Vår resa fortsätter med en heldag i Strasbourg men hur tar man sig an en stad som man aldrig besökt? Det finns så många tips att läsa på olika webbsidor, appar att ladda ner och så klart good old guideböcker men nu har jag lärt mig hur bra det är att faktiskt boka en guide som visar och berättar så jag letade upp en 2-timmars promenad med ”a local” som det hette. Dvs en boende i Strasbourg. Det fina med att boka en sådan privat visning är att man inte känner sig som en anonym del av en skock utan kan fråga och prata med guiden lite avslappnat.

Men innan vi hade vår träff med Elora som vår guide hette tog vi en egn liten tur. Tyvärr var dottern lite krasslig så hon fick vila på rummet – hennes tur att få vara sjuk tydligen. Tur att vi då hade ett sådant skönt luftigt hotellrum så hon kunde få vila i lugn och ro. Men övriga var pigga som lärkor – vad nu det betyder.

Galeries Lafayette är något de flesta känner till som varit i Paris. Det fina varuhuset med de finaste varumärkena. Det finns även i andra franska städer och då här i Strasbourg.

Verkligen ett klassiskt varuhus med allt man kan tänka sig. Synd bara att jag inte vunnit på Lotto så jag kunde köpa något…

Och synd att jag inte hade en tom väska att kunna få med mig allt fint som fanns. Om jag då hade den där Lottovinsten dvs.

Och sen var det dags att möta vårt sällskap för dagen; Elora. Hon var alldeles underbar och hade så mycket kunskap om historia och arkitektur. Vår 16- och 12-åring tyckte också hon var bra och gav massa intressanta kunskaper.

Och utöver de stora kända byggnaderna och stråken tog hon oss till sina hemliga favoritställen. Just sådant man vill ha med en privat visning.

Strasbourg är som jag sa beläget på flera öar i floderna Ill och Rhen och här är det område som kallas Petite France med på Unescos världsarvslista. Det är här som det känns som man går i en kuliss till en romantisk Robin Hood-film.

Här har vi Strasbourgs näst äldsta hus berättade Elora. De typiska korsvirkehusen i Petite France är från 1500- och 1600-talen. Det allra äldsta skulle vi få se senare lockade vår guide med.

Petite France är området frö hantverkare och de gjorde det väldigt enkelt back in the days så om du var bagare bodde du i ett rött hus och om du var garvare bodde du i vitt hus osv. Man fick alltså inte byta yrke väl man skaffat sig en bostad ha ha.

Och av de många vita husen kan man förstå att här var det mycket garvare och läderproduktion. Tanners = garvare. Det ser man också på att de översta våningarna är som inbyggd balkonger som då torkningar för alla djurhudar.

Vart man än vänder sig är det vykortsvackert.

Strasbourg säger sig vara home od Christmas och det kan man nästan förstå. Hur vackert kan det inte vara med dessa hus som bakgrund till alla juldekorationer. Och det finns flertalet året-runt-julbutiker här. Jag gick inte i en enda. Lite mätt på jul efter julmässan i början av månaden.

Pain d’épices är direkt översatt kryddbröd vilket är vå variant av pepparkaka. Och varför det heter pepparkaka var för att vi inte hade ett ord för olika kryddar i tidernas begynnelse så kryddor fick ett samlingsnamn: peppar.

Här är det en dam på 84 år som bakar och äger, tyvärr var hon inte där när vi klev in.

Väldigt gott och väldigt passande med en liten energikick efter en lång promenad. Och mer skulle det bli.

Elora tog oss med till några små butiker med lokala godsaker.

Som fransk nougat. Men den smakade inte som den du är van vid att köpa i kiosken hemma. Här var det mycket mer honungssmak och olika varianter. Vi köpte en rejäl bit med nötter.

Och vidare in i en ostbutik.

Sådan där ost som liksom kliar på tungan.

Katedralen, Notre Dame, vi mötte dagen innan fick vi nu närmare bekantskap med. Den tog 400 (!) år att bygga. Och den karaktäristiska röda stenen är lokal och rätt porös, lite mjukare än marmor, så därför är det den lite lättare att hugga och karva i den. Så här är det utsmyckningar så det räcker och blir över. Massa kungar, massa bibliska gubbar och andra viktiga gubbar får plats på fasaden. Jungfru Maria var nog den enda kvinnan…

Rosettfönstret här är faktiskt större än det i Notre Dame i Paris.

Och här har vi Strasbourgs äldsta hus. Byggt 1427 och är en restaurang och hotell, än i dag. Mäktigt värre.

Sedan sa vi hej då till Elora och gick för en sen lunch på en hav hennes restaurangtips.

Även här var det tarte flambé.

Då Alsace har varit både franskt och tyskt i olika omgångar så är det mycket som liksom härrör från båda länder men även blivit sitt egna. Som att det finns ett eget språk. Det är på sina platser dubbla gatunamnsskyltar tex.

En klassiker i centraleuropa: fondue. Kändes helt rätt.

Efter lunchen gick vi tillbaka till Notre Dame för att nu gå in i den. Så otroligt stor alltså. Och att den bara har ett torn så där på sidan har staden olika teorier för. Då det är floder som omringar staden och mycket grundvatten nära markytan tror man att kyrkan kanske skulle bli för tung med två torn men jag tror snarare på teori två; att pengarna tog slut. När man byggt i 400 år kanske man kände att enough is enough.

Så vacker, så mäktig.

Det som vi fastnade extra vid var den stora klockan. Den visade tid, dag, månad, år, namnsdag, stjärntecken och säkert något mer. Alla som heter Helena vet att vår riktiga namnsdag är 18.e augusti och här visades just Helene den dagen. Men av någon outgrundlig anledning valde Sveriges namnsdagsansvariga (?) att byta till 31/7.

Hem till rummet, vila ben och huvud och krama om dotter som kryat på sig. Hon valde dock att stanna hemma även för middagen. Vi hade en middagsbokning på Haras.

I, vad vi tror, gamla stallar ligger en riktigt fin restaurang.

Proffsigt och ambitiöst.

Och snyggt. Nu vill jag ha en lada och göra om till restaurang.

Den svart pärmen visade en tjur, det vita menybladet inne i en häst och när menybladet togs bort så syntes en gris. Det är köttdetaljer här, men inte häst dock.

Jag åt en gös som nog var bland de godaste fiskrätter jag ätit. Helt otrolig. Hade gärna varit utan pastan då jag känner att jag ätit så mycket gott men hej – är man på semester så är man.