Ett år av konfirmationsläsning och sedan ett läger på 10 dagar avslutades med en konfirmation av bästa slag. Solen lös, stämningen var hög och kyrkan fylldes till bristningsgränsen. Inte ett öga torrt. Vilket gäng, vilka fina ungdomar och vilken kraft. Nu är de vuxna i kyrkans ögon. Några år kvar enligt lagen…
Hemma förbereddes en konfirmationsmottagning av familjen och släkten. En trädgårdsfest för vår fina, smarta, snälla, kluriga, omtänksamma, kreativa och framförallt modiga tjej. Visst, det är en religös och kristen ritual men det är likväl ett tillfälle att fira en person som är i övergången från barn till ungdom, från att vara en del av en enhet till att bli en egen.
Trädgården pyntades och dukades medan allt som gick att förbereda i matväg fixades i köket. Sedan bar det av till kyrkan.
Min gamla dopkyrka. Det är alltid häftigt att tänka på.
Vår stora modiga tjej.
Vi! Stolta som få.
Jag kunde så klart inte låta bli att göra en bild likt den från hennes dop för 14 år sedan. Min klänning är min farmors från 1930-talet och det är hennes namn dottern fått. Allt och inget är sig likt.
Hemma hjälpte alla till att fixa för en lunch som dottern bestämt menyn till. Kanske världens bästa meny???
Men först lite snacks och mingel.
Vad var det för buffé då? Jo Margherita-pizzor från vår lokala pizzeria och sedan en buffé av saker att toppa sin pizzaslice med. Olika skinkor, korvar, ostar, kryddor och grönsaker.
Dottern är ett geni!
En skön eftermiddag i trädgården tillsammans med familjen. Ett härligt sätt att fira vår fina dotter. Hon förtjänar allt. Sedan plockades allt bort och jag kollapsade av matthet. ”Då är nog ett dopp det bästa!” sa maken. Tänk han hade rätt.
