösses vad sur han är tänker jag återigen.

När han lämnat vår mat med hårda smällar från tallrikarna ner i bordet går han tillbaka, pratar med kvinnan igen varpå han höjer rösten så han skriker. Hon svarar och han börjar då ta kvinnans sällskaps alla glas som var helt fyllda. Hon håller kvar sitt vinglas varpå han rycker det så det välter och krossas, rödvin över hela bordet. Vad händer då? Den manlige servitören ger kvinnan en örfil!

Jag chockas! Vad hände??? Mitt i en full lokal med många barn närvarande slår en man en kvinna som sitter ner rakt i ansiktet. Det var inte bara med ont i magen av situationen som maten inte smakade bra – det var inte god mat. Barnen som sällan klagar ville inte äta så jag tog dem snabbt till tågcentralen på andra sidan gatan för att hitta något. Maken fick bli kvar och betala. Jag ville inte se servitören något mer. Det blev ett snöpligt slut på vår resa, skulle vår sista måltid på denna härliga resa bli detta???

Nej, det skulle det inte. Tack Dannmark, tack Köpenhamn och tack danska underbara härliga generösa servitörer för att ni gav oss sen ett minne för livet. Av det positiva slaget. (Utan slagsmål)

Godnatt under blomhimmeln.

Hotellfrukost, något vi inte haft på hela resan åts i arla morgonstund för att sedan gå de få metrarna till tågstationen. Tåg mot Köpenhamn.

En härlig tågresa där allt flöt på bra. Mätta från frukosten, med ankomst i Köpenhamn vid 13-tiden och nästa tåg till Sverige vid 17 hade vi planer på lunch i Köpenhamn. En liten bonus med ett stopp i ytterligare en storstad.

Hur spenderar man 3 timmar i Köpenhamn? Man spenderar dem väl genom att som ett lyckokast få ett bord på Café Sorgenfri.

Ett av de där mest legendarisks smörrebrödställena. Våra väskor var mer än välkomna och även vi. Här tog två manliga servitörer emot oss med stora leenden, skämt till barnen och ett varmt välkomnanden. Hur kan två världar vara så olika?

Danska smörrebröd beställdes och med massa tid blev detta en helt underbar stund. Så till den milda grad att vi faktiskt bokade ett hus i Köpenhamn på Airbnb för i sommar. En väldigt oväntad vändning och genast med ett härligt sommarlängt.

Tåg över Öresund och byte i Malmö till Snälltåget och för första gången på hela resan ene egna kupé. Det vi blev bortskämda med nästan hela vår första tågresa 2019. Sen mycket trötta var vi åter i Stockholm.

Sista måltiden i Paris och nu skulle Frankrike ge mig de där moules frites jag hade som enda krav på resan. Jag hade googlat och bord bokades på L’Anvers du Decor för att de fått bra recensioner, bilderna såg bra ut och de garanterade moules med hemmagjorda pommes.

Ett stimmigt ställe i Montmartre med underbar stämning. Superhärlig personal men turistfällan var total. Jag har som sagt inga problem med turistfällor men då ska det också leverera bra mat.

Personalen förutsatte att vi inte äta grodlår, sniglar eller musslor innan vid matbeställningen vilket kanske borde ha avslöjat det hela. Vi var nog inte deras vanliga gäster skulle jag tro. Sonen tex hade på sin 11-årsdg önskat grodlår till middag så vi är på intet sätt newbies, ha ha.

Sniglarna var goda och alla åt av dem. Dottern slukade 3 och yngste sonen tyckte faktiskt riktigt bra om det. Se där!

Storebror tog grodlår till förrätt. Gillar man kyckling och gillar man torsk – ja då gillar man grodlår. Som ett blandning. Som en groda.

Sen kom då musslorna som jag längtat efter! Superglad över att få äta musslor i Paris, känna lyxen av situationen men det var de sämsta musslor jag ätit.

Bunken som ska vara överfylld var halvtom, vissa musslor små som nyckelpigor och sedan var buljongen helt utan smak.

Men vet du? Jag var lyckligare än lyckligast just för att allt ändå var så galet underbart. Men om du ska till Paris – välj ett annat ställe. 

Med stort vemod var det vi vände hem till lägenheten igen. Sista kvällen, slut på vår underbara franska resa, jag som precis börjat känna mig hemma i vårt kvarter, greppa enkla franska fraser och komma in det parisiska livet. Snälla låt mig få återkomma snart igen!!!!

Vaknar upp till ännu en solig dag i ett vårvackert Paris. Denna dag skulle vi möta upp min brorsdotter, barnens storkusin, som enligt Facbookstatusen ”Quit my job and moved to Paris”. Åh den som ändå var 20-something igen. Nu bor och jobbar hon här och har varit vår guide.

Dagens uppgift för henne var att hitta en park där vi kunde ha äggjakt. Något som makens familj alltid haft, jag anammat och barnen tar som självklart.

Denna äggjakt är lite speciell då det ska sjungas en sång med högre volym och tempo när den som letar närmar sig det gömda ägget och det motsatt om hen går åt fel håll. Detta gjorde ju att vi behövde en park där vi kunde vara lite för oss själva. 

Men först hade vi några timmar på stan. Strosa lite utan mål, stanna till där det ser fint ut, dras åt nåt håll som känns lockande.

Det gav att vi köpte lite picknick eller vad man ska kalla det och satte oss för lunch i Place des Vosges där vi också var förra resan.

Jag hade kunnat stanna där i evigheter. Så otroligt mysigt. Parken var fylld av folk; unga kompisgäng, äldre par, barnfamiljer, möhippor och turister. Så lugnt , tyst och mysigt. Återigen slås jag av hur jag vill bo i Paris. Alla får plats. Jag får inte samma känsla när jag, säg går genom Humlegården i Stockholm. Det ligger inte äldre på filtar med en kaffekorg där utan mest bara unga. 

De tre syskonen lekte i parken och alla syskonbråk vi behövt medla i under resan var som bortblåsta. Jag hade inte bråttom härifrån om man så säger.

Men vi hade ju en äggjakt att göra och vi hade fått en park av brorsdottern – Jardin des plantes.

Vilken härlig park. Massa blommor, som namnet antyder, men även ett litet zoo. Det får vi ta nästa resa.

Efter lite letande hittade vi en plats där vi kunde gömma, leta och sjunga utan att hela Paris skulle glo på oss. Med löfte till barnen att inte sjunga för högt för det är ju bara så piiiiiinsamt började vi.

Sen fick man sin belöning i gräset och solen. Men bara för nån minut då vi, och ungefär 30 pers till, satt oss på fel sida ett stängsel. Det var bara att flytta sig några meter för att fortsätta äta skumharar och chokladägg.

Sen hem igen för att ladda om, middag var bokad, den sista i Paris, på ett ställe som garanterat hade moules frites. Denna gång skulle jag inte bli utan, ha ha.

Hur mycket Paris kan man uppleva på en och samma dag? Detta skulle vi testa för nu var det fullmatat schema med typ allt. Nej inte riktigt men på denna dag lyckades vi träffa in väldigt många grejer om man skulle ha ett Paris-bingo.

Började med att gå rätt över gatan från vår lägenhet till den underbara butiken Merci. Nu vet jag inte vilken som var först Artilleriet i Göteborg eller Merci, men det var stor igenkänning fast här lite mer då det är kläder och servering också.

Köpte ett grytunderlägg. Räckte gott så.

Sen var det ner i tunnelbanan för att åka till Sacre Cœr, den stora kyrkan uppe på toppen i Montmartre.

Linbanan dit var mer rolig än nödvändig då det kanske inte var jättelång trappa upp men om man promenerat hela vägen från botten så att säga och inte tagit t-banan som vi var det nog skönt att få hjälp sista biten.

Det var påskgudstjänst där inne och fullsmockat med folk men med högtalare över hela området kunde folk sitta utanför och följa det hela.

Om du sett Amelie från Montmartre så känner du igen vyn. Det är här hon leker med killen som får titta i kikare. Min känsla a att jag borde bo i Paris bara växte och växte för varje steg och dag.  

Vi hade lånat en guidebok av läghentsägarna där det var en promenad uppe beskriven så vi följde den. Riktigt kul att ha en guide i ficka så att säga.

Här ska den första restaurangen som kallades bistro fötts. Det var rysk konstnär som på nån av krogarna ska ha sagt; ge mig ett glas vin, bistro! Dvs snabbt. Så nu vet vi vad skillnaden på restaurang och bistro är. 

Vi slog oss ner på en liten restaurang för just en snabb bit. Vi hade planerat att inte sitta ner egentligen utan äta i farten men en sittpaus var vad vi behövde. Jag fortsatte att beta av saker på min franska menylista. Nu blev det crepes och torr cider. Jag är inte så förtjust i crepes egentligen men har inte gett upp hoppet. Kanske jag denna gång blev lite övertygad för den var god. Spenat, crème fraîche, champinjoner, stekfläsk, ägg och ost. Bra grejer det.

Nu var vi lite mer energifylld och promenaden skulle nu bara gå nerför. Montmartres höjder kund vi lämna bakom oss. Men Montmartre är mer än höjden utan det är massa myllriga kvarter med många kända landmärken.

Och det har inte sparats på utsmyckningarna heller. De här enorma blomsterfasaderna var det lite överallt i Paris. Viss blir man glad???!!!

Men hejsan hoppsan vad hittade vi här då? Jo en fiskdisk med en enorm mängd ostron man kunde köpa och äta på plats. When i Rome heter det ju men det funkar väl även med When in Paris???

Kan vara de godaste ostronen jag ätit alltså. I ett gathörn i Paris, öppnade direkt från kyldisken med massa citron på. Mon Dieu!

Känner du igen detta? Caféet som Amelie jobbade på i Amelie från Montmartre.

Och denna då? Moulin Rouge. Bingon bara fortsätter.

Jag fotograferar mycket som du redan vet och jag har säkert tusen bilder på fantastiska butiker. Åh vad jag älskar dessa skyltfönster och grafisk uttryck.

Vi hade en bokad aktivitet för dagen och det var att åka kanalbåt i Seine. Maken som är så bra på att boka saker hade hittat två olika kanalbåtsturer. En av dem var en tur som åkte IN UNDER Paris, genom tunnlar och sedan ut i Seine. Det lät ju väldigt läckert så den fick bli. Vi kom fram 20 minuter innan avgång och trodde det var i god tid men det var redan fullsatt på övervåningen och i fören var det nästintill fullt.

Men vi lyckades knipa lite här-och-där-platser för oss fem som ju sedan i slutändan blev perfekt. Mitt vid fören, på första parkett.

Kanalerna i Saint Martin är med slussar så först slussades vi och båten för att sedan möta öppningen till tunneln.

Det mörka på väggen är den normala vattenlinjen.

Jag vet inte vad jag hade tänkt eller trott innan men detta var över mina vildaste drömmar. Helt fantastiskt att åka in i denna svala (vilket var välbehövligt efter vår varma promenad) mörka tunnlar och se ljuspelarnaa från solen gå rakt ner genom ventilations öppningarna.

Mäktigt är bara förnamnet.

Sedan ut i ljuset igen och i den stora vida Seine. Och första landmärket var Notre Dame. Det fick oss att minnas förra resan hit som var på exakt samma dag som branden. Det var läskigt och oroligt då kan jag säga.

Och sen då tonades Eiffeltornet upp sig. Hur nära kommer er vi komma? Bäst att ta några bilder medan det går.

Ok, vi kom väldigt nära.

Och många bilder togs.

Efter två timmar på båten var sedan i land igen. Väldigt färdiga med dagen. Tack Paris för en helt makalös dag i den varma solen.

Och en sista bild på tornet måsta jag ta. Helt otroligt hur det där Eiffeltornet lockar till att fotografera det!

Till skillnad från den korta Lyon-vistelsen så skulle vi vara här i Paris i fyra nätter så egen frukost är då på sin plats. Varor på närmsta Carrfour köptes första dagen men på morgonen gör vi som fransmännen – går till boulangeriet för färskt nybakat bröd. 

Lite fnissigt att jag hade min mest franska randiga tröja på mig. Kände mig väldigt Pariskompatibel. 

Att gå ut tidigt i en storstad är alltid så häftigt. Borta är alla ljud, alla människor och man ser stan på ett helt annat sätt.

“Vårt” hus…

… med den vackra blå porten.

Härligt att bulla upp en fransk frukost ”hemma”. Saknades bara en Le Monde kan jag tycka.

Vår resa i Frankrike har så här långt varit mycket fokus på mat, upplevelser och att se städerna vi varit i. Nu behövdes det lite kultur och vad kan då vara bättre än Orangeriet med de magiska tavlorna av Monet? 

Och vad skådar vårt öga när vi närmar oss? Eiffeltornet så klart! Förra resan så hade vi en tävling om att den som först såg Eiffeltornet skulle få en klubba. Denna gång vann tydligen jag men nån klubba fick jag aldrig…

Vi kom från ett snöklätt Sverige, landade i ett enormt blåsigt men vårfint Lyon så vi var väl klädda för något mellanting av det. Det skulle vi inte ha gjort för oj vad varmt det blev i ett huj. På vägen från t-banan till Orangeriet åkte plagg efter plagg av. 

Maken hade bokat biljetter till kl 11 och vi klev rätt in utan några köer. Det var första gången för mig där och jag har fått höra av alla som besökt Orangeriet och sett Monets stora näckrosmålningar att det är något helt magiskt. Och jag kan bara skriva under på det.

Jag var dock inte medveten om att målningarna var unikt gjorda för detta hus, Orangeriet. Det var en gåva till staden efter första världskriget. Tavlorna sträcker sig runt väggarna i två ovala rum med ett helt unikt ljusinsläpp uppifrån. Jag blev helt tagen. Detta är som att bli kramad av skönhet. Barnen var dock inte lika övertygade…

Vi tog även utställningarna som fanns i källaren men sen tog barnens kulturtålamod slut. Med svala nyköpta drickor gick vi ut. Då ringlade köerna långa långa. Där hade vi tur.

Värmen hade slagit till rejält och vi tog en paus på stolarna i Tuilerierna med utsikt över Louvren. Med tanke på barnens tålamod för en utställning så var de glada över att vi inte bokat Louvren som ju är gigantiskt. Nej, den där glaspyrmiden är inte hela museet – det är ju bara entrén.

Efter en lunch på en liten vietnamesisk restaurang så var det lite shopping som stod på schemat. Jag fick med mig äldste sonen till Astier de Villatte.

Jag lovade med att förra gången fanns det en sött mops där. Och det gjorde det även denna gång. Han har ett speciellt band med djur, det vet jag, och denna lilla goding sökte upp honom på en gång och satte sig vid hans fötter. Den lille mopsen hette Avril. Passande namn att möta i april.

Jag köpte mig ett underbart fat att ha i matsalen hemma. Bad att få det välinpackat och med en bön till högra makter hoppas jag fatet klarar resan hem.

Sedan skulle vi möta upp de andra och på vägen fylldes energin på med macarons från legendariska Ladurée.

Operan är alltid så där tappa-andan-vackert. Och här tappade vi lite energi så vi vände hemåt för att ladda om.

Frankrike har storsatsat på sina tåg och skrotat inrikesflyg på sträckor där det faktiskt går att ta tåg. Det gör att det är det är bra tåg och de går fort. Höghastighetståg med få eller inga mellanstopp gör att man kan resa snabbt och smidigt och här var det som om vi precis satt oss på tåget i Lyon för att sedan kliva av i Paris. 

Paris har ett rätt knepigt stationssystem till skillnad från andra storstäder, det är nämligen 4 olika stationer. Ett för varje väderstreck. Så om du ska luffa och ska byta tåg i Paris är det viktigt att kolla att nästa tåg går från samma station. Maken berättade om hur han luffade back in the days och fick tokspringa genom stan med ryggsäck just av denna anledning.

Vi kom sydväst ifrån och Lyon så vi ankom till Gare de Lyon lämpligt nog. Airbnb-lägenheten vi hyrt låg några t-banestopp bort så det var att gå ner under mark.

Förra gången vi var i Paris 2019 åkte vi faktiskt aldrig t-bana/le metro så det var nytt det här med biljetter. Och intressant med förarlösa tunnelbanetåg där det var glasskivor på perrongen som höll säkerheten. Det visade sig endast vara på vissa linjer.

Bonjour Paris! Alltid lika spännande att komma fram till ett ställe man ska kalla hem för några dagar.

Och vi blev glatt överraskade av den fina stora lägenheten. Många stora rum med höga fönster, modernt kök och bad men med golv som var minst hundra år gammalt. Och ja, golven knarrade väldans men wow så vackra!!!

I välkomstbrevet stod det att man ska ta av sig skorna när man går in annars finns risken att grannen under bankar hårt i väggarna. Inga problem för oss svenskar som ju alltid tar av skorna, ha ha.

Vi i familjen brukar alltid gå igenom vad man vill uppleva, se, äta eller besöka när man är på resan så man i alla fall får med sig sitt ”måste”. Jag hade att äta en äkta moules frites så det var målet för kvällen. 

Jag googlade på Moules och den underbara gata, rue Montorgueil, vi passerade förra gången vi var i Paris men inte stannade till på någon restaurang vid. Det gav flera förslag och jag tyckte Le Compas såg perfekt ut. Bord bokades och vi promenerade dit.

Jajamensan, det var ett alldeles underbart ställe. Så franskt, så mycket Paris och familjevänligt. MEN INGEN MOULES!!!

Jaja, det fanns ju tusen å en andra saker så det gick ju ingen nöd på mig men det var ju lite typsikt att vi promenerat så långt för detta.

Gratinerade musslor till förrätt fick bli substitut.

Jag tar bild på familjen och lokalen varpå servitören frågan om han kan ta bild på oss alla. Det tillfället kan man ju inte missa. Så sällan vi alla fastnar på bild.

Kanske inte det blev bilden vi har som julkort men ändå.

Volymen, stämningen stegrade medan ljuset i lokalen dimrades ner mer och mer. Wow vilket fullt ös det var när vi sedan var redo för att gå hem å kojsa.

Ännu en lång dag med många intryck och upplevelser. Denna resa är bättre än vad jag någonsin vågat tro på. Och detta var bara första kvällen i Paris ju!

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Då har vi gett oss ut på vår tredje tågresa ner i Europa. Första var Paris – Berlin och den andra Venedig – Salzburg. Som vi längtat efter detta. Planen var en resa tidigare men den där pandemin satte ju stopp för det.

Vi sa på vägen till Centralstationen att det är verkligen helt olika tidsramar för tågen. För att flyga idag så ska man vara 3 timmar innan avgång på flygplatsen för incheckning och säkerhetskontroll. Tåget däremot så kan man ju sladda in bara nån minut innan. Vilket man ju inte gör för jag vill undvika den stressen men möjligheten finns.

Något vi dock blev varse var ett av tågets orosmoment när man som vi ska ansluta och byta tåg – tåget Stockholm till Malmö skulle bli försenat pga banbygge. Detta med att ta tåg är ju en katten-på-råttan-grej. Faller en del, faller allt. Som den där ovan nämnda stress infann sig i alla fall.

Sedan var vår vagn trasig så de där svängarna som X2000 ska ta så fint var ur funktion. Det gungade och lutade något helt otroligt och i början flög väskor som om vi var på en båt i storm. Ingen bra start på resan med andra ord…

När vi närmade oss Skåne så tog tågföraren in minut på minut. Från att vi inte skulle hinna alls då tåget var 24 minuter sent, så blev det ”om vi springer mellan perrongerna hinner vi faktiskt”. I slutändan blev det bara 3 minuters försening vilket ju gav massa tid och allt blev ändå enligt plan. Vi gick fram till henne och tackade. Sånt proffs!

I Malmö, väntar på Öresundståget till Köpenhamn.

Mäktigt att åka över Öresund med tåg.

En matpaus i farten på Köpenhamns centralstation och sen sätta sig på tåget mot Hamburg.

Det var med mycket stor lättnad vi tog plats i vagn 71. En vagn fylld av Europa. Det var danska, tyska, polska och så klart engelska överallt. Det är därför jag älskar tåg. Det är som om gränser suddas ut och alla gör en gemensam resa i vårt gemensamma land.

Det var med stor glädje vi kom fram till Hamburg. Inte bara det att vi faktist lyckades då allt kändes så ovisst där i början utan även att det blev ett kärt återseende. Hamburgs tågcentral är det nästan omöjligt att inte besöka om man ska tåga sig ner i Europa. På alla våra turer har vi hamnat här.

Nu blev det dock en snabb middag stående i stationen för att sen hitta vårt nattåg till Schweiz, Basel.

Kvällsfika a la Hamburg fick med oss in i tåget.

Vi var lite sent ute med att boka platsbiljetter så vi fick inte sovvagn tyvärr så vi fick vanliga sittplatser. Men det gick bra det med. Jag och familjen sov ovanligt bra faktiskt.

Häftigt att se solen sakta sakta dyka upp vid horisonten medan vi svischar förbi i det tyska landskapet.

Men tyvärr så hände något medan vi sov och tåget blev försenat. Vi missade då vår bokade anknytning som skulle ta oss från Basel vidare mot Lyon. Otroligt jobbigt och förvirrande. Mest för att i Frankriske MÅSTE man ha platsbiljetter. I övriga länder kan man hoppa på och sätta sig varsom helst. Så det blev att boka något så fort vi kunde kliva av tåget..

Ser lugn ut bakom masken men stressen och ovissheten fanns där i mig.

Väl framme i Basel blev det att vi missade vår anknytning med 14 minuter (vi skulle ha haft över 2 timmars marginal enligt ursprunglig plan) så det blev till att gå till biljettkassan och styra om. Och det blev en spännande utveckling. För vi fick ta en krok om Schweiz för att sen till slut komma fram till Frankriken och Lyon.

En snabb frukost hann vi köpa med oss i Basel innan vi klev på tåget mot Lyon.

Det var inte bara tåg vi bytte utan nu var det ju även land och Schweiz visade upp sin stolthet – vitklädda alper, utanför tågfönstret.

Vårt tåg från Hamburg blev två timmar sent och vår ankomst till Lyon blev också två timmar senare än tänkt så vi höll samma tempo med vår nya rutt från Basel. Det tycker jag ändå var bra jobbat. Kanske lite mörare än vad planen var men med en god erfarenhet av att Europa är häftigt. Hur tex ett äldre tyskt par slår sig ner bredvid en yngre kille. Han ber om ursäkt för att hans tyska är så dålig men vad av jag hör är den superbra. Vilket den äldre mannen också säger. Killen är från London och påväg till Milano där han pluggade. Det tyska paret skulle fira påsk i Florens. Vi, den svenska familjen skulle till Lyon i Frankrike. Alla på samma tåg. DET var häftigt.

Till slut kom vi då fram till vår lägenhet vi hyrt för några dagar i Lyon. En liten etagelägenhet med sovloft för barnen. Liten med en mäktig utsikt över en gotisk kyrka och upp över berget.

Det var en lång resa men den var som bortblåst så väl vi kommit över tröskeln. Nu var energin hög igen och skulle vi ut å se Lyon!

Återkommer med det.

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Nu har vi bestämt oss och köpt interrailkort. Vi ska tågluffa till Frankrike i vår. Vi har luffat en gång tidigare, på våren 2019 till Paris, se HÄR och HÄR, och även en höstlovs-luff till Venedig och Salzburg, också det 2019. Om det inte hade kommit en nedrig pandemi emellan så hade vi säkerligen gjort fler. När man nu får resa igen så var vi inte sena på att planera en resa med tåg ner i Europa.

Oj, vad vi längtar allihop. Det är då två år sedan och för de två stora barnen så är nog minnena starka fortfarande men för vår yngste som då var 6 år är det lite brottstycken han kommer ihåg. Jag som fotograferar så mycket (typ jämnt och på allt) så lever minnena ändå starka.

Vi pratar nu om vad vi vill uppleva, göra, äta och se. Det kommer bli väldigt mycket nytt så klart för vi kunde ju inte spå långa vägar hinna med en hel storstad på vår lilla tripp men det kommer bli ännu mer nytt. För vi luffar faktiskt allra först till Lyon.

Det är med att se fler städer än huvudstäder är så bra. Man får så mycket känsla av det land man besöker utan att behöva se exakt alla de där självklara turistattraktionerna. Som när jag å maken var i Edinburgh, se HÄR. Det där med att besöka “second city” är inte så dumt. Det vill säga landets andra stad. Som då Sevilla i Spanien, Milano i Italien, Hamburg i Tyskland osv, jag tror du fattar.

Varför det blev Lyon är helt och hållet makens förtjänst. Han är matintresserad som få och Lyon är ju ett Mat-Mekka. Det ska bli riktigt spännande det med.

Så nu går startskottet på att planera och drömma. Och jag ska ladda ner någon fransk ljudkurs så jag kan skrämma liv i de få franskakunskaper jag har.

Kan jag få dina Lyon- & Paristips???

Har du några tips på saker jag för guds skull inte får missa när jag är i Lyon och Paris? Restaurang, museum, park, café, butik mm – allt tar jag gärna tips om. Tack på förhand!

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Då var den sista hela dagen Berlin här och den skulle bjuda på en dag med upplevelser som på något sätt bara fann oss. De tidigare dagarna kan du se HÄR.

Vi bodde då hemma hos våra vänner som bor, jobbar och går i skola i Berlin sedan några år och ytterligare vänner anslöt så vi var hela 14 pers och 1 hund i samma lägenhet. Tur då att de bor rejält stort och att vi alla tycker himlans bra om varann. Sådan lyx att kunna ses och få många timmar tillsammans. Att resa ihop – det är verkligen det härligaste man kan göra med vänner. Att ha tid att låta samtalen komma till punkt och att skapa minnen ihop. Det är nog ändå det bästa jag vet.

Munskydd på, tunnelbanekorten klara och bekväma skor. Nu var vi redo.

Men vi kom faktiskt inte så långt. Vi åkte bara nån station med tunnelbanan när vi från tågfönstret såg en enorm loppis nere på gatan. Vi gick av på nästa perrong och åkte tillbaka. Detta kunde vi inte missa. Och här är då ytterligare en fantastisk sak med att ha mycket tid på sin resa – att spontana infall kan göras och hinnas med.

Meter efter meter stod det bord fyllda med precis allting. Om det inte var så att jag hade begränsat bagage att bära med mig hem så hade jag gärna fått med mig massa vackert porslin och urvackra glas. En trencoat provades men dn var ändå lite för stor tyvärr. Annars hade det ju varit något jag kunde stryka från min önskelista jag har nu.

Då är det tur att det finns andra saker att bli glad för. Som varma rostade kastanjer. Ja du vet ju hur jag älskar dem, se HÄR.

Som sagt; fantastiska glas och saker.

Ytterligare en sak jag önskade få äta på resan så var det nybakade pretzels. Här var de äntligen.

Han står och velar. Vill han ha en dinosaur eller inte? Det blev inte.

Det gäller att matcha sin omgivning.

Tillbaka till tunnelbanan och vidare in i city igen. Bara strosa, titta och insupa allt Berlin kan ge. Då kom vi till kanalen och förra gången åkte vi på en himla härlig båttur så det undersökte vi om vi kunde göra nu med. Och en båt skulle snart avgå.

Perfekt då att ta sig en liten lunch på den närliggande lilla kiosken.

Pommes frites, currywurst och en Berlinöl. Blir ju inte härligare än så. Och sen trängas på de fina blå bänkarna i väntan på båtens avgång.

En liten parantes för dig som läser detta och vill ha Berlintips: DDR-museet som man ser där i blått precis vid kajen var jag och maken på för massa år sedan. Kan vara en av de bästa museiupplevelserna jag haft. Så gå dit!

Under broar, längs med husfasader och kajer åker vi och hela tiden så får vi en guidad tur i högtalarna.

Kallt som sjutton men himla härligt.

Vi avslutade faktiskt båtturen inne i båten ihop med en varm kopp. Det behövdes.

Sen började det skymma och vi mötte upp våra Berlin-vänner som då hade slutat jobb och skola. Att ses vid Brandenburger Tor kändes pampigt.

Nu var vår dag slut och vi vände hem igen. Men kvällen skulle bjuda på mer för alla vuxna. En barnvakt hade anlitats för vi vuxna hade nämligen en bordsbokning på en härlig turkisk restaurang tvärs över gatan från lägenheten.

Åh vad fantastiskt gott det var. Jag är ju ett stort fan av grekisk mat och det finns så klart mycket besläktat med den turkiska men samtidigt är det turlisa köket med mer inspiration från mellanöstern. Många rätter här jag inte testat eller hört talas om förut. Våra vänner har bott i Istanbul så det blev nästan som om vi färdades dit via deras matguidning. Riktigt häftigt.

Det blev som en liten semester i semestern med att vara bara vi vuxna medan de 9 barnen hade det toppen ihop med barnvakten i lägenheten. Alla var toknöjda!

Ja det var ett sådant toppenupplägg så vi gick faktiskt vidare till en närliggande bar.

Kändes väldigt kontinentalt och storstadsmässigt att trilla in i en bar. Men först måste vaccinpass och legitimation visas upp. Mycket kontroller överallt. Så pass att alla restauranger vi varit på under hela veckan faktiskt krävt att vi checkat in och checkat ut. För här smittspåras allt och alla.

Men väl inne var det som om ingen pandemi fanns. Men som sagt, alla här är vaccinerade och via smittspårning inte varit nära nån smitta.

Ett partytrick: Ställ din drink på din mobil så lyser den!

Hög volym i den lilla lokalen, rökning tillåten och knökat med folk i den lilla lilla baren. Fast alla måste sitta. Ja nån måtta på lössläpptheten ska det ju vara.

Sen var det en liten promenad hem till glada barn som inte alls var sugna på att gå och lägga sig. Men när vi sa att vi imorgon skulle tidigt tidigt upp till Tropical Islands var de snabba i säng. En tur dit kan vara det de längtat allra mest till på hela resan. Vilket man kan förstå.

Om du vill se mer från Tropical Islands och vårt besöks där förra gången kan du titta HÄR. Flera pooler, massa rutschkanor, flamingos, sandstränder och massa restauranger. Ett verkligt tropiskt paradis en timma från Berlin.

Nu hann jag inte ta några fler vettiga bilder för vi hade begränsad tid och hemfärden skedde direkt från detta tropiska paradis. Tillbaka till verkligheten där hemma.

Detta blev en helt fantastisk resa fylld av upplevelser och fina minnen. Jag hoppas på fler resor 2022. En tågluff börjar vi fundera på faktiskt. Vi får se.

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Nu får man äntligen se framåt, ska bete sig som vanligt och gränserna till världen öppnas igen. Sportlov, påsklov och sommarlov kan planeras lite större och vidare. Vart ska vi resa?

Nu var det inte länge sedan vi var på resa i och för sig då vi på höstlovet var i Berlin och jag har ju inte lagt upp den resan här än. Det kom liksom en jul emellan med julbok och allt vad det var. Men om det är någon som kanske vill ut i Europa på skollov och ledigheter tänkte jag ändå ta och dela vår resa här nu, uppdelat på flera inlägg. För om det är nån stad jag verkligen vill inspirera att resa till så är det Berlin. En stad som ger så mycket för både vuxna och barn. Absolut barn. Men mest vill jag få upp den på bloggen för mig själv, bloggen är ju även mitt egna minnesalbum.

Vi har varit i Berlin tidigare med barnen på vår första tågluff påsken 2019 som du kan se HÄR, HÄR och HÄR. Med dessa minnen i bagaget var barnen superpeppad på att besöka Berlin igen. Och de vill gärna tillbaka en tredje gång nu kanske jag säga. Berlin har så mycket mer att ge.

Vi kom fram sent och hade en middagsbokning redan klar på Brauhaus Lemke nära hotellet då vi visste att vi skulle vara hungriga vid ankomst. Så vi gick in med allt bagage för att äta vår första tyska måltid innan incheckning. Detta vara något vi alla fem längtade efter – en riktig tysk måltid då vi haft så många bra minnen från middagar så barnen visste redan vad de ville ha. Ja, vi är en ätande familj!

Korv, surkål, senap och öl. Blir det mer tyskt än så?

Denna restaurang var även ett bryggeri. Älskar hur det på riktigt är härproducerat.

När vi mellanlandade i Hamburg på vår tågluff åt maken X som köptes om till fotbollen då köttbiten var superstor och klotrund. Den hade äldste sonen längtat efter och här kom den!

Vi reser utan skärmar och det sätter så klart familjen på prov. Jo men visst är det så enkelt att låta barnen få sitta med sina skärmar och de vuxna kan äta i lugn och ro men jag tror faktiskt att det i långa loppet gör att vi inte får sköna måltider ihop. Att det inte blir naturligt att prata ont matbordet. Får nästan magknip när jag ser barn och vuxna sitta vid samma bord men inte på riktigt vara tillsammans. Mitt knep när det blir långtråkigt eller myror i kroppen är penna och papper. Så många roliga lekar, teckningar och minnen som då skapas.

Sedan var det krypavstånd till vårt hotell Zoe by Amano och alla somnade snabbt.

Då vi är fem i familjen är det jättesvårt att hitta rum för oss alla så vi delar som oftast upp oss på kill- och tjejrum. Kan låta knasigt men att få en stund själv med dottern är guld värt och samma tycker killarna.

Vad är bland det bästa med att bo på hotell? Slippa städa och serveras härlig frukost. Det är värt väldigt mycket i vardagen att få lyxa med.

Speciellt när det är en sådan här fantastisk frukost. Berlinarna kan sin frukost. Jag bara älskar den där lilla korven med leverpastej. God var den också.

Sen var det bara att borsta tänderna och ta på sig ytterkläderna. Nu skulle vi göra Berlin!

Jag har skrivit om Berlin tidigare som sagt men det tåls att upprepas: Detta är en sådan fantastisk stad. Med sin puls i vår tid samtidig med sin otroliga historia. 1920-talets dekadens som gick över i fruktansvärt världskrig. 60-talet med en delad stad från den ena dagen till den andra för att sedan se muren falla och bli i en förvirrad och spännande tid. Öst och väst. Eller bara ett? Klipp till nutid med massa konst och kultur och stormakt. Vart du än vänder dig i stan står du på en historisk plats som berättar något om helt otroliga händelser.

Mr Berlin är ju Ampelmann. Vid vår förra resa blev vi glada vid varje övergångsställe och nu blev det ett fint återseende.

Alltid lika läckert att se nytt möter gammalt. Så är det verkligen här. Jag fick höra den väldigt knasiga siffran 60-90% av staden bombades sönder. Det är ett väldigt spann där men redan vid 60% är det 100% för mycket. En del byggnader byggdes upp som kopior men mest så är det nya hus. Alexanderplats tv-torn är helt fantastiskt. Var du än är känns det som om tornet ser dig. Och det var meningen för det var Östberlins torn och det var ju höjden av modernitet. Byggd på 60-talet och då var rymden högsta mode. Detta skulle se ut som en rymdstation nästan. Sputnik typ.

Kända Berlintrakter.

Förintelsemonumentet är en av de mäktigaste platserna jag besökt. barnen mindes det från förra gången och kunde själva berätta om vad det var för minnesmonument. Det värmde att höra. Att resa är alltid givande och lärorikt.

Vi skulle till Check Point Charlie men innan det blev barnen intresserade av den stora gasklockan (!) som plötsligt tornade upp sig där. De ville in och var inte sena på att haka på.

Och oj vad glad jag är för det. Detta kan vara ett av de mest häftiga konst- och historieupplevelser jag haft. The wall, Die Mauer av Yadegar Asisi.

Konstnären Yadegar Asisi har skapat en enorm målning på innerväggen av gasklockan, ja i 360° faktiskt. Här ovan är skisserna. Han har tittat på fotografera från när muren gick här och detta var en passage där dödsjutningar skedde när folk försökte fly från öst till väst.

Visst ser det trovärdigt ut? Detta är alltså mitt fotografi på hans målning han gjort på väggen. Det som inte kommer med här hur ljuset i rummet hela tiden förändras så det blir mitt på dagen till skymning. Och hötalare utplacerade med ljud Bilar, hundar, skratt, köksskrammel osv. Så otroligt trovärdigt och påtagligt.

I ett annat rum fanns en mycket bra film som berättade om hur livet vid och med muren var. Känns så overkligt hur detta kunde vara verklighet för så många.

Hon i vit väst är verklig. Skylten på bilden är en variant av den verkliga. Den som…

På riktigt står på andra sidan gatan. Vid Checkpoint Charlie.

Ett mycket populärt fotoställe.

Och där åkte en karavan med Trabant-bilar förbi. Det är en turistattraktion – man får åka i Trabantbilar runt Berlin med guidning. De är ju så söta de små bilarna ändå.

Vi började bli trötta i benen och tog tunnelbanan.

Och så lite energipåfyllnad.

Våt nästa mål för dagen, och sista, var Östsidans mur som är en enda lång konstutställning, East side gallery.

Denna bild och del är den mest kända. Här blev det många frågor från barnen. Tack Google som kunde förklara både det ena och det andra.

Regnet försvann och det blev en fantastisk solnedgång. Solens persikostrålar landade på TV-tornet och glänste i silverbollen.

Och det var som om det brann i horisonten. Så vackert och häftigt hur alla liksom stannade upp och bara gapade (och fotograferade) här.

Efter en liten vila på hotellrummen så var vi hungriga på middag. Den restaurang vi ville till var fullbokad och med covid var det helt omöjligt att få plats nånstans verkade det som. Tillslut, kanske sista minuten innan barnen hade lagt sig på gatan och skrikit i protest, hittade vi en fantastisk indier. Vad det visade sig en helt fantastisk indisk restaurang som tog emot oss.

Jag älskar många indiska rätter, palak paneer är nog min favorit, men att få in en rykande het och osande sizlar är alltid så härligt.

“Spelade de inte den där låten alldeles nyss?” frågade jag familjen. Och snart gick det upp för oss att nån i personalen hade fem favoritlåtar och lät loopa dem om och om igen. Jag höll på att bli tokig. Men för att inte barnen skulle skämma sig genom golvet så höll jag tyst fast jag ville säga till. Musikval på restauranger är jag väldigt känslig för.

Jag vet inte hur många steg vi tog denna dag men det blev en hel del så att somna var inga problem. Så mycket vi hann med på bara en dag. Jösses, vad ska detta sluta när vi ju skulle vara där en hel vecka…

Dag två i Venedig (går dagen HÄR och tågluffen dit HÄR) skulle vi till Murano och Burano, två av öarna strax utan för. Det regnade rejält så det var liksom vatten åt alla håll men det hindrar inte oss.

Med en båttur på bara en halvtimma kommer man i land på Murano som är som ett mini-Venedig.  Mängder av kanaler men husen är lägre och enklare. Väldigt sött och vackert. Men det är inte det man ska fokuset på utan Murano är ett glasrike. Här finns det glasblåserier, glasbutiker och glasutställningar precis överallt.

Så häftigt att se allt hantverk verkligen överallt.

På riktigt glasblåsare bakom varje dörr.

Muranoglas är väldigt vackert och kreativt. Om du inte vet hur Muranoglas ser ut så är nog det mest typiska att det är mycket färg och mönster. Hur härligt det än är med färg så är det här den typ jag gillar mest – det randiga och vita.

För att få reda på mer om Muranos glashistoria besökte vi glasmuseet. Och en bra idé att komma undan regnet.

Känner du igen glaskronorna? Kanske den mest kända symbolen för Muranoglas skulle jag tro. Otroligt vackra och imponerande hantverk men kräver helt klart sitt rum. Inget man slänger in i en funkisvilla i en Stockholms förrort om man så säger.

När du ser dessa glasföremål så kanske du inte direkt tänker att de är något att skriva hem om men om jag säger att de är flera hundra år gamla så har jag din uppmärksamhet va?! Jag är i  alla fall hänförd.

Som sagt, Muranos glas har mycket färg. Och det var en trend med att glas skulle försöka härma andra material så som sten och marmor. De lyckades rätt bra måste jag säga.

På museet fanns även modernt glas. Helt plötsligt blev det väldigt skandinaviskt.

Avslutade med ett besök i kyrkan och där fann jag…

en helt fantastisk ljuskrona. Mot den mörka tavlan bakom och dagsljuset från de stora kyrkfönstren är den majestätisk.

Mot Burano – den färgglada ön

Med en ytterligare båttur kommer man till grannön Burano.

Vi har ju båtluffat i den Grekiska övärlden två gånger tidigare så det här med båt kan vi fast nu var det ju inga sträckor att tala om men ändå.

Om Murano har färgglatt glas vad har du Burano? Jo denna lilla ö har de mest färgglada husen du kan tänka dig.

Hade hört att det skulle vara riktigt spektakulärt men hade väl inte trott att det skulle vara så häftigt som det var. Helt fantastiskt att få gå runt på denna ö med alla dessa hus i alla regnbågens färger.

Nästan glad att det var mulet och grått för då kom verkligen alla färgerna fram ordentligt.

Visst blir man alldeles lycklig av färgerna?

Men det är inte bara färgade fasader som är Buranos grej utan här har det skapats spets i generationer.

Verkligen en hantverksresa blev det av vår utflykt i regnet. Och spets kan jag säga är mycket smidigare att få mig sig hem än en glaskaraff.  Nu blev det inge spets för mig denna gång men inspiration fick jag med mig.

Vände tillbaka till hamnen rätt blöta men med fyllt inspirationskonto.

Tog färjan som skulle ta oss ända till centralstationen. Det blev en tur på en timma.

Men det gör inget när det är ett äventyr.

Passerade det här konstverket som rests till biennalen. Rätt så mäktigt och vad jag förstod ska man kunna åka genom den.

Häftigt att åka förbi Markusplatsen som vi var på dagen innan. Och så mäktigt att se denna fantastiska stad på håll. Ett minne för livet, ett äventyr. Ett äventyr som skulle fortsätta mot Österrike och Salzburg nästa dag.

Resan till Venedig var lång (som jag skrev om igår) men energin var stark att få ge sig ut och se denna magiska, mytiska stad. Efter en god frukost hemma i vår hyrda lägenhet, med bekväma skor och öppet sinne tog vi fart. Nu skulle vi uppleva.

Det första som måste plåtas är ju de vackra gondolerna. Varenda en är som tagen från någon vacker film från förr. Och hur de där gondoljärerna lyckas parera mötande båtar, hantera trafikstockningar och smala passager är över mitt förstånd. Kräver nog sin erfarenhet.

Lite kuriosa om gondoler och Venedig…

Den här karaktäristiska fronten är inte bara vacker utan är även en motvikt till gondoljären. Ska väga 14 kg tydligen.

Sedan är de där 6 styckna flikarna en hint om de 6 styckna stadsdelarna av Venedig. Flikarna syns även på stadsflaggan som finns här ovan till höger.

Nu snackar vi kvalitetsloppis! Så himlans nedrigt att man ska luffa med ryggsäck för det är ju omöjligt att få hem glas utan att krascha. Och det är nästan smärtsamt att vara i Venedig om man är förtjust i glas som jag och ha ryggsäckspackning för här är det just glas som är specialiteten. Muranoglas is da shit.

Vill man göra en tidsresa så är det just det man gör här. Man liksom bara väntar på att Audrey Hepburn ska vinka från Rivabåten eller att handelsmän i 1600-talskläder ska komma runt hörnet.

Är man sugen på glass, bakverk eller kaffe så behöver du aldrig ta mer än två steg kändes det som. Italienarna är förtjusta i sina gofikor.

Markusplatsen

Vi hade inga fasta planer för dagen utan det var promenera oss runt staden och ta de landmärken som kom i vår väg. Som Markusplatsen tex.

Om Paris har Eiffeltornet, London har Big Ben och Rom sitt Coloseum så är Markusplatsen Venedigs arkitektoniska symbol.

Den fantastiska St Markuskyrkan, Venedigs katedral, med alla sina utsmyckningar jämnte det lite stramare och grafiska Dogepalatset på det stora torget vid kajen mot Adriatiska havet.

Delar av det stora torget på Markusplatsen ligger nästan förjämnan under vatten. Nu vet vi ju att det är ännu värre än på denna bild. Den största översvämningen på 50 år pågår just nu. Får ont i hjärtat när jag tänker på hur skört allt det vackra är.

Må allt detta magiskt vackra få återuppstå och leva vidare. Ja, man suckar och kippar efter andan.

Suckarnas bro

När jag var här 1990 så vet jag att jag stod just här och såg på suckarnas bro för det är det enda jag minns faktiskt.

Bron mellan husen har fått sitt namn av att i huset till vänster låg domstolen och de dömda fångarna gick över till andra huset för sitt straff. Där emellan ska det då ha suckats.

Allt är som en tavla här. Den här bilden känns nästan som någon målning från historien.

Arkaderna runt Markusplatsen är så vackra. Här ligger det legendariska Café Florian men att köpa en kaffe för lika mycket som för en hummer (typ) hoppad vi över.

Harrys bar

Sedan lämnade vi Markusplatsen för att gå bara något kvarter bort till Harrys bar. Kanske världens mest omtalade bar?

Här ska Hemingway suttit och skrivit och alla de kändisar som släckt sin törst här verkar otaliga. Vet inte vad jag hade väntat mig egentligen men hade väl inte trott att det var en väldans liten bar med ett fåtalet bord. Överraskande mysigt.

Och återigen var det som att kliva in i en annan tidsålder.

Utöver alla kändisar som klivit in här så är Harrys bar känd för sin signumdrink; Bellini: Champagne och vit persikopuré. Här föddes den snygga och goda drinken. Klart jag var tvungen att ta en jag med. Kostade som en hel måltid, ha ha.

Jag blev väldigt inspirerad av inredningen. Mitt funkishjärta plockade upp både det ena och andra.

Jag och dottern funderar över hur man tar sig till sina båtar som är parkerade i kanalerna. Visst måste man ta båten till båten?

Peggy Guggenheim

Guggenheimmuseet i New York är en av världens mest kända museum men att det även finns ett i Venedig kanske inte all känner till. Men detta är inte riktigt ett museum på det sättet utan detta är Peggy Guggenheims egna hem (ett helt palats!) och hennes samlingar.

Peggy Guggenheim älskade konst och stöttade unga konstnärer som hon trodde på. Här hemma hos henne finns alla kända konstnärer nu samlade på väggarna. Och hennes livs historia är så enastående. Du får läsa mer HÄR för hon är en sann inspiration!

Och hon var ju för cool. Kolla in brillorna till höger. Och till vänster finns en son som börjar storkna på konst. Helt klart dags för energitankning.

Caprese – den mest italienska salladen till mig och…

… gelato till barnen.

Rialto

Ännu ett landmärke är den kända bron Rialto. Den mest kända och det sägs även vara den äldsta bron. Bred bro med butikslokaler mitt på.

Sonen är världens mesta djurälskare och här blev han kompis med en italiensk trut. Här på skuggsidan lärde vi känna fåglar och på den andra var det makalös solnedgång.

Hur vackert kan det bli?

Promenerade lite på måfå och möter de vackraste vyerna, scenerna och liven. Som här är ett helt gäng barn som spelar fotboll och jag slängs in i en svartvit Fellini-film på en gång.

Jag älskar rostade kastanjer. Så underbart pilligt att skala och äta det varma nötköttet.

Dags att vända hem igen för att ladda om. Då tar man en vaporetto – en pendlande båtbuss.

Först trodde jag att hållplatsen var själva båten.

Kvällen lägger sig och staden får ett helt annat ljus. Återigen som en tavla.

Paradiso Perduto

Vi hade fått tipset att äta på Paradiso Perduto. En liten genuin fiskrestaurang med livemusik ibland och ett himla härligt liv. Här är det liv och rörelse. Sittande gäster, bargäster som rör sig lite överallt och sedan folk som kommer och käkar lite över disk.

Som att kliva in i en varm mysig famn.

Kärlek till mat med generösa fat överallt. Tallrikar plockas ihop av personalen bakom baren.

Alltid pennor med oss och ritböcker vi köpte på Guggenheim.

De här gratinerade musslorna med körsbärstomater satt som en smäck.

Eller vad sägs om detta förrättsfat? Så mycket gott och härligt.

Men kvällens klo var ändå ostpastan!

Till bordet kommer en kock rullandes på en vagn med nykokt pasta i en kastrull och gigantisk urgröpt ost. Han slevar över pastan i osten som med sin värme smälter osten.

Och så här ska peppar malas.

För att citera Sofia Loren: I’d much rather eat pasta and drink wine than be a size zero! Ett iv utan pasta är inte ett liv för mig. Och jag bara älskar bordsbokningen på väggen!

Att gå hem i den mörka Venedigkvällen är något alla borde få göra. Så magiskt.

Jag tror inte jag behöver berätta att vi var nöjda med vår dag och helt utmattade av alla fantastiska upplevelser.

Dagen därpå skulle vi till öarna strax utanför Murano och Burano. Det var en minst lika häftig dag. Återkommer med det.

Nu är det ett tag sedan vi var ute på vår tågluff från Stockholm till Venedig för att sedan resa upp norrut igen mot Salzburg och med Köpenhamn som sista stopp. Behövde några dagar för att liksom ta sats och se på bilderna. Förr lämnade jag in min 24 eller 36-bilders kamerarulle och för att hämtas en vecka senare. Nu när jag tänker på det är det bra att låta det gå tid mellan. Tid att smälta det hela och låta de egna minnesbilderna lägga sig först.

Det som dock har hänt vilket ju är fruktansvärt sorgligt och så läskigt är att det har skett en historiks översvämning i Venedig bara nån vecka efter vi var där. Jag ser nu på mina bilder med delade känslor. Jag kan ju inte ändra vår resa utan jag vill ändå tipsa om det vi upplevt.

I våras tågluffade vi första gången och det gav helt klart blodad tand så det skulle vi göra om. Att det blev så snart igen var inget vi trott. Förra tågluffen åkte vi till Paris (se inläggen därifrån HÄR) och till Berlin (se inläggen därifrån HÄR).

Hur tågluffar man?

För er som inte tågluffat så kan detta vara intressant: Vi hade köpt interrail-kort till alla i familjen och när de sedan kom bokade vi våra tågrutter och platsbiljetter. På Interrailkortet kan resa hur mycket som helst på ett givet antal dagar och det behövs inte alltid platsbiljett men då vi är fem personer samt har rätt små barn vill vi vara planerade så platsbiljetter minskar stressen om att få sittplats. Här finns det tjänster som är behjälpliga med att planer upp rutter och boka platser, tex Centralens resebutik i Kalmar.

Under resans ansvarar du för att skriva in dina resor i ditt Interrailkort.Varje delsträcka ska skrivas in. Jag vill inte jinxa det hela så jag skriver inte in innan trots att vi har hela rutten klar med platsbiljetter.

Vi packar i varsin ryggsäck för att kunna använda båda händerna att bära andra saker med och man vet aldrig hur terrängen är när man kommer fram för att ha rullväskor. Denna gång hade jag packat så lätt att jag var lite orolig halva resan. Var säker på att jag nån gång skulle komma på något jag glömt. Men ett par ordentliga skor, två par byxor och några få toppar räckte det alldeles utmärkt. Tog i lite mer för barnen för de råkar ut för olyckor lite oftare men det hade jag inte behövt.

Tågluff från Stockholm till Venedig

06.22 gick vårt X2000-tåg från Stockholm Central med destination Köpenhamn. Barn och make hade  haft en lång höst och jobbat hårt och var trötta så hela familjen slocknade som ljus typ redan i Södertälje. Jag hade jobb kvar att göra inför vår semester så jag fick möjlighet att i den tysta tågvagnen få allt klart. Jag har dessutom inte lika lätt för mig att somna på tåg, eller i något färdmedel alls faktiskt.

Sedan plockades matsäcksmackor fram, Uno spelades både en och tre gånger, korsordsblock avverkades, ljudsagor lyssnades på och promenader på tåget togs. Vi hade en lång dag framför oss. Vi skulle resa i drygt 36 timmar.

Framme i Köpenhamn och bara 18 min på oss till nästa tåg. Vår nästa rutt siktade mot Hamburg med två byten.

De danska tågen måste jag säga är allt annat än mysiga eller bekväma. Har inget att klaga på vad det gäller förseningar eller liknande men tågen är mer som pendeltåg än mysiga långåkningssalonger.

Tågbyte i Fredericia och vi fick se det längsta godståget någonsin. Container efter container åkte förbi. Säkert upp mot 50 vagnar.

Framme i Hamburg

Nu är det tredje gången vi landat i Hamburg och den här vyn, den med den stora blå Philips-loggan, är numer en klassiker. Den här stationen är verkligen en knutpunkt och alla språk talas, mat från hela världen i den stora food courten och alltid många i rörelse.

Vi hade över två timmar innan nattåget, Nightjet, skulle gå så vi hade planerat in att äta middag nånstans nära och runt stationen. Efter några nitar, tipset är att boka bord innan tydligen, så fick vi plats på Paulaner mitt emot stationen. Och det visade sig vara en fullträff. Vi var så varmt välkomna och våra stora ryggsäckar kunde vi gömma under ett piano.

Två av de bästa timmarna i mitt liv spenderades här. Ett så fantastiskt minne fick vi med oss.

När vi tågluffade i våras till Paris och Berlin var det en sak som slog mig; i Berlin hälsade alltid all servispersonal först på barnen och vi hade aldrig ens hunnit sätta oss innan det fanns ritpapper och pennor till barnen. I Paris var de alltid trevliga mot barnen men aldrig att det var fokus på dem.

Blev påmind om detta nu i Hamburg för här kom barnmenyn fram i samma sekund vi rörde oss mot bordet. Barnmeny och ritpapper i ett. Pennorna fick vi ta med om vi ville. Tyskar är helt underbara.

Varma, nybakade pretzels att doppa i stark tysk senap ihop med en lager. Värt hela resan bara det.

Den här pausen, mellanlandningen i Hamburg och på den här restaurangen var bara det ett helt underbart resmål i sig. Med resan bakom oss nu så är minnet av de få timmar vi hade här ett riktigt kärt minne.

Tror inte du förstår hur god den här tallriken var. Flertalet olika tyska signummätter på ett och samma fat. De där små grå korvarna fick jag bara smaka på för de slukade lillkillen. Han hade aldrig smakat godare korv.

Då var det bara gå till perrongen med nattåget mot Innsbruck. Efter en lång dag var vi trötta även om klockan inte var så sent slagen.

Vi var ju noviser på det här med nattåg i Europa och saker jag snabbt lärde mig var:
• Stuva undan väskor så snabbt som möjligt för det är mindre kupéer än vad jag föreställt mig.
• Liten toffla hade varit bra för att röra sig smidigt till toalett/tvättrum.
• Jag är 180 cm lång. Det verkar vara för långt för sängar på tåg. Maken är 199…
• Jag somnar om som ett barn på nattåg som rullar. Att vaggas till sömn kan jag bli beroende av.

Små barnfötter tillhörande nyvaken 5-åring. Vilka hjältar de var, all tre barnen sov jättebra.

Är det en annan värld där ute?

Så mysigt att få en frukostbricka. Uppskattades enormt av barnen. Ja, de fick ju varm choklad och två frasiga frallor med sylt. Ingen fiberrik frulle direkt här inte.

Är vi framme snart? Är vi framme snart??? Sängarna ihopfällda och en liten bit kvar till Innsbruck för nästa byte och sista biten.

Så bra med de här hörlurarna vi kopplar samman. Barnen älskar ljudböcker och sagor så här blev det sagostund. Från min telefon som synes, ha ha.

Så mäktigt att kliva av tåget och verkligen känna att vi rest till en annan värld. En värld där bergen dramatiskt reser sig rätt upp. Så häftigt.

Det var svårt att sluta fotografera för i de dalar vi åkte var som tavlor allihop.

Men sen, rätt plötligt, plande bergen ut och det blev platt landskap för att sedan försvinna helt. Det var som att tåget blivit en båt med vatten på båda sidor och tåget.

Väldigt mäktigt att rulla på vatten.

En sådan kämparfamilj är äntligen framme! Från Sverige via Tyskland var vi vi nu i Italien. Europa är coolt alltså!

Vi klev ut från centralstationen och att kanalerna börjar redan här tog mig med storm. Var inte riktigt beredd på att kanalerna verkligen var exakt överallt.

Senast jag var i Venedig var 1990 och då bara på 3 timmar så jag hade antingen glömt eller inte hunnit se då hur mycket kanaler det faktiskt är.

Laddade för att promenera fram till vår lägenhet vi hyrt. Alltid lika spännande att ge sig hän i en stad man inte känner.

Det var sommarvärme och promenad i vackra gränder.

Ska jag ta en bild på dig, frågade maken. Okej då, jag bjuda på mitt osminkade ansikte, hade i alla fall fått på mig läppstift på tåget. Men står man i en av världens vackraste städer så är ingen make up nog jämfört med denna italienska skönhet.

Tre mycket imponerade barn.

Blir det mer italienskt än så här? Blir det vackrare än såhär?

Och äntligen var vi då framme vid vår lägenhet. Men vi stannade inte länge på rummet. Bara lämna väskorna, sätta på mascara och ge sig ut i den italienska kvällen.

Fortsättning följer. Uppdatering: HÄR kan du läsa om vår första dag i Venedig.

Hurra, det känns så galet roligt att allt nu är klart, våra interailpass har kommit, alla platsbiljetter är reserverade och hotell bokade. Snart åker familjen ut på en ny tågluff och denna gång siktar vi på Venedig.

Vårens härliga tågluff till Paris och Berlin gav helt klart blodad tand så drömmen om en till luff tog fart. Och drömmen om att få se Venedig har varit stark länge så med lite efterforskningar så hittade vi vår rutt. Vis av erfarenhet från förra resan så blir det nattåg på de långa sträckorna. Bara det känns så spännande.

Restips till Venedig?

Nu ska det pluggas på om Venedig. Har du några tips? Jag tar gärna emot alla möjliga tankar och tips.

Då var det dags att lämna Berlin och påbörja slutet på vår tågluff. Vi valde att ta en natt i Köpenhamn på vägen hem mot Stockholm. Vi hade så klart kunnat ta någon helt ny stad för oss på vägen egentligen då vi besökt Köpenhamn rätt mycket och även rest dit med barnen men jag kan aldrig få nog av den staden. Det är liksom alltid en bra idé att lägga sin tid där. 

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2
• Paris – Berlin
• Berlin dag 1
• Berlin dag 2
• Berlin Tropical Islands

Resa med tåg från Berlin till Köpenhamn

Först t-bana från Savignyplatz till Centralstationen.

Och som jag skrev tidigare; den nya stationen är mäkta imponerande med tåg i hela tre våningar.

Och även denna gång hamnade vi i egen kupé. Väldigt lyxigt och skönt för oss som barnfamilj att inte störa andra.

Man roar sig med lite av varje…

Mot Köpenhamn men först ett byte i…

… Hamburg. Rolig känsla att vara tillbaka i Hamburg. Genast kände vi igen oss och med det lite världsvan känsla så att säga.

Och resekortet måste fyllas vid varje byte.

Det roligaste med sträckan Berlin – Köpenhamn var att tåget fick åka båt. Det tråkiga var att det var rälsarbete så sista biten i Danmark mot huvustaden blev på buss. Men en bussresa som blev den lugnaste ressträckan då alla somnade som stockar. 

Man får inte vara kvar på tåget när båten åker. Men vi ville så klart till båtens servering. Nu var vi sugna på dansk mat!

Det blev ett smørrebrø!

Och sen då en busstur till huvudstaden.

Väl framme vid Centralstationen gick vi bara några meter till vandrarhemmet Urban House. Vi kom fram vid middagstid och skulle resa vidare mot Stockholm morgonen därpå så ett så smidigt och billigt boende som möjligt var det vi önskade. Nu var Urban House en rejäl överraskning. Nedre plan var fyllt med folk i olika rum. Här fanns spelrum, lekrum, biorum, slapperum och så mycket mer. Jag är ingen van vandrarhemresenär men jag förstår verkligen grejen nu. Du kan resa ensam eller med få och på sådana här ställen hitta likasinnade. Det var som en ungdomsgård fast för alla åldrar. Dit vill jag tillbaka. 

En kväll i Köpenhamn med massa hygge

Lämnade vår packning på vårt väldigt rena, fräscha men enkla rum med våningssängar för att ge oss ut i den strålande Köpenhamnskvällen. 

Alltid inspirerande i Köpenhamn

Har man bara en kväll och några få timmar i Köpenhamn och vill få en rejäl dos av den danska huvudstaden så är Nyhavn alltid en bra idé. 

De är så härliga de där Köpenhamnarna!

Dansk mat, dansk öl, dansk stämning – ja hygge så det osar om det. 

Barnen fullkomligt älskade vår danska kväll.

Och att avsluta med smarriga churros var det ingen som klagade på.

Avslutade kvällen med promenad längs kajen, sedan Ströget med street art och avslutade med att passera utanför Tivoli med ett löfte om att gå in nästa gång.

Hem från Köpenhamn till Stockholm

Nästa dag var det då vår sista tågluff, från Köpenhamn hela vägen norrut till Stockholm. Efter 10 dagar i kappsäck kändes det helt rätt att komma hem. Samtidigt som vi verkligen inte var mätta på nåt av resmålen vi besökt. Snarare mer hungriga. Men luffandet var det precis lagom med. 

Resan hem kändes snabb och smidig. Det är ju duktig sträcka på 6 timmar men hela tågluffandet hade lärt oss att sitta lugnt i båten (tåget) och läsa, lyssna, rita, spela kort eller bara vara. Ett lunk som jag gärna tar med i vår vardag.  

En tiodagars tågluff i tre länder var över. Men vår önskan om att göra det igen och drömmen om en ny resa hade precis startat. Och alla minnen och nya kunskaper och erfarenheter har vi med oss för evigt. 

Ja det blev ett gäng inlägg från vår tågluff. Tack för att du orkat med min följetong och tack till alla som kommit med så många fina kommentarer om att jag har inspirerat till egna tågluffar. Ni anar inte vad glad det gör mig.

Och nu få vi se vad vi tar för resa nästa gång. För resa med tåg ihop med barnen – det ska vi gör mer av!

Vår sista dag i Berlin åkte vi hela vägen till tropikerna. Fast det låg bara en timma utanför stan. Tropical Islands är nog bland det mest knasiga, spektakulära och häftiga jag upplevt. Ett utflyktsmål som är något helt utöver det vanliga.

Jag ställde en fråga här på bloggen och mitt Instagram om tips inför vår tågluff och det  rasade in tips från er (läs allihop HÄR). Ett var just Tropical Islands.

Då vi skulle få tre hela dagar i Berlin så hade vi helt klart tiden att liksom lämna stan för en dag, annars vill jag gärna uppleva staden jag reser till så mycket som möjligt.

Vi tog tåget från station Fredrichstraße och åkte en timma.

“Men , vad är det där? Vad är det för rymdstation??”

Tropical Islands

Helt plötsligt ser vi en stor metallbyggnad utanför fönstret. Som om vi färdats ända till månen och vi är på väg till en rymdstation där de få rester av jordens civilisation kan överleva. Ja, lite så for mina tankar. Har du sett filmen Wall-E? Så kände jag.

I en gammal zeppelinarhangar har det skapats en tropisk värld. Fick höra att det faktiskt är världens största tropiska regnskog utanför tropikerna, bara en sådan sak.

Framme vid vår hållplats klev vi av tåget och rätt på bussen som tog oss hela vägen fram till entrén.

Utanför bara gapar jag över storleken på denna koloss. Hangaren är 360 meter lång. Ska jämföras med Eiffeltornet som är 300 meter högt.

Och så fort du kliver innanför dörrarna känns vartenda klädesplagg för mycket. Värmen är verkligen tropisk och fuktig.

Nu är Tropical Islands inte bara en tropisk regnskog utan det är kanske främst en vattenvärld med flertalet bassänger, vattenrutschbanor, vattenfall, pooler och lekplatser med vatten.

Sedan är det även ett hotell, ett nöjespalats med allt. Man kan bo på flertalet sätt; i mexikanska haciendor, thailändska strandhyddor, tält på sandstrand mm. Det är som flera olika kulturer samlas på ett ställe och allt är möjligt.

Du slussas in i en välkomsthall där du checkar in. Vi hade bokat våra platser bara två dagar innan. Det vi insåg att vi inte skulle hinna med på en dag var SPA-avdelningen. Den är omtalad och rekommenderad. Nästa gång måste jag testa det.

Där små hyddorna där uppe, det är hotellrum.

Här finns det att göra! Bada, leka, upptäcka, få ansiktsmålning, köra gokart och åka luftballong mm mm.

Sedan finns det även en utomhusanläggning du går genom en sluss för att komma till. Två pooler och rutschbanor.

Och så finns det en stadsgata med restauranger och butiker. Det tar ett tag att vänja sig vid att alla är så lättklädda.

Då det liksom är hela världen här på ett litet ställe finns så klart också mat från hela världen här. Eller nja, det var väl inte direkt kåldolmar och renskav men du fattar. Asiatiskt, italienskt, amerikanskt, mexikanskt osv.

Vi tog oss an den thailändska buffén och det var supergott. Såg fräscht ut och var verkligen det. Och vi blippade våra armband när vi betalade.

Det finns mängder av solstolar, tydligen är fönstren gjorda av ett material som släpper igenom solstrålarna så du kan sola. Det märktes på vissa badgäster som var knallröda på ryggarna.

Men det roliga är hur solstolarna var liksom paxade med handdukar. Men knappt någon låg där.

Sandstrand inomhus? Javisst. Och bra i nivåer för de mindre barnen så de inte helt plötsligt hamnar längre ut. Men poolen har inget djup utan du bottnar överallt.

Något som också upplevdes främmande (utöver all tropik) var omklädesrummet. Vi fick armband när vi klev in med ett digitalt lås för våra klädskåp samt att det var ett betalkort som vi laddat med innan. Så varken nycklar eller pengar behöver man ha med in i tropikerna. Men, omklädesrummet är unisex. Som ett gigantisk rum med hela kvarter av klädskåp. Små hytter som man kan byta om i finns men det var inte så nog med det tyckte vissa.

Jag och dottern tog en promenad i regnskogen. Vi hade inga badskor med oss så här travade vi runt barfota och endast iförda bikini. Väldigt speciellt.

Som sagt, en hel regnskog.

När vi var nästintill uppluckrade av allt badande vände vi hemåt igen. Men på Tropical Islands skulle festen fortsätta. Tydligen är det shower på kvällarna. Byter folk om då till kläder eller fortsätter de med sina bakläder?

Väl inne i stan började det mörkna och vi var hungriga. Dags att hitta restaurang.

Dicke Wirtin

Nu ville vi komma tillbaka på riktigt till Berlin och den tyska matkulturen så vi kände starkt att det var tysk husmanskost vi ville ha. Och det var ju sista kvällen i Berlin!

Nära vårt hotell ligger Dicke Wirtin som skulle ge oss allt det vi önskade.

Dicke Wirtin betyder den tjocka värdinnan. Och här är hon! Hon ser rätt sur ut faktiskt men på detta ställe var det allt annat än sura miner. Vi fick plats fast det egentligen inte fanns bord. Några gäster fick flytta på sig och vips fick vi ett eget bord. Så snällt.

Här jobbar de med maximalism!

Och som alltid, barnen fick ritpapper. Ja, faktiskt en egen barnmeny som också var ritpapper.

Närodlad, nyskördad vit sparris med hollandaise. Ja tack!

Så pass, skådespelaren Marika Lagercrantz har varit här tydligen.

Sedan var vi mätta, trötta och väldigt rena. Och redo för att gå till hotellet. Packa ihop våra ryggsäckar för tidigt nästa morgon så skulle vi vidare. Till Köpenhamn!

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2
• Paris – Berlin
• Berlin dag 1
• Berlin dag 2

Berlin, jag sa det här om dagen och säger det igen, är en helt fantastisk stad. Vi hade fyra nätter i Berlin och med vårt upplägg fick vi tre fullmatade dagar. Två dagar i stan och en utanför och den dagen kommer jag återkomma med inom kort. Kanske med det mest spektakulära och knasigaste utflyktsmålet jag besökt. Bra cliffhanger va, ha ha!

Dag två i Berlin blev en heldag men uppdelad på tre ställen; på en av de bästa fruksotsställena jag vet, på zoo och sedan middag i det Berlinarna kan bäst: utomhusrestaruanger i parker. Så häng på!

Café Einstein – en berlinpärla

Jag har varit i Berlin två gånger tidigare och båda gångerna har jag besökt Cafe Einstein. Alltid längtat tillbaka så nu när vi var i stan var ett besök dit en självklarhet. Ja, ett krav!

I en fristående villa, som ett stadspalats i miniformat, ligger detta magiska ställe. När du kliver in så tidsreser du bakåt i tiden till ett Berlin som inte haft några krig eller delningar.

Här serveras frukost hela dagen så du kan lätt ta sovmorgon och trilla in här när det passar för en croissant med aprikosmarmelad och två kokta ägg i glas med gräslök. En spännande servering av ägg jag även gjort hemma om du minns.

Älskar allt med miljön här. Och sorlet från gästerna med klirr från skedar i koppar och smörknivar mot tallrikar är så ljuvlig.

Och som jag sagt tidigare: Berlinarna är underbara på att ge barnen all fokus. Pennor och ritpapper kom in så fort personalen såg våra små barn.

Behöver jag ens säga hur bra detta är???

Och jag vill också baka bröd med en stämpel med mitt namn på.

När man är som lyckligast och solen som härligast – då tar man en selfie (om än suddig) för att lägga i sin novemberlåda, eller hur???

Det var så mycket mat då vi beställde 4 vuxen-frukostar vilket jag tänkte kunde funka för oss 5 men det blev massor över. Jag hatar att slänga mat så vi gjorde picknickmackor av allt som blev över. Ja, vi hade ju betalt för det så det gick väl bra? Så frukosten blev även vår lunchmat några timmar senare. Sweet!

En stark symbol för Berlin är den lille gubben Ampelmann. När Berlin var delat fanns denne söte röda och gröna gubben i Östeberlin. När staden slogs ihop tyckte Berlinarna mer om Ampelmann än den “vanlige” gubben i väst. Her Ampelmann syns numer lite här och var, har faktiskt en helt egen butik och du kan köpa honom som souvenirer på alla de möjliga sätt. Han är också en indikation om du är i gamla öst eller väst.

Kidsen föll för honom och varje gång det var rödljus så stod de likt herr Ampelmann som skolpoliser.

När det var grönt ljus gick vi till Berlin zoo. Något barnen längtat till redan innan vi lämnade Sverige. De är sådana djurälskare.

Berlin zoo

“Var är vi? Vart ska vi? Var finns pandorna? Jag vill se ödlor”

Får alltid lite dubbla känslor när jag är på zoo. Barnen blir så överförtjusta och superlyckliga när de får se exotiska djur och de lär sig massor. Samtidigt som det här med att ha djur i fångenskap skaver i mig. Måste erkännas.

Men något som inte skaver alls utan tvärt om inspirerar var den vackra arkitekturen här på zoo. Mycket är bevarat och annat uppbyggt efter bombningar. Det sägs att när bomberna träffade zoo sprang det vilda djur runt på gatorna mitt inne i stan.

Ett enkelt hönshus. Eller superavancerat snarare. Så vackert.

En gigantisk lekplats som barnen älskade. Den var verkligen så fin och rolig. Passade både 5-åringen och 10-åringen. Och hon däremellan.

Det bästa med att besöka en djurpark är möjligheten att komma djuren nära. På petting zoo finns det möjlighet till att både få mata och klappa olika djur. Främst djur från bondgårdar. Gissa om barnens förtjusning över alla de söta små lammungar och killingar de hade möjlighet att få klappa.

En liten automat med mat.

Sonen hade kunnat stanna i timmar här.

Närkontakt av tredje graden.

Undrar så vad detta hus har använts till. Har apor bott i det?

Sedan är det bara så vackert att strosa runt i den fina parken.

Vi hade valt att sluta på topp och för att inte missa det vackra vädret valde vi inomhusbesöket till slutet – akvariet.

Bland det roligaste barnen vet är att skrämma mig med spindlar, larver, kackerlackor och annat sådant som kryper. Ormar har jag inga problem med utan det är de där med för många ben och de som liksom rasslar när de rör sig. Hela turen här inne verkade gå ut på att de skulle föra mig till olika montrar och skrämma mig. Men vad gör man inte för barnen.

Men det jag tar med mig från akvariet var den helt enastående inredningen och de vackra rummen. Hur de jobbade med ljus och rymd. För hur visar man maneter så det blir skoj? Jo man öser in en massa och ljussätter så det ser ut som rymdvarelser.

Blyfönster. När kommer det tillbaka? Ni minns Tiffanylamporna va? Här blev jag så förtjust i just färgade blyfönster.

Vi var bland de sista som lämnade zoo så vi kan verkligen känna att vi fått krama ut det sista Berlin zoo kunde ge den dagen.

Kvällen var på gång i staden, en solig försommarkväll som det liksom pyrde om. Detta var ju i påskas och alla var lite överrumplade av värmen så alla uteserveringar, parker och ställen var fullproppade på soltörstande (och kanske öltörstande) människor.

Schleusenkrug – trädgårdsrestaurang

Vi var superhungriga och vi hade siktet inställt på Schleusenkrug. Ligger bara några promenadminuter från Berlin zoo och in i Tiergarten. Eller som de säger: The beer garden in Tiergarten. Alltid kul med rim, ha ha.

Något jag avundas Berlinarna på är deras utomhusrestauranger. Så trevligt sätt att umgås. Folk kommer och går, sitter där det finns plats, äter mycket eller inget. Barnen får springa runt, samtal skapas mellan främlingar som delar bord. Åh vad jag önskar att vi hade mer sådant här hemma och inte bara vid sådana där ordnade festivaler under fyra dagar inklämt i Kungsträdgården och hela stan kommer för att spilla öl från sina plastglas. Förlåt, nu lät jag bitter men det är verkligen sådan skillnad.

Man beställer från luckan och de kommer ut med maten. Imponerad över logistiken då det är en himla stor yta.

Alltid testa nya saker. Fritz-kola tyckte kidsen var superkul och knasigt. Annorlunda.

Och man kan ju undra om ett öl med ett barn i en ölsejdel i logotypen skulle godkännas hemma i regelsverige…?

Underbar mat. Så mycket gott för alla åldrar.

Så klart fanns det lekplats för barnen. Skepp o’hoj så seglar vi bort.

Det där låga försommarljuset på kvällstid. Finns inget finare än det skulle jag tro.

Sen tog vi oss hem. Våra, mätta och glada. Och återigen helt överväldigade av allt det Berlin har att ge.

Dagen efter skulle det bli något helt annat. Något jag i min vildaste fantasi aldrig vågat tro. Så stay tuned för resan fortsätter.

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2
• Paris – Berlin
• Berlin dag 1

Berlin! Wow, vilken stad alltså!!! Jag kan inte med ord säga hur mycket jag älskar den staden. Jag har varit där två gånger tidigare och då rest med maken och utan barn. Om man vill äta gott, gå i snygga barer, shoppa loss både högt och lågt och ta del av MASSA historia så är Berlin verkligen staden för dig.

Men hur skulle det bli att resa med barn? Det visade sig vara en ännu bättre stad än vad jag kunnat tro för mer barnanpassade stad får man leta efter. På merparten av restaurangerna vi kom till hann vi inte ens beställa mat innan barnen fått pennor och ritblock. Och det gällde både dag och kväll.

Och nu skulle jag vilja ge lite snabb fakta om staden men det är ju så klart omöjligt att göra här då det är en galet komplex stad historiemässigt sätt. Vi har det dekadenta 20-talet, depressionen på 30-talet och så klart nazityskland med all den hemska bombningen. Fick den lite knasiga siffran att 60-90% av alla hus bombades. (Rätt förvirrande siffra – var det 60 eller 90% av alla hus???). Sedan kommer delningen av staden och kalla kriget. Den västra delen får se på massa tv-kanaler, äta hamburgare och gå klädda i jeans. På andra sidan muren är det två kanaler, knappt några barnprogram och kontrollerade nyhetssändningar (öh… känns igen på nåt sätt från min barndom…). Sedan kommer 90-talet och det finns hur många ledig lägenheter som helst i den sammanslagna stan så det blir krav på att vara skriven där för det var många som köpte för att bara hyra ut. Och så idag där vi har en helt fantastisk, blomstrande och kokande stad.

Okej då, det blev inte så kort ändå men du fattar – staden har så mycket att ge!

Hursomhelst. Efter den långa tågdagen innan var vi redo för Berlin. Vår första heldag i den tyska huvudstaden hade vi några saker förbokade och inplanerade men det var också bara till att gå på känn.

Yngste sonen hade lärt sig guten Morgen så han började med att öppna fönstren och skrika just detta ut över hela gatan. Han är full av liv den lille.

Frukost på stället på hörnet. Och jag måste lägga in en spaning. Jag skulle säga att vi i Sverige är duktiga på eko-mat och så men jag upplevde det som tyskarna tar oss där. Så många ställen som var helt ekologiska. Just sayin.

Tunnelbana till Alexanderplatz.

Det galet mäktiga tv-tornet i forna Östberlin. Vad jag förstått så byggdes det extra högt så det skulle synas ordentligt till Västberlin och visa att man här i Öst minsann ligger i framkant.

Hissar går upp till silverbollen där det finns utsiktsvåning i två våningar. Den nedre har utsiktsfönster med kikare och en bar med barsnacks. En våning upp ligger en restaurang. Maken hade bokat bord där i tornet för lunch. Och nu ska du höra: Restaurangen snurrar!!!

Som den James Bond-älskare jag är känner jag mig som en Bondbrud i den här 60-talspärla. Den byggdes i Sputnik-eran och har tydliga referenser till rymdfarkoster.

Kö till hissen. Då bord var bokat fick vi gräddfil till hissen med direkttransport upp. Annars kan det vara långa, tråkiga köer.

Sa jag rymdfarkost??? Taket i hissen var av glas. Glad att det inte var golvet som var av glas…

Så läckert här uppe. Men vi gick då ytterligare en våning till…

… restaurangen Sphere.

Och så snurrar då hela restaurangen. Mitten är stilla och golvet med borden snurrar runt. Ett helt fantastiskt sätt att få se hela Berlin.

Och barnen hade knappt satt sig innan de fick pennor och teckningar att måla på.

Det kostar pengar att åka upp, att boka bord och så klart att äta så det blir en del pengar som går åt till detta besök men oj så värt. Maten var helt okej – menyn var rolig då den var uppdelad i favoriträtter från olika årtionden.

Efter detta ville vi hålla hos på marken och ett ställe jag besökt tidigare som jag verkligen ville tillbaka till var Hackescher-markt. Ett helt kvarter med butiker och restauranger inne i gårdshusen. Så trevligt att strosa runt här och gå in och ut i butikerna.

Här finns väldigt många olika typer av butiker, allt från choklad till lädergods.

Om jag nu inte hade en begränsad ryggsäck hade det varit fint att köpa världens vackraste kakel här.

Men något annat världsagott som däremot går att få med sig är en riktigt god kopp kaffe. Hos Ben Rahim finns inget snabbkaffe utan det görs gediget kaffe här.

Med kaffe i magen och fina lyxparliner i väskan styrde vi kosan mot Prenzlauer Berg, Kastanienallee.

Underbart att bara gå och känna staden. Älskar de här kvarteren. Vårt mål var utomhusparken Pratergarten.

En hel park med massa långbord och runt om finns matkiosker med försäljning. Lekplats för barnen och en stor scen jag gissar det är shower på ibland.

Nybakade, superfärska mjuka pretzels med grovsalt. Saknar detta bröd som tusan här hemma.

Så roligt förhållande korv och bröd. En stor kryddig korv i världens minsta fralla. Och öl med citron – man tar seden dit man kommer.

Barnen ville åka kanalbåt i Paris men det var fullt. Här i Berlin fanns det massa olika båtar och företag så inga problem att hoppa på en båt för en fin sightseeing.

Med små lurar fick vi guidning på svenska. Det gillade barnen. Och jag! Du ser ju hur glad jag är, ha ha!

Och det som är kul med båtturer är att man få se delar man inte själv skulle kommit till. Skulle lätt ha kunnat sitta här på kanalkanten i solstol med en god öl utan att det skulle ha gjort ont.

Det är lätt att missa alla de häftiga arkitektmötena i denna stad. Måste stanna upp och se historia möter nutid.

Unter der Linden – Så vacker paradgata som går upp mot en av Berlins landmärke Brandenburger tor.

Strax bortanför Brandenburger tor finns ett annat landmärke som är helt enastående. Det är Förintelsemonumentet som skapar så mycket känslor. Från små låga rektanglar blir det som en skog att gå vilse i, hela 19 000 kvadratmeter faktiskt.

Dagen och kvällen avslutades med en koreansk barbeque. Det är överlag ett bra Berlintips att gå på en asiatisk restaurang. Finns  så enormt många som är riktigt bra. Ett tips är boken Berlin för foodisar som vi hade med oss.

För dig som inte ätit koreansk barbeque så är det en stekplatta mitt på bordet som maten steks på. Har ätit det förut och då fick vi laga själva men här var det ägarinnan som var boss över grillen.

Alltid kul att dela mat och lägga till alla tillbehör.

Vi tog inte taxi hem utan promenerade då vi var nära hotellet men jag bara älskar de här taxiskyltarna. Och alla taxibilar är beigea, lätta att se.

Toknöjda och supertrötta kom vi i säng. Få oss en rejäl godnattsömn för nästa dag skulle vi till Berlin Zoo. Något man inte tar på en kvart direkt…

Ja, äntligen kommer det inlägg med mer från vår tågluff, lite svårt att få tiden att sätt ihop men nu så!

Då var det dags att tuffa vidare på vår tågluff. Nu lämnar vi Paris för att åka till Berlin. Så häftigt att vår resa byter äventyr hela tiden.

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2

I tidig morgonsol klev vi ut i det nyvakna Paris. Ganska tomt på gatorna förutom alla de skolbarn vi mötte. (BTW: så imponerad över att familjer pallar klä upp sina barn så tjusigt till en vanlig skoldag)

Promenaden till stationen gick snabbare åt detta håll än förra gången. Alltid så eller hur? När du inte riktigt vet vart du ska tar vägen längre tid.

Ryggsäck på, morgonrufsig och tokladdad. Samtidigt som jag gärna stannat dubbelt så länge i Paris. Lämnar helt klart en del av mitt hjärta i Paris och vill tillbaka snart igen.

09.06 skulle tåget gå så vi hade god marginal. Bra där!

Barnen blev så glada när de såg att vårt tåg, första delen, var en dubbeldäckare. Vi hade dock platser på nedre våningen men det var sjukt häftigt för det nedre planet är nersänkt i jämförelse med vanliga tåg. Så vi satt liksom supernära marken och den franska naturen svischade förbi närmare än någonsin.

Den sista franska måltiden blev en take away från tågstationen. En sista baguett.

Det här med kedjekopplade hörlurar och ljudbok är verkligen en hit. Och jag uppskattar så mycket att de delar samma upplevelse. Till skillnad från att sitta med varsin skärm, helt isolerade, så gör de något ihop fast det ändå är något de liksom inte gör. Att resa utan skärmar har blivit en självklarhet för dem men med det är det inte en självklarhet att det gör resan enklare.

Nackkuddarna köpte vi i somras på vår senaste båtluff. Så värdefulla att mysa in sig i. Perfekt för alla typer av luff alltså.

Då sa vi hej då till Frankrike och tuffade in i Tyskland. Byte av tåg och byte av tågföretag. Från franska SNCF och dubbeldäckaren i andra klass till tyska DB och egen kupé i första klass.

Jag och dottern tog första lunchpasset i restaurangvagnen. Vita dukar, heltäckningsmatta, a la carte meny och skön stämning.

Ut på tågtur, aldrig sur. Eller nja, syskonbråk varvat med syskonkärlek i ett väldans snabbt skiftande tempo om jag ska vara ärlig.

Alltid en tavla att titta på.

Framme i Berlin! Och som du ser på klockan så tog resan Paris – Berlin nästan 9 timmar men det var inte alls så segt och långtråkigt som man kan tro när man hör tiden 9 timmar. Byten, aktiviteter, restaurangvagnsbesök och promenader på tåget äter upp tiden. Och återigen – att titta ut genom fönstret och låta tankarna vandra är så underbart.

Berlins nya tågstation är gigantisk och har tågspår i alla riktningar. Den förra var en station man hamnade i som en återvändsgränd. Den kejsare/kung som byggde den hade nämligen visionen om att Berlin är en stad man åker till. Inte passerar. Och då den är så gigantisk finns även koppling med tunnelbanan smidigt till hands.

Så med t-banan tog vi oss sista biten till vårt hotell, Novum Hotel Gates.

Checkade in, lämnade våra ryggsäckar, åt upp godiset som det snälla hotellet lagt på våra kuddar och rusade ut på stan. inte en sekund att missa och vi tog en god spännande asiatisk middag på en uteservering.

Och det där med att man möter våren i Paris – då mötte vi försommaren i Berlin. Men möra efter resan och då vi visste att vår första hela dag i Berlin dagen efter blev det en tidig kväll. Och med heltäckande gardiner från golv till tak så sov vi alla 5 som stockar. Länge!

Imorgon lägger jag upp vår dag i Berlin som blev en helt magisk dag. Perfekt för både stora och små.

Efter gårdagen med en stadspromenad på nästan 2,5 mil var vi redo för en dag till i Paris. Kanske att vi inte skulle vandra runt så mycket men vi hade ju endast en dag kvar på vår tågluff här i Paris så bäst att nyttja den till fullo.

Började med att lämna vårt hotell för frukost runt hörnet. En klassisk frukost med baguett, kaffe och croissant var önskan.

På en uteservering i ett lätt vårrregn åt vi vår frukost. Nu var batterierna laddade och vi var redo. Vi skulle börja dagen med att ta oss in i området Sentier och strosa mest för att känna in staden.

Något som slog mig rätt snabbt i Paris var alla motorcyklar. Eller stora moppar – var går gränsen? Men jösses vad många som svischar hitan och dina på gatorna. Tog mig ett tag att vänja mig att se upp för dem.

På väg mot Rue Montorgueil gick vi på Rue Poissonière och där passerade jag en butik jag läst om innan som tyvärr var stängd. Jade Design är en butik som endast säljer växtterrarium. Liiiite svårt att transportera hem på alla tåg kanske så det var tur det var stängt, ha ha. Men inspirerad till tusen av bara fönstershoppingen.

Och så kom vi då fram till Rue Montorgueil. Visste inte så mycket innan än att “detta är Paris” – ja som att gå in Amelie-filmen typ. Och det skriver jag under på.

Hela gatan är så ljuvlig och om jag någonsin bor i Paris och ska handla mina vardagsköp någonstans så vill jag göra det här. Varenda butik hade sin specialitet och alla råvaror var så lockande.

Och när jag, i min framtida parisfantasi, handlar kan jag pusta ut lite här och var på alla caféer som ligger mellan butikerna.

Aldrig någonsin sett vackrare och mer fantastiska grönsaker än i denna grönsakshandel.Tog närmare 10 bilder här bara på grönsaker men det ska du slippa se. Men jag är nästan fortfarande i chock. Så här vill jag också ha det när jag handlar. Inga vakuumförpackade paprikor, eller svettiga champinjoner i plastlådor.

Japp, en hel snigelrestaurang. Nu hade vi ju ätit escargots kvällen innan så vi var rätt nöjda men matglade sonen blev ändå lite lockad. Nästa gång!

Denna gata lägger jag i minnet som en av de vackraste jag gått på. Så mycket inspiration och så mycket kärlek till råvaror, kokkonst och matlagning.

har man ingen balkong så gör man ändå det man kan. Smart och fint ju!

En springa-av-sig-park är bra att trilla in i.

Min mest franska utstyrsel jag kan tänka mig – svart klänning och svarta strumpbyxor.

När batterierna började tryta så hade vi turen att bokstavligen gå in detta hörn av Rue du Post Louis-Phillippe för påfyllnad. Aux Merveilleux gör de mest makalösa gräddbullarna. Krämig gräddkräm på ett kex och sedan rullas himmelskapet i olika strössel eller kross. Ja tack, vi tar ett gäng!

Och de bakas på plats vilket skapade publik ute på gatan. Jag blev superinspirerad och vill testa göra egna.

Vägg i vägg på Rue François Miron ligger denna juvel. Izraël har precis allt du kan tänka dig i matväg. Som att gå in i Narnias garderob och försvinna in en parallell värld.

Vi hade pratat på tåget innan vi kom till Paris vad vi hade för önskemål i staden och makens toppönskan var ett besök i Marché des enfants rouge. En gammal saluhall som sägs inte ha ändrats på hundratalet år. Här kan du handla råvaror och du kan äta mitt bland detta.

Jag hade svårt att greppa stället då det verkligen har ett annat upplägg än de saluhallar jag är van vid. Detta är mer som korridorer och med försäljning bakom höga glasdiskar. Men när jag liksom lugnat mig och börjat fatta blev jag alldeles kär.

Hade jag och maken rest själva hade jag mer än gärna satt mig i skaldjursdelen med en liten skaldjursplatå och något bubbligt i glaset men det får bli nästa resa.

Som i alla saluhallar värda att höjas till skyarna ska det finnas mat för alla smaker och det gjorde det här. Faktiskt galet svårt att välja vilken matkultur jag ville gå på. Kidsen valde italiensk pizza och medelhavsmeze.

Jag valde tillslut galet goda tagines och couscous från Marocko. Så gott med citronkyckling och sultanrussin i couscous.

Mätta och utvilade gick vi vidare. Mot kanalerna och slussarna.

Mäktig spegel mitt i stan. Här ville barnen ta en kanalbåt men de var fullbokade. Lovade dem att vi minsann skulle åka kanalbåt i Berlin. Lyxigt att liksom ta det man missar i en stad i en annan bara dagarna ifrån varann. Coolaste grejen med tågluff.

Häftig grönska mitt i stan. Och mitt finaste gäng!

Alltid kul med att se en båt slussa.

Då vi skulle ta tåget tidigt nästa morgon ville vi ta en tidig kväll så vi vände tillbaka till våra kvarter.

När vi kom första kvällen så såg jag en restaurang mittemot vårt hotell där köerna ringlade långa utanför. Vad är det för ställe? Varför är det så poppis?

På fråga ett: Det heter Bouillon Chartier. Fråga två: Det är så franskt att det nästan blir fnissigt och priserna är osannolikt bra.

Då vi tog en tidig middag var det ingen kö utan vi fick bord på en gång men bara nån halvtimma senare var det fullt. Där hade vi tur!

Vem vill inte dricka en arrogant groda? Det ville i alla fall jag å maken.

Ser du hyllorna av mässing ovanför borden? Som hatthyllor på tag för alla gästerna att lägga sina tillhörigheter. Sådant gillar jag.

På pappersduken skriver servitören ner beställningarna. Återigen detaljerna som gör det.

Kvällen innan åt vi en sådan där rättfram middag och det blev det även här. Endivesallad med gorgonzola är  just endiver med gorgonzola. Förövrigt en helt magisk kombination jag genast måste göra hemma.

Det är en väldigt familjär stämning här med mycket rörelse och hög ljudnivå. Lätt att känna sig avslappnad och njuta av en rolig kväll.

Frågesport för hela familjen förlänger middagen.

Och återigen den där rättframma maten jag älskar. Fisk med fänkål visade sig inte vara fisk med grönsaken fänkål som sallad eller bakad som jag trodde utan kryddan fänkål. Inte lätt att veta, ha ha. Beställde en tallrik med marinerade stekta champinjoner till.

Jag blev photobombed! Du vet, när någon ska ta en bild av dig där du ska se lite snygg och världsvan ut och någon hoppar in i bilden precis när den tas och liksom bombar bilden. Vi hade den mest underbara servitören som du ser, ha ha!

Två av de finaste jag vet.

Sagt det förut och säger det igen: finns det papper och penna har man aldrig tråkigt!

När ljudvolymen och skramlet från tallrikar, bestik och glas fyllde hela lokalen tackade vi för oss.

Medan kvällen i Paris bara hade börjat. Kön här ringlar först inne i rummet till vänster där det finns en bar så de i kön kan få sig ett gott glas medan de väntar och sedan går kön ut igen och mot dörren till höger. Som sagt; poppis ställe!

Dags att packa ryggsäckarna för att tidigt nästa morgon ta tåget till Berlin. Vår resa fortsätter.

Då vaknade vi upp för första gången i Paris och laddade för en heldag. Vi hade letat i guideböcker efter bra stråk att promenera i och problemet är att typ hela Paris lämpar sig att promenera i. Alla dessa olika områden och sedan de klassiska vyerna.

Vi hade två dagar i Paris så vi bestämde att den första dagen skulle bli till strosa i de klassiska kavarteren, kanske de lite mer turistiga som Louvren, Champs elysee, Eiffeltornet och avsluta med en restaurang maken besökt för ca 25 år sedan och är en riktig pärla. Så det var ju bara att ta på sig promenadskorna och börja gå.

Men först en frukost.

Jag har aldrig varit den där turisten som vill gå på alla museum eller gå på utställningar. För mig är det mycket viktigare att gå runt i den stad jag besöker och ta in kulturen. Se något som inte finns hemma. Ta all inspiration jag kan. Så att se en restaurang som denna ovan som är som en liten skogskoja inknökat i ett bostadshus är för mig det jag vill när jag besöker ett nytt ställe. Något helt annat och nytt.

De kända saluhallarna Les Halles är inte vad de var förr utan ombyggt till en modern shoppinggalleria. Utanför hittade barnen något de rankar som bland det bästa med hela tågluffen.

Ur marken på den stenlagda platsen sprutar det ånga, eller som jättestora blomsprutor för det var kallt vatten.

Barnen ville aldrig lämna torget. Det var så kul att se hur de sprang runt, kiknade av skratt och busade.

Möta våren i Paris. Visst låter det bekant? Och nu kan jag säga att jag har gjort det.

Jag skrev i tidigare inlägg vad jag ville få ut av mitt Parisbesök och dottern hade bara en sak: äta Macarons.

Utanför Paris stadshus finns den mest fantastiska parisiska karusellen. Som en scen ur en fransk film kan jag tycka.

Gjorde mitt bästa för att smälta in.

Floden Seine flyter genom Paris och över den går massa broar. Allt är så vackert så man smäller av. Vart man än vrider sig är det som ett vykort.

Den bästa tösen jag vet!

Om man har en sådan här fasad behöver man nog inte tänka så mycket mer på sin image.

Och så kom vi då till Notre Dame. Med sin spira i behåll.

Här stod jag och föreläste för barnen hur kyrkan började byggas under den gotiska eran, som syns på den vänstra dörren med kantig topp, men trenden svängde till den romerska och resten av dörrarna blev helt böjda. Att kyrkan bara någon timma senare var i brand är fortfarande svårt att ta in faktiskt.

Vi hade en tävling; den som först ser Eiffeltornet får en godis.

Här vann dottern. Där är Eiffeltornet. Äntligen!

Du vet hur man säger boklådor om bokaffärer? Det är här det trycket kommer ifrån fick jag lära mig. Det har väl typ alltid varit boklådor  längs med Seine vad jag vet.

Louvren – världens mest besökta museum. Byggdes först som ett kungligtpalats. Jag har alltid undrat vad de fyllde alla dessa enorma salar med när det var tänkt som residens.

Vi ville inte lägga timmar på att stå i kö så vi vandrade vidare till Tuilerieträdgården som ligger jämte.

Flertalet caféer i trädgården påminde oss om att vi var hungriga.

Croque Monsieur och crepe gav smak av Frankrike.

Bredvid Tuilerieträdgården ligger gator fyllda med shopping. Många dyra och kända så det är inte fyndhörnan som gäller här.

Jag ville till gatan Rue Saint-Honoré och butiken Astier de Villatte då jag hört och läst så mycket om det stället. Världens coolaste mops välkomnade.

Tvärs över gatan ligger Aesop. Och längs med hela gatan ligger alla kända varumärken du behöver för att känna att du är i modets huvudstad.

Vidare i vår promenad och klassiska Parisiska vyer. Här är obelisken med den berömda rondellen som sägs vara utan trafikregler. Alla kör lite hur som helst.

Här börjar Champs Elysee där vi hade ett mål, nämligen macaron-mecka; La Duree.

Och rätt som det är när vi går där passerar vi skobutiken med stort S! Jag blev alldeles svimfärdig.

Jag köper så sällan kläder och näst intill aldrig skor. Men jag har ett par skor som är mina snygg-skor med hög klack och de köpte jag i London för 9 år sedan. Märket är Repetto och är från Paris.

Repetto startade sin verksamhet med att göra balettskor och utvecklade till dansskor. Nu är ju dansskor så välbyggda så det var inte bara dansare som började köpa skorna. Nu är det både äkta balettskor och vanliga skor men med bästa passformen.

Den berömda röda ballerinaskon – den kommer härifrån och startade hela grejen med ballerinaskor.

Jag tänkte att om jag älskar mina Repettoskor efter 9 år kanske jag ska investera (ja, de är inte billiga) i ett par till. De jag har är grå så ett par svarta tänkte jag. Och så blev det. Där försvann hela shoppingbudgeten.

Och några meter till låg då äntligen La Duree. Nästan lika poppis som Louvren, ha ha.

Det är en butik där du får ta med dig söta lådor med macarons men det är även café och restaurang.

Vi valde att plocka en liten låda och sätta oss på parkbänken på en tyst tvärgata. Här behövdes det både fyllas på med energi och vilas fötter.

Nu hade vi två saker kvar på vår lista innan vi skulle till restaurangen; komma nära Eiffeltornet och besöka det legendariska varuhuset Le Bon Marché.

Det härligaste med att gå närmare och närmare tornet var att se hur uppspelta kidsen blev. De vill verkligen se det på nära håll.

Vi försökte för sent få tag i biljetter online hemma i Sverige för att komma upp i Eiffeltornet så alla biljetter var slut. De gav oss tipset att det finns drop in-biljetter i mån av plats men att köa och spilla massa tid var inte intressant. Och de som är höjdrädda i familjen (säger inga namn) protesterade inte.

Men bara att ha varit vid tornet, 360 meter högt, var imponerande.

Efter en rätt lång promenad kom vi då fram till Le Bon Marché men tiden hade runnit ifrån oss så det blev en snabb vända bara för att se det vackra huset. Nästa gång i Paris ska jag lägga timmar här.

Sett snyggare trapphus?

Den restaurang vi ville till har ingen bordsbokning så det gäller att inte komma allt för sent och nu hade vi bråttom.

“Men vilket jättekonstigt moln som kommer där så plötsligt” sa jag. “Det ser ju faktiskt ut som brandrök”. Maken plockade upp mobilen och ser en pushnotis: Notre Dame lågor.

Kan berätta att det var många, många tankar som rusade genom huvudet. Först: men vi var ju där alldeles nyss! Och sedan: vilken typ av brand är det??? Är det ett terrordåd? Kommer elden sprida sig?

Vi fick ganska snabbt höra att det var en förmodad arbetsolycka och att Notre Dame ju ligger på en ö så att elden skulle inte kunna sprida sig. Det lugnade oss men det tog tid för barnen att sansa sig. Många frågor långt in på natten om bränder mm.

Det konstiga i det hela är att vi under hela kvällen inte hörde en enda siren eller kände någon som helst brandrök.

Så kom vi då äntligen fram till dagens sista stopp: Polidor. En restaurang som sett likadan ut sedan 1845. Blir inte mycket mer Frankrike och Paris än så här.

Menyn är enkel på det sätt att rätterna är ganska straight forward. Jag beställde konfiterad anka med surkål och det var just det jag fick, varken mer eller mindre. Det snofsiga franska köket syns inte här.

Vi kom i tid och lokalen fylldes till bredden. Ljudnivån var helt fantastisk. Fullt hus minst sagt.

Vad jag önskar att Stockholm, och fler städer i Sverige, hade vågat och kunnat behålla sin inredning. Alla ölfik i Stockholm – vart har de försvunnit???

Det gröna salladsbladet fick jag lillkillen som tycker att allt med sallad är djävulens påfund.

Jag äskar sådana här restauranger där inte allt är så tillrättalagt utan genuint och “det har funkat i 100 år så det borde göra det nu med” – typ. Men, moderniteten med toalettsits borde kanske ändå få komma in? Det är alltså toalett på gården med ett hål i golvet. Japp, genuint var ordet!

Jag och maken kollade våra stegräknare på telefonerna och jag hade gått 24 600 steg så en taxi hem var på sin plats.

Tog denna suddig nattbild i farent i taxin. Och återigen – inga sirener, ingen brandrök fast det vid denna tidpunkt brann fortfarande.

Nu ska vi tuffa vidare i tågluffen. Jag lämnade sista inlägget på stationen i Hamburg och  nu skulle vi kliva på tåget mot Paris med tågbyte i Karlsruhe.

Som jag skrivit tidigare så hade vi den underbara flaxen att boka våra Interrailpass i våras när det fanns ett boka-tidigt-erbjudande där vårt pass automatiskt uppgraderades till förstaklass. Och det fick vi verkligen känna när vi klev på tåget i Hamburg vi fick en egen kupé. Jag vet inte om jag kan förklara hur lyckliga vi alla blev för det var som vi verkligen dragit en vinstlott. För en barnfamilj är ju detta toppen.

Det kostar extra att boka platsbiljetter men som jag skrivit tidigare är platsbiljett att rekommendera att man har. Dels för att visa sträckor kräver platsbiljett och sedan är vissa rutter mer poppis än andra och fullbokade. Så bra med en planerad resa ändå.

Men det ska sägas att vi inte kunde med att åka första klass i Frankrike för där var platsbokningspriserna helt orimligt dyra. Så där valde vi bort möjligheten till första klass.

Vart ska vi? Var ligger Paris?

Vi reser som sagt utan skärmar men jag å maken har med våra telefoner så ljudböcker och musik var poppis. Och med hörlurar som kan kedjekopplas är ju magiskt bra! Alla tre lyssnade på samma ljudbok.

På stationen i Hamburg köpte vi lunchpicknick. Måste säga att tyskarna inte fått den berömmelse för sitt bröd som de förtjänar. Här i Sverige är det franskt levainbröd och italiensk panini standard men det tyska brödet har liksom inte slagit? Varför då??? Det är så galet gott. Kan längta tillbaka till en varm, nybakad, saftig pretzel med saltkorn på fylld med färskost och gräslök så badly.

Vad innebär första klass på tyska tåg? Jo, det går runt personal och frågar om man vill ha något från restaurangvagnen så man måste alltså inte gå dit om man inte vill. Sedan går de runt med brickor och bjuder på choklad. Och den där brickan kom väldigt ofta. Var tvungen att tacka nej till slut.

Det man som Interrailpassagerare måste göra är att för varje byte av tåg fylla i sin Travel Diary. Och det måste du göra för varje resenär i alla pass och vid alla byten. Roligt att se hur listan växer längs med resan.

Sedan var det faktiskt lite si och så med kontroller av biljetten. Det var ungefär varannan resa biljetterna kollades och på hela resan var vi bara tvungna att visa pass en gång. Men på boendena var ett pass från vuxen tvunget att visa så klart.

Har du inget att läsa, inget att lyssna på, inget att skriva eller att spela – då finns alltid den magiska naturen utanför fönstret.

Så var vi framme i Karlsruhe och byte. Och byte av tågföretag. Nu lämnade vi de tyska tågen mot de franska.

Alla dessa stationer. Så vackra och så fyllda med historier.

Alla barn fick en present att hämta ut i restaurangvagnen. Lillkillen fick ett sovtåg.

Och så vips så var vi i Paris. Så roligt hur man tycker det spritter i benen och man får träsmak i baken av tågresandet men sedan blir det plötsligt bråttom att packa ihop sina saker för “nu är vi framme!”

Paris östra station kom vi till. Paris har flertalet stationer och maken som luffat tidigare vet hur det kan vara knepigt att göra tågbyten i Paris för det är ju inte så att det bara är att byta perrong utan du kan behöva gå nån kilometer till innan station.

Väl varit i Paris i 3,5 minuter och redan imponerad av arkitekturen.

“Okej, är alla med? Nu ska vi gå till hotellet.”

En promenad genom Paris och det gav verkligen en fin känsla, som att sugas in i staden.

Paris hotellpriser skojar man inte bort! Jösses vad de tar bra (eller dåligt för oss då) betalt. Vi valde hotell Mondial då det hade lediga rum, låg relativt nära stationen och med de kriterierna bäst pris.

Möra efter resan, hungriga och så pepp på att få en rejäl parisisk dos lämnade vi rummet fort för att hitta en middagsrestaurang.

Runt hörnet, bokstavligen låg Le Brebant och mer Paris än så här är väl svårt att få?

Inga platser inne så det blev utomhus. Detta var innan värmen slagit in men med värmelampor var det okej.

Maken frågade mig på tåget vad jag hade för parisönskningar. Jag ville sitta på en fransk restaurang, gärna på uteservering. Jag önskade äta ostron. Jag hoppades på att “få känna Parisstämning”. Jag checkade in alla dessa saker på ett å samma ställe ju!

En damrumsselfie får man väl då bjuda på????

Mörkret sänkte sig och glassen dök upp. Kul sätt att servera glass i strut. Det ska jag komma ihåg.

Kvällen innan vi reste på vår luff såg vi filmen Råttatouille. Gissa då om vi höll på att skratta ihjäl oss när det sprang små möss över hela uteserveringen när det började mörkna. Jag är inte ett dugg rädd för gnagare men det var min engelska bordsgranne. Vår väldigt franska servitör sa bara: Don’t worry – she works here med ljuvlig fransk brytning om musen. Älskart!!!!

På denna uteservering bestämde jag å maken att nu ska vi verkligen göra vår altan i ordning. Blev så förtjust i hängande lampor utomhus. Cool ju!

Sedan var det inte mycket kvar att be för. Tur vårt hotell låg runt hörnet så det var direkt i säng. Wow vad mycket man kan hinna med på en dag.

Nästa dag skulle vi ta oss över hela Paris. Inte hade vi väl kunnat ana att vi skulle hamna mitt i ett historiskt tillfälle med nyhetssändningar över hela världen.

Då var jag igång med reportaget från vår tågluff och här kommer etapp 1, den från Stockholm till Hamburg.

Vår tanke och önskan med tågluffen var att besöka Paris och Berlin. Sedan fick våra möjliga 10 dagar formas efter möjligheterna.

Vi köpte våra Interrailpass HÄR. Det är inte bara en biljettsida utan även en perfekt sida för alla tips du behöver inför resan. Med Interrailpasset får du resa inom Europa på 30 dagar. En regel  är att du inte får resa inom Sverige på Interrailpasset utan du har en ut- och inresa som ska gå direkt till slutmålet. Du behöver egentligen inte boka några resor utan bara hoppa på och hoppa av men då vi hade en rätt begränsad tajt samt att vi reser med små barn är det skönt att ha platser klara och bokade. Det kan vara vissa tåglinjer som kräver reserverade platser eller att linjerna faktiskt är fullbokade. Så, att boka platser är att rekommendera.

Och här är en tjänst jag inte alls visste tidigare och är smått lyrisk över – när du fått ditt Interrailpass så ringer du platsreservationen och kan ihop med en resekonsult gå igenom din resplan. Alltså!!! Vilken underbar lyx och hjälp.

Vi bokade våra pass tidigare i våras och det visade sig finnas en tidig-boknings-bonus när vi bokade platser vilket var att alla våra biljetter graderades upp till 1.a klass. Det kan jag säga var en rejäl bonus och barnen har nu blivit galet bortskämda med breda säten, att tågpersonal kommer med choklad och att vi får egen kupé.

Stockholm – Köpenhamn

Men nu till resan! Tåget mot Hamburg började med ett X2000 till Köpenhamn 06.02 på spår 10.

Med våra ryggsäckar, varma kläder och trötta ögon var vi pirriga inför det äventyr vi nu skulle ge oss ut på nu.

Centralstationer tidigt på morgonen är så mäktiga. När de är nästintill helt tomma ser jag hur stora de är.

Pressbyrån var öppet och där löpte vi varsin lektyr till barnen.

Spår 10 är lite av Stockholms Centralstaions Rolls Roys tycker jag. Här går de coola tågen, ha ha!

Kallt och sömnigt.

“Kliv ombord!”

Lämnade ett Stockholm som knappast varit vackrare.

Ibland måste man åka bort för att se komma hem.

Vi åkte som sagt 1.a klass och på morgonavgångarna får man en frukostlåda.

Det kan jag säga var uppskattat till tusen av kidsen. Ja, av oss också men att få sig en liten låda och mysa och mumsa var en perfekt start på dagen och resan.

Sedan finns en serveringsbänk med kaffe, te och kallt vatten samt frukt och choklad att få ta av. Kändes väldigt lyxigt.

Jag vill slänga in ett tips: res med mönstrade byxor! För om det spills så syns inga fläckar lika tydligt på mönstrade byxor.

Vi reser utan skärmar. Det är något vi ofta får frågor om hur det funkar och varför.

Vi köpte iPad just för att de skulle vara kul spelskärmar för barnen men på resor blir det bara tjafs och vad det ska ses på, vilket spel, vilken skärm som har mest batteri. Samt är de där skärmarna så galet lockande så när vi tex rest på solsemester önskade kidsen sig till hotellrummet så fort det blev segt på stranden. Eller att barnen vaknar tidigare när det finns en skärm att spela på. Det gav mig panik. Bort med skärmen, bort med snabba tillfredsställelser och framförallt bort med det som tillhör vardagen hemma. När skärmen inte ens finns där uppstår det helt plötsligt lek och fantasi som jag så gärna vill se mer av.

Klart detta ställer krav på oss föräldrar att aktivera dem och inte heller försvinna ner i telefoner som självklart måste med. Det blir en digitaldetox som är så välbehövd för alla åldrar.

Och just när man inte tittar ner i en skärm finns det en hel värld där. Att sitta och titta ut genom fönstret är som att svischa genom ett konstverk.

Tappade andan flera gånger under starten på resan när tåget åker så nära sjöar och vackra vyer. Inte lätt att fotografera kan jag säga. Tog väl 8-10 bilder för att få till 1 bra bild på denna vy.

Och vips så var vi i Köpenhamn. Måste säga att det gick väldigt smidigt och resan kändes inte så lång.

Här hade vi ca 20 minuter på oss till nästa tåg och avgång så det var bara att marschera från en perrong till nästa.

Och nu skulle det bli DSB som skulle ta oss till Rødby för att byta till ett ytterligare tåg mot Hamburg.

Så här ser 1.a klass ut i Danmark. En liten hörna med hett vatten och tepåsar och pulverkaffe.

Det blev lite förvirring när vi skulle byta tåg då det skulle vara samma platser och vagnnummer på tåg nr 2. Vi hade vagn 71. Det tåg som kom hade vagnummer 21, 81 och 82. Inte mycket 71… Visade sig att 21 skulle vara 71. Logiken med numreringen kan man ifrågasätta.

Men väl på plats var det bara att luta sig tillbaka, ta en pulverkaffe och ett parti Yatzy.

Och pennor, packade en hel väska med pennor och en hel mapp med vita papper. Det finns ALLTID något att göra om det finns papper och pennor.

Välkommen till Hamburg!

En resa på ganska så exakt 12 timmar faktiskt. Det första vi gjorde, medan vi letade på kartan vart vårt vandrarhem låg, var att köpa tyska nybakade pretzels. Stora, mjuka, varma och med stora saltkorn. Så galet gott och ett perfekt välkomnande till Tyskland. Och här fick barnen lära sig att säga danke.

Vårt stopp i Hamburg blev ett snabbt sådant, bara en kväll och natt. Målet var Paris så detta stopp blev en paus i resandet kan man säga. Nu bjöd Hamburg verkligen inte på någon charmoffensiv med regn på gränsen till snö, blåst och kyla. Men jag kunde se bakom detta att här finns en skönhet. Jag vill gärna tillbaka.

Hamburg är faktiskt Tysklands andra största stad efter Berlin men är inte större än 1 miljon innevånare. Det jag fått reda på är att Hamburg är en riktig matstad med mängder av spännande restauranger så jag bara måste tillbaka.

Vi bodde på vandrarhemmet A&O men om vi gör om resan skulle jag vilja bo på Generator. A&O låg lite för långt bort från stationen för oss med Generator ligger mittemot stationen.

Lämnade våra ryggsäckar och klev ner på stan. Jakten på en riktig tyskmiddag startade. Det är något viktigt för mig och maken – att ta del av kulturen och främst matkulturen när vi reser. Jag ville ha en murrig krog med mycket trädetaljer och tysk husmanskost.

Hurra, vi hittade det perfekta stället. Im Sprinkenhof.

Den här tavlan vill jag ha i vårt matrum. Bara älskar den. Vågade inte sno den, ha ha!

Jag önskade tysk husmanskost – och jag fick tysk husmanskost!

Sedan var det ett trött gäng, och mätta, som hasade oss till vårt vandrarhem och till våra kojsar. Jösses vad ögat var trött nu. Ingen idé att packa upp någonting mer än ett ombyte underkläder för att göra snabb sorti nästa morgon och jobba vidare. Mot Paris.

Frukost tog vi på tågstationen och det är jag glad för. En hel foodcourt med något för alla.

Och där kommer det! Det tåget mot Karlsruhe, vår första anhalt. Pirret i magen visste inga gränser. Resan går vidare.

HEJ! Här kommer en hälsning från tåget på väg hem till Stockholm. Vi har precis lämnat kontinenten och vårt sista stopp på vår tågluff som blev Köpenhamn.

Hela påsklovet har alltså blivit en tågluff på 10 dagar i 3 länder. Hamburg, Paris, Berlin och Köpenhamn har vi besökt och allt har varit ett äventyr. Det har varit nya smaker, svårt att veta om man ska säga danke eller merci, packning för vårväder som borde varit sommarpackning, syskonkärlek och syskonbråk, dramatik med branden i Notre Dame som vi bara timman innan besökte, hotell med väldoftande schampoo till vandrarhem med hårda madrasser, dagsvandring i Paris på hela 24 694 steg (undrar då hur många barnen tog?), kartläsning, lagunbad i zeppelinare-hangar utanför Berlin, kortspel, härliga vårkvällar i Paris, underbara frukostar i vårsolen i Berlin och den totala känslan av att vara närvarande i nuet.

Ja, för det var det jag önskade med vår tågluff. Kanske någon nu tänker “men skulle inte du dela med dig av tågluffen under resans gång?”. Jag ville vara bortkopplad från blogg och uppdatering av sociala medier, att få ta semester, så jag har denna gång rest som jag gjorde förr. Dvs med kameran i högsta hugg för att skapa minnen. Inte lägga upp på studs och dela med andra. Utan dela upplevelserna endast med min man och våra barn. Jag hoppas innerligt att du inte känner dig snuvad eller besviken över att jag haft en blogg som varit förinställd under påsken. Ska erkänna att jag känner mig lite orolig för det. I vanliga fall är jag väldigt i realtid på min blogg och Instagram men denna gång ville jag vara mer i realtid med min familj.

Men du behöver inte bli utan en reseberättelse. Har 2 170 bilder and att sortera och massa texter att skriva. Vad vi hade för tips innan resan som var superduper, vad vi lärde oss längs med vägen samt saker vi aldrig gör om. Men framförallt försöka dela med mig av de fantastiska städer vi besökt och det härliga med att resa med tåg.

En sak måste jag dela med mig av på en gång: Första dagens etapp Stockholm – Hamburg kändes lång. Det kröp i barnen och det var svårt att få dem sysselsatta (vi reser utan skärmar) medan nästa resa Hamburg – Paris och de nästkommande kändes inte alls lika långsamma. Kanske att vi kommit in i ett lugn och lunk eller bara det faktum att vi blivit mer kunniga om detta med att åka tåg?

Så nu har jag att göra, få ner vår resa i inlägg som jag hoppas kommer inspirera. Tills dess ska jag landa hemma igen och njuta av sista tågresan genom vårt vackra vår Sverige.

Jag bad om tips till vår tågluff som vi ska göra med våra barn. En tågluff till Paris och Berlin. Och oj vad många tips jag fick! Så otroligt roligt och jag är så tacksam. Många av dem var helt nya så nu har vi att göra.

Tänkte att jag skulle lista dem här, dels för att dela med mig men kanske främst för att faktiskt ha dem samlade inför resan. Som min anteckningsbok ha ha!

Men först vill jag säga en sak som slog mig – var helt övertygad om att jag skulle få massa tips om Paris men inte så många om Berlin. Det blev tvärt om. Reser ni mer till Berlin än Paris? Eller är Berlin kanske mer barnvänlig? Intressant ändå.

Men en annan sak som jag verkligen slagits av inför denna resa, för att ladda barnen med lite kunskap om resmålen, var hur lite populärkultur det finns från Berlin. Missförstå mig inte nu – det bara drösar av kultur från Berlin men hur ska vi kunna visa barnen via populärkulturen vyer, historier och filmer från Berlin. Paris syns ju i massa filmer så som Råttatouille och Aristocats tex. Disney verkar älska Frankrike och Paris men Berlin då? Säg en familjevänlig film där Berlin är spelplatsen? Svårare va??

Men tillbaka till ämnet, och här är era tips med era citat/texter rätt av:

Era bästa tips för att resa med barn i Berlin & Paris

Berlin

“Eftersom maten är viktig i er familj som den också är i min vill jag tipsa om några guldställen i Berlin: 12 Apostel vid Savignyplatz (Bleibtreustrasse) – där äter man familjepizza stora som vagnshjul
klassikern currywurst äter man på Bier’s Kudamm 195 på Kurfürstendamm 195. Välj mellan champagne, vodka eller juice/saft/läsk att dricka till.
Sen finns det ett café på Knesebeckstrasse (tror jag) som har en Zimt-Schmand-Mandarinen-Kuchen som är to die for… Inte så söt, men jäkligt god! Alternativt ligger caféet på Bleibtreustrasse.
Sen bör ni vuxna hinna med en Berliner Weisse mit Schuss!
Enjoy Berlin!”

“Det finns många fina lekparker i Berlin, den HÄR bloggen listar några
Vi gillade området Friedrichshain och sedan i området Mitte finns det här stället med ett trapphus som är helt nerklottrat och någon designaffär högst upp.
Om man besöker Checkpoint Charlie kan man för en liten slant få stämpel i sitt pass att man varit där.
Om man besöker Berlinmuren där alla målningar är och går till närmsta tågstation (minns inte vad den heter) så hittade vi modelltåg på stationen. Man la i en slant och sedan fick man se tågen köra.”

“Ritterchokladfabrik, nutella café, berlinmuren, trabantsafari, underjordiska skyddsrum, åka båt på floden. Finns massor! Och mycket god mat!”

“Tropical Island strax utanför Berlin är tips”

“Naturhistoriks Museum og teknisk museum i Berlin er begge gode med børn. Det første har dinosaurskelletter och den andet har biler, fly, tog indendøre!!! En rigtig regnvejrs-aktivitet”

“Tempelhof Lufthavn er en nedlagt lufthavn der nu bruges som park, der er Urban gardening haver og folk griller, skater, cykler, spiser is. Der var en skøn stemning.”

“I Berlin finns en mkt fin djurpark att hänga i en söndag eller lördag med Berlinarna själva. Det gjorde vi fjörrfjol med en nioåring och en trettonåring. Precis lagom soft. Vi var även på naturhistoriska museet där och såg dinosaurieskelett. Utöver muren och Stasimuseet (som kanske era barn är lite små för)”

“Berlin upplevde jag som väldigt käckt med barn då det finns så många grönområden, parker mm. Samt se Berlinfrån flodbåt var trevligt.”

“Spennende! I Berlin vil jag anbefale Prenslauer Berg, det passer så bra for familier at tyskarna kaller det “Familienberg” … vi bodde i et liten leilighet på Axelhaus & Blue for et par år siden og hadde det SÅ fint! Dessuten kan man hoppe på trikk og lett reise til andre delar av byen.”

“Hvis I har tid, det ligger en time i tog udenfor Berlin skal i taget till Schloss Sanssouci, det er et slot med det smukkeste romatsiske haveanlæg og en lille botanisk have er der også.”

“Promenera längs Berlinmuren och gå över bron till Kreuzberg och promenera runt i Kreuzberg, härligt bohemiskt område. Orkar inte barnen gå så mycket så är det många som hyr cyklar. Tipslänk”

“Lyxig frukost – jag längtar tillbaka till detta café!
Börja dagen i hjärtat av Prenzlauer Berg med en stor brakfrukost på det kombinerade kaféet och blomstershoppen Anna Blume (Kollwitzstrasse 83). Beställ en Anna Blume Special – en färgsprakande bukett av ostar, frukter och charkuterier, serverat på ett våningsfat.”

Paris

“Vi åker alltid kollektivt där vi är och i Paris måste man ha passbilder på korten (om ni köper flerdagars). Där finns det förarlöst tåg, kommer inte ihåg vilken linje, som mina barn som gillar tåg tyckte var spännande. Det går att sitta längst fram i tåget. Mycket spännande!”

“Paris var vi förra året med barnen oxh där var effiel tornet bäst. Vi förbokade biljetterna hemma (ett måste), men man får ändå stå i kö. Det vi missade var att köpa till biljett ända upp. Men det är bra högt upp ändå. Vi åkte till Pompado och fuskade oss in genom att lossas att vi skulle besöka restaurangen, husvärden tipsade oss om det. Det var väl inte så mycket att se förutom utsikten.”

“Var i Paris för kanske 3-4år sedan och upplevde det som jag brukar; rätt tröttsamt med köer till de vanliga sevärdheterna, det allra bästa minnet är en tidig morgon löparrunda längst med vattnet. Inga turister hade vaknat, sopbilar, verkligt liv på något sätt <3”

“I Bois de Boulogne i Paris finns en nöjespark som heter Jardin d’Acclimatation. Det går ett väldigt gulligt tåg till nöjesparken. Där finns olika attraktioner och mysiga matställen. Perfekt för barn!”

“Det förarlösa tåget är metrolinjen 14. Och för personen som uppskattade tidig morgonrunda bifogar jag min favoritlåt som beskriver PARIS med stort P:”

TUSEN TACK för alla fantastiska tips som trillat in. Sitter du nu och bara “åh men hallå – du får ju inte glömma … i Paris eller Berlin”??? Toppen, skriv då en kommentar här så lägger jag till!’

Hurra, första steget mot vår tågluff i Europa har tagits för våra Interrailpass har kommit.

Nu drömmer vi oss bort, dyker ner i guideböcker, kollar sajter och skriver listor med vad vi vill göra i Paris och Berlin. Vi kommer också bo i Hamburg och Köpenhamn under vår resa men det är snabba övernattningar och knappt att vi kommer se något av dessa städer så där lägger vi inte någon planering just nu.

Gamla böcker blandat med nya. Som min man sa; De klassiska restaurangerna i Paris med över hundra år på nacken gäller nog fortfarande så gamla guideböcker funkar ju ännu.

Jag som inte tågluffat förut har inte helt varit med på hur detta med tågluff och Interrail funkar men jag hakar bara på maken som kan detta sedan tidigare.

Vi har bokat våra interrailpass HÄR och nu kom våra 5 pass, ett för varje familjemedlem. Det är något med att hålla en äkta biljett i handen ändå. Visst är det smidigt med appar och bokningsnummer men en pappersbiljett med en massa siffror på är ju ändå något mer.

Biljetten sitter klamrad på en Travel Diary där vi själva ska skriva in våra tågresor. För kortet är helt öppet så du kan köra en hop on, hop off egentligen. Men vi som är en familj med tre små barn vill ju ha lite koll och planering så vi har kollat upp tågavgångar för hela vår resa och bokat sittplatser. Och då också bokat hotell så klart.

Sittplatsbokningen funkar si som så att man kontaktar Interrail (kolla HÄR) med sin bokning och de ringer upp för att gå igenom resan och boka platser. Väldigt gulligt tycker jag. Som att vi har en rese-coach, en personlig reseledare på distans.

Vår planerade tågluff i Europa

Vår tripp blir Stockholm – Hamburg (1 natt), Hamburg – Paris (3 nätter), Paris – Berlin (4 nätter), Berlin – Köpenhamn (1 natt), Köpenhamn – Stockholm (målgång).

Rätt intensivt och härligt blir det nog. Våra barn har båtluffat i Grekland två somrar så detta med att luffa, konka väskor och möta nya ställen vet vi att de klarar av med den äran.

Resa och boende klara så nu ska vi planera museum, matställen och promenader. Det vi dock bestämt är att inte vara för planerade och nästan mest strosa och känna att vi är i just dessa städer. Mer myller i mysiga kvarter än flådiga museum.

Och TACK snälla för alla fantastiska tips jag fått av er läsare här, på min facebook-sida och mitt instagram. Så otroligt snällt och generöst av er. Har ju tips för att vara borta i en månad. Får bli fler resor.

Återkommer med mer info från planeringen av vår tågluff. Sprudlar så mycket nu!

En dröm går i uppfyllelse och nu är allt klart – hela familjen drar ut på tågluff ner i Europa i vår. På tio dagar kommer vi få uppleva tre olika språk och kulturer, olika smaker och vyer.

Hamburg, Paris, Berlin och Köpenhamn – here we come!!!

Jag har aldrig tågluffat (men båtluffat i Grekland 10 gånger) medan maken är väl lite av ett proffs. Fast det var ju förra seklet han var ute å tågluffade, men han har takterna kvar verkar det som.

Förra sommaren när vi skulle båtluffa i Grekland började vi med att undersöka hur vi kunde ta oss dit med tåg. Tyvärr visade det sig vara en omöjlighet då priset för det blev helt orimligt högt så vi skulle inte ha haft råd att luffa runt i den grekiska övärlden när vi väl kom fram till Aten. Och sedan insåg vi att våra barn var för små för att njuta av de långa tågresorna den resan skulle innebära. Det blev då en flygresa och det är galet hur flyget kan vara så mycket billigare. (Vi fick sedan världens bästa resa och jag vet att ni är många som bett mig om mer info från den resan. Lovar återkomma – så länge får ni ta del av min båtluffarguide HÄR.)

Med detta i medvetande – hur ska vi kunna tågluffa ändå? Finns Interrail-kort kvar? Det hade ju maken åkt runt på back in the days. Och jajamensan det finns absolut och med det får varje vuxen ta med två barn var utan kostnad. Men hallå – hur bra!!??

Maken har nu gjort ett hästjobb med att kolla tågresor som passar våra små (9-, 8- och 5-åringar) med korta sträckor. Paris och Berlin var våra önskemål och för att korta resan till Paris har vi ett stopp i Hamburg och för att korta resan hem till Stockholm har vi en natt i Köpenhamn.

Boenden är bokade, passen uppdaterade för de som behövde och planeringen är igång. Vi alla är helt stissiga av detta. Alla har olika drömmar – dottern vill äta macarons i Paris, äldste sonen vill uppleva alla olika matkulturer och yngste är så sugen på alla tåg. Jag måste erkänna att jag mest av allt är så sugen på äventyr. Att lämna den vanliga rutinen i vardagen men inte bara åka till ett hotell och äta samma buffé varje dag i en vecka utan verkligen möta nytt hela tiden. Det är en av tjusningarna med båtluff i Grekland men här byter vi ju tom land, språk och kultur på samma resa. DET ska bli så kul och spännande.

Och här kommer du in i bilden: Då jag aldrig gjort detta ber jag om alla tips du har. Dels om du har tågluffat och har en massa tips och även om du har varit i Paris och Berlin. Vad får vi inte missa i dessa städer??? Eiffeltornet och Berlin zoo är på schemat men mer då??? Kan du hjälpa mig?