För ett tag sedan i ett strålande soligt men blåsigt december-Stockholm var jag, Maria/Husligheter och Anna María/Dnilva inbjudna att träda in bakom kulisserna på Nordiska museet. Upp på taket, ner i källaren, in på vinden och i ateljén. Tror banne mig tomten kom tidigt i år.
Det var vår vän Emma Aspelin som bjöd in oss och det roliga var att trots att hon jobbar där hade inte hon heller sett alla skrymslen och vrår. Man kan bara konstatera, utöver att Nordiska museet är ett av Stockholms vackraste hus, är gigantiskt och innehåller så många skatter att det skulle ta en evighet att hinna se allt.
Vi började friskt med en tur uppåt, till vinden och ut på taket. Inget som vi med höjdskräck gör utan problem kan jag säga…
Direkt under taket och då ovanpå innertaket finns detta magiska rum.
Längs väggarna finns hyllor med nedmonterade kakelugnar.
Vilken skatt vi mötte på en gång. Men det var ju egentligen ingenting mot det som sedan följde.
Vidare in fast ändå uppåt. Och ut!
Den som har vild fantasi kan ju börja drömma om spännande hemliga liv här…
Efter svindlande trappor kom vi upp i högsta tornet med en osannolik utsikt.
Kunde vi haft bättre väder denna dag? Inte troligt va???
Tre väldigt glada töser som insöp varje sekund och vy! Foto: Emma Aspelin
Men nu var det ju huset och dess innehåll vi verkligen viljes så tillbaka in i värmen och ner för alla gamla knarrande trappor och till porslinsvinden.
Hylla efter hylla, meter efter meter berättade dessa tallrikar, koppar, krus, kärl, pottor… om vår nordiska och svenska historia. Alla porslinsserier som passerat i vårt land och så mycket spännande influenser från världen som satt spår i mönster. Det var som att kliva in i en tidsmaskin.
Från förr men visst skulle funka även idag?
Efter denna lite hårda värld fick vi kika in i ateljén med helt andra material och känslor. I ateljén skapas just nu en utställning om brittiskt mode.
Vad är mer brittiskt mode än en tweedkostym så säg, ha ha! Gamla vackra kostymer kläs på på specialbyggda dockor och kläderna liksom kommer till liv.
Eller vad sägs om denna engelska bröllopsklänning?
Och med det där midjemåttet gissar jag att man inte serverade en stor bröllopsmåltid.
Det som fick mig att tappa fattningen var denna textilbok från Londonvaruhuset Liberty som ju är min drömplats på jorden. Här är den: skatten vid regnbågens slut!
Från gamla textilier som skulle få komma till liv nere i den kreativa källaren gick vi åter uppåt till fotostudion. Och detta är fotostudiornas fotostudio.
Med ett ateljéfönster to die for och i en miljö som är som om den lämnats mitt i en rörelse får jag nypa mig i armen.
Det var som om jag hittat hem. Mitt första riktiga jobb efter gymnasiet var som fotoassistent och i en stor fotostudio. Det ljuset som jag då hade varje dag i två år saknar jag. Här fanns det igen. Kanske inte att jag blev 19 igen men nästan… Foto: Anna María
Eller jo… det blev jag, ha ha! Klart man måste ta selfies i det här fantastiska ljuset! Foto: Maria
Som sagt, bästa plåtningsljuset! ”hmmm… vilken av alla fantastiska bilder vi tagit ska vi lägga ut?” Fina Maria och Anna María – så kul att få dela denna upplevelse med er!
Sedan var det dags att avrunda. Efter en lyckad vända i butiken stod jag en lång, tyst stund framför kanske Stockholms vackraste gran.
Pyntad med sådant vackert, egenskapat pynt som fick det att fullkomligt klia i fingrarna. Ja så till den milda grad att jag har ett nytt kul inlägg snart till er med inspiration härifrån.
Tack Nordiska museet och bautastort tack till Emma Aspelin för denna tur. Inspirationen kokar över!
Jag kommer tillbaka snart och kollar in det engelska modet när det är på plats.
