Idag ska banne mig trappan ut till trädgården invigas! Jag har ända sedan vi var på visningen av detta hus i höstas längtat efter att sitta på trappan i morgonsolen med en varm kopp i handen. För oss mitt i stan var det en utopi och omöjlighet. Nu är det så nära, så nära men kylan avskräcker. Idag då? Kanske – nä, måste! Det får bli till att sitta på kuddar, fullt påklädd i flera lager och med seriösa raggsockor. Men måste nog låta solen göra sitt jobb någon timma och värma upp till i alla fall över minussträcket.
Tills dess njuter jag av mackfrukost med tidningen, en bisittande sjungande dotter, duplolekande son och Ring Så Spelar Vi i radion. Det enkla i livet är nog det bästa!
I dag kommer en enormt efterlängtad farmor. ”På lördag, kl två” har varit ett begrepp i en vecka. Sonen har nu i en timmas tid frågat:
– Är klockan två nu? – Nä, älskade son, klockan är tjugo i åtta…
Åhh så härligt det ser ut med vårens solstrålar som sträcker sig ut över trädgården och mellanträden. Det är kärlek det, banne mig!
’@ Mary: Kärlek och lyx! 🙂
Kram