Åh du lilla soffbord, som jag inte riktigt vet vad jag tycker om dig.
Vi köpte ett soffbord strax innan vi blev föräldrar med tanke på att ha ett bord som skulle stå pall för småbarnsliv. Inte vara ömtåligt eller ha ett designvärde att vara rädd om.
Och ja jösses vad detta bord har fått vara med om. Innan sonen föddes fanns det vackra fruktskålar och vaser på det med härliga magasin – typiska soffbordsattribut.
Sedan växte sonen och bordet rensades helt och blev ett perfekt bord att resa sig mot, gå runt och sedan klättra upp på. Och så kom det två syskon i rask takt och soffbordet förblev helt avskalat och tomt.
För 1-2 år sedan började saker kunna stå på det utan att riskera att de drogs ner men nu måste jag tänka om – hur ska det nu användas. Och är det kanske läge att hitta det där bordet vi drömmer om – något härligt designerbord som stämmer bättre in i rummet.
Sådana livsviktiga saker tänker jag på just nu, ha ha! Så länge får några tåliga saker i en väldans nedtonad färgskala pryda bordet.
Så fint. Vilken smart ljusstake för ljusstumpar! Vart har du köpt den?