Hej Karlstad! En snabb tripp in i city

Min önskan innan semestern var att detta hus vi hyrde på Hammarön i Värmland skulle bli vårt lugnaste, på gränsen till långtråkigaste, stopp på vår sommarresa. Långsamma lata dagar vid huset, ligga på klippan och framförallt inte sitta en massa i bil och åka runt för att “göra saker” men om vädret inte bjuder på på bad – vad göra liksom?

Tur då att fina Karlstad ligger nära så vi kunde besöka stan, utan en längre biltur, för en skön dag där.

Utan att veta vad vi ens skulle börja eller besöka klev vi in i stan. Det söta turisttåget stod vid Stortorget och liksom väntade på oss. Bara att kliva på.

Kanske det bästa sättet att faktist se en stad – med en rejäl rundtur. Som så många middagar man varit på där man först ska få se hela huset innan man kan sätta sig vid matbordet ha ha.

Vilken jättevacker stad Karlstad är. Vilka magnifika hus och vad mycket sjöliv det är.

Jag blev verkligen förtjust i många hus och stilar.

Sommarglada turister.

På en väldigt kort och komprimerad tur i stan, i det lilla tåget med guidad tur i högtalarna blev vi snabbt vänner med Karlstad. Som sagt – mycket bra introduktion.

Efter en givande tur i tåget så kurrade magen och lunch intogs vid torget. Den italienska restaurangen erbjöd ca 10% italienskt och 90% mat från hela världen på menyn men kaffet var i alla fall 100% närproducerat!

Uttrycket “Solen lyser alltid i Karlstad” har man hört. Speciellt om man som jag är uppvuxen med alla de där café-programmen som var på tv på 80-talet. Bengt Alsterlind var ju Mr Värmland och han sa att det verkligen alltid var soligt i Värmland och på den tiden var allt de sa på tv sant.

Nu kommer inte “sola” från den verkligen solen i uttrycket utan från en kvinna som hette Eva Stoltz som drev ett värdshus och alltid hade ett soligt humör. Så hur sant är det där uttrycket? Ja, med tanke på vädret vid vårt besök så var de väl 63% sant…

Tycker inte hon, vår goda Eva Stoltz , ser så jättesolig ut i sitt humör på denna staty. Hur tänkte det där?

Vidare stros i stan, utan att egentligen ha något mål. Väldigt skönt, att bara se var vi hamnar, dras åt något håll, låta ödet bestämma.

Muren! Som en mjuk grön drake välver den sig framför huset. Kramgo på något sätt.

Och var hamnade vi tillslut? Jo i denna supermysig och roliga lekpark. Inger och Lasse Sandberg är paret bakom Tummen, långa farbrorn och lilla Anna, Spöket Laban mfl. och bodde i Karlstad. Stadens symbol, en sol, har illustrerats av dem. Och här är deras park.

Varför finns det inte en sån för oss på 180??? Eller vad är det jag säger? Här finns väl ingen storleks- eller åldersgräns? “Se upp här kommer morsan oxå!”

Inte jättevarma men ändå sugna på ett bad så då åkte vi till Bromstabaden.

Långgrunt var bara förnamnet.

Jag hade svalnat av rejält och blev kvar på stranden. Make och barn studsade som små bollar i vattnet och hade skoj. Jag njöt av lugnet i ca 22 minuter. Tack Karlstad!