Julen finns faktisk för att fira Jesus födelse och med det en religiös högtid men i vår moderna tid så är det nog julens traditioner och stämning som gör att man längtar så till jul. Så även för mig. Jag är ingen van kyrkobesökare men vid advent så önskar jag gärna ta mig till kyrkorummet för adventskonsert. Blivit en tradition sedan flertalet år.
Då, för 15 år sedan, hade jag å pojkännen inget att göra första advent. ”Men det är väl, typ, gratis inträde i kyrkan och konserter å sånt”, sa jag. Kollade i tidningen (för då fanns det inte smartphones…) efter adventskonserter och det var hur många som helst. Men jag föll för Högalidskyrkans annons av nån anledning. Hade aldrig satt min fot där tidigare. Bara fått inpräntat i huvudet av min lärare till mor att det är den enda kyrkan i stan med två torn. (tack mamma!)
Vi är i god tid och det var tur för kyrkan, som är gigantisk, fylldes snabbt. Ingen kör står framme vid altaret men jag anar sång som kommer utifrån. In kommer kören gåendes längs med väggarna (”Bereden väg av Herran” i folkton). Ju fler körsångare som kommer in ju starkare blir sången. Jag vet inte vad som hände men jag blev helt tagen av stämningen och sången så jag börjar gråta! Lite fjönsigt kanske men det var så grymt vackert och tårarna gick inte att stoppa.
En annan adventskonserts-historia var för 9 år sedan. Då var jag singel och inga vänner kunde följa med på första advent. Det hindrade inte mig, jag går själv, måste hålla uppe traditionen. Tar mig till Adolf Fredriks kyrka på Sveavägen som för övrigt har en makalös kör. Det är det många som tycker så det är fullt när jag kommer dit. Denna gång var jag inte ute i god tid. Det var som att stå utanför nån nattklubb på Stureplan. En stackars kyrkovaktmästare fick agera dörrvakt och det blev dålig stämning när tre damer med fina pälsar vägrade acceptera att de inte blev insläppta. ”Om brandkåren kommer och det är för många i lokalen måste vi stänga kyrkan” pep den stackars mannen. Jag blev superstressad. Jag måste bara få höra kyrkosång, det är en tradition, ville jag skrika. Tänkte till och kom på att det ligger ju fler kyrkor i city. Sprang, ja faktiskt, sprang till Johannes kyrka och slänger mig ner på bakersta bänkraden. Denna gång kom det också tårar men av anledningen att jag tyckte synd om mig själv. ”Singel och övergiven i jultid” överdrev jag för mig själv. Sen mådde jag prima, det blev som nån sorts 15-minuters terapi.
I år har jag make och tre barn att sitta bredvid i kyrkbänken. Tänk vad livet växlar.
Önskar er alla fina läsare en riktigt fin söndag och första advent.
När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas att fira få advent
När andra ljuset brinner är snart Lucia här
Hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär
När tredje ljuset brinner, vi juleklappar syr
och vi bakar kakor och har ett fasligt styr
När fjärde ljuset brinner, vi hämtar julegran
och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan
Fint!