Fortfarande sjuk och nu även rejält illamående av tabletterna. Piggar upp mig med en het kopp te och en ormbunkskvist från första vändan utomhus, i trädgården, på tre dagar. Det blev en kort vända då jag blev andfådd efter 5 steg. Hann dock tyvärr se att en skata verkar ha satt livet till bakom tallen. Våra katter som varit framme?
Tänk att det är så varje gång; När man är frisk har man tusen önskningar och problem. När man har är sjuk har man bara en önskan och ett problem. Man börjar helt plötsligt be till Gud och säger jag lovar att uppskatta varje dag jag är frisk om jag slutar var sjuk nu. Ska aldrig ta min friska hälsa för given. Sen blir man frisk, som man oftast blir, och vips så var sjukdomen bortglömd. Visst, det är bra att kroppen inte har något vidare smärtminne (annars skulle ingen kvinna föda mer än ett barn…) men det vore fint att påminna sig lite oftare om sin hälsa.
Okej, jag lovar det här och nu: Om jag bara blir frisk ska jag tänka på att jag är vid god hälsa när jag inte ens tänker på det. Ska sätta in det som en påminnelse i telefonkalendern; I dag är du frisk, njut av det!
