Vilka dagar vi fick i Skåne. Riktigt aprilväder med värmande sol och kvittrande vårfåglar samt snöstorm och isande kyla.
Tur då att dagen då idrottsföreningen nära hade en påskig tipspromenad just den dagen då solen visade sig hela dagen.
Mycket motsträvigt barn följde med på den 5,5 km långa tipsrundan men redan vid första frågan och mötet med den vackra bokskogen blev det en helt annan ton.
Den gamla banvallen för tågen som gick här förr är imponerande vackra.
Fint snitslad bana och frågor för både vuxna och barn. Klurigt värre precis som det ska.
Upp på kullen skulle vi.
Och där fick vi belöningen i form av fantastisk utsikt.
Småsyskonen gick i annat sällskap och dotterns bästa julklapp gick varm. ”Hör du mig?” var den vanligaste frågan på denna tipsrunda.
Solen var varm men luften riktigt kall. De tunna handskarna var helt fel val. Skidhandskar borde jag haft.
Efter lång promenad med gymnastik för både kropp och knopp kom vi i mål. Men ingen rast och ingen ro för vi hade mer att göra denna dag.
15.00 var det Cirkus Brazil Jack!
Lite sorgligt att lämna den vackra solen men det kunde inte hjälpas. Här skulle det skrattas, förfasas, häpnas och ätas popcorn.
Det var några år sedan jag var på cirkus och jag ska erkänna att jag har hatkärlek till det. Så imponerad av alla duktiga artister och är helt förälskad i formspråket runt cirkus (minns ni dotterns cirkuskalas?) men det är också något sorgligt med denna fuktiga, slitna och temporära scen. Alla som jobbar där har för stora kostymer som sitter illa och skorna är alldeles leriga då cirkusen är placerad i en gyttjepöl på en åker.
Också fått ont i magen av alla dessa djur som drillats till att göra nummer säkert med många slag. Brazil Jack har dock helt slutat med nummer med djur just med tanke på detta. Tack för det.
Men vilka artister vi se!!! Satt som förstenad och stundtals livrädd. Det var halsbrytande nummer speciellt tjejerna utförde. Vilka starka kvinnor!
Blir alltid livrädd för clowner när de ska dra ner folk från publiken. Min absoluta mardröm att tvingas upp på en scen!
Dessa tjejer hänger alltså i håret… Oh. My. God! Håret hårt uppdraget i knut högst upp på hjässan och i knuten satt en ring de fäste i krokar.
Den mänskliga kanonkulan sköts ut ur kanonen med en smäll högre än jag trodde var möjligt.
Fler starka kvinnor. ”De har nog övat väldigt mycket” sa dottern. Jag tror också det.
Sist ut var en kille som snurrade käglor på snöre. Låter inte så imponerande va, men jag hann inte ens att få upp kameran för jag satt helt fastfrusen. Kan inte förklara men det gick så fort, han var så galet talangfull och imponerande att jag bara gapar och så ”herre j*lar” hela tiden.
Sedan tillbaka till huset för ännu en god påskmiddag. Vissa dagar innehåller mer än andra och denna var en sådan vi lägger i minneslådan och gärna plockar fram sämre dagar.
