När jag var liten så satte jag mig ofta i en smatt på köksgolvet, med en diskhandduk som underlag, och åt min mat. Platsen fick namnet ”myshörna”. Tror det var ett sätt att få mig att äta då jag var ointresserad av mat som barn. Det blir ju mysigare att äta när man lämnar det givna matbordet. Ja, inte är det bekvämt att sitta på en picknickfilt ute i det gröna med myror och fuktigt gräs men det är ändå härligare och godare, eller hur?!
Har begåvats med tre väldigt matglada barn som gärna provar nya saker, så att skapa en myshörna åt dem i det syftet behövs inte. Men, då bland det bästa jag vet är att bygga kojor, så har jag nu skapat en liten smatt åt barnen. Ser så mysigt ut när de sitter där å mumsar mellis eller spelar spel.
Min myshörna är inte kanske platsen utan tillfället – mystillfället. I dag har jag njutit av en frukost själv i köket trots att alla är hemma. Maken får sovmorgon, de två stora njuter av Morgonshowen på Barnkanalen och lillkillen går runt, myser i sin hörna och säger ”hurra, hurra, HURRA” på sitt sätt (fastnat hos honom sedan brorsan fyllde år)
Men nu är det slut på det hör jag. Barnen och dagen kallar…
________________________________________________________
Följ mig gärna på Facebook: facebook.com/hemmamedhelena
Och på Instagram heter jag @helenalyth
